Skärp er om finanskrisen skall lösas

Till politiker: Sluta hacka på bankerna och ta ert ansvar.

Till banker: Börja försvara er! Men gör först en liten pudel.

Till publika ekonomer: Förklara bankernas roll i samhället och det samhällskontrakt de arbetar efter.

Till media: Om ni accepterar politikernas försök att skylla krisen på bankerna och tror att bankerna skulle kunna betala för de skuldtyngda nationerna utan konsekvenser för medborgarna, blir ni medskyldiga om politikerna fattar fel beslut. Ni behöver ta reda på hur systemet fungerar.

Bankernas roll i samhället är bland annat att förmedla kapital mellan sparare och låntagare. Men i denna förmedling tillför banken två viktiga element, dels garanterar man att spararen inte behöver ta någon risk för att låntagaren inte kan betala dels tillåter man spararen att när som helst få ta ut sitt kapital, helt oberoende av låntagarens återbetalning. I mycket stor utsträckning lånar man på korta villkor men lånar ut på långa och med risk. För detta tar banken betalt genom att låna till lägre ränta och låna ut till högre och håller med ett eget kapital som riskbuffert. Detta riskkapital är mycket litet och därför kan inte och får inte bankerna ta några större risker.

Denna bankverksamhet fungerar för det mesta väl. Risken att alla insättare samtidigt vill ta ut sina pengar är mycket liten. Men om det blir oro och banken mister sitt förtroende då kommer alla på en gång och ingen kan få ut sina pengar, banken har dem inte utan låntagarna har pengarna och har investerat dem. Därför kan mycket lite pengar betalas tillbaka på kort sikt. Eftersom det kan hända att för många samtidigt vill ta ut sina pengar är bankerna omgärdade med ett mycket strikt regelverk och statlig övervakning. Dessutom har centralbankerna en roll som långivare till bankerna om det kniper. Bankerna lånar inte bara från vanliga insättare utan också av varandra, av stater, av stora företag, av pensionsfonder m fl. Man lånar inte bara till företag och privatpersoner utan också till varandra, till stater, kommuner, landsting och alla andra. Man förmedlar betalningar och garanterar betalningar kors och tvärs, så att samhällets ekonomier skall fungera. På så vis blir alla beroende av varandra - får en problem får alla problem.

Bankernas egna kapital och likviditet, den riskbuffert som skall finnas regleras mycket noggrant och övervakas av samhället. Detta regelverk har politikerna beslutat om. Bland annat har politikerna fastställt att utlåning till svenska bostadsägare innebär en mycket liten risk och därför krävs bara ett mycket litet eget kapital hos banken som riskbuffert. Därför tillhandahåller gärna bankerna just denna sorts lån. Villkoren för låntagarna har också blivit mycket förmånliga, tack vare hög konkurrens. Ännu intressantare har det varit att låna ut till stater, eftersom politikerna fastställt att det inte innebär någon risk, banken behöver inget eget kapital för denna affär. Därför har bankerna, framför allt ute i Europa, villigt lånat ut till den egna och till andra stater och förvärvat dessa staters obligationer. Det har räckt med en mycket liten räntemarginal. Det samhällskontrakt som gällt har alltså varit att de andra staterna är till 100 säkra betalare. En stat kan inte gå i konkurs har det sagts. Staterna äger också mycket stora tillgångar och har beskattningsrätt över sitt folk. Så, det är riktigt, det innebär ingen risk! Men om en stat vägrar att betala hur driver man in sin fordran? Alla länder har mer eller mindre bra system för indrivning. Men om det är staten som vägrar betala då fungerar det inte. Banken, eller fordringsägaren, måste få hjälp av sin egen statsmakt att driva in sin fordran.

Låt oss nu diskutera det mest aktuella, Greklands skulder:
Grekerna vill faktiskt betala, men kan inte. De är beroende av nya lån, men får inga. Jo om de genomför ett stort antal åtgärder för att komma till rätta med sin ekonomi är de utlovade nya krediter, nödkrediter från de andra Eurostaterna och dess institutioner.

Grekiska medborgare bråkar om detta, de vill inte acceptera de nedskärningar som krävs och ingen tycks kunna förklara för dem att om de inte gör nedskärningarna får de inte låna och då blir nedskärningarna ännu större, eftersom det inte finns pengar till pensioner och löner från staten.

Medborgare i Tyskland känner sig förfördelade eftersom de nödlån som tyska staten känner sig tvingade att lämna anses som en kostnad. Men om man sköter detta bra kommer tyskarna att tjäna på sina räddningslån, eftersom de tar högre ränta än vad tyska staten betalar för sin upplåning. Och förlusten för tyska långivare drabbar invånarna än värre vid en kollaps. Ingen förklarar detta för tyskarna på ett trovärdigt sätt.

För att mildra den tyska statens börda anser de tyska politikerna att långivarna till Grekland bär skuld för att Grekerna inte kan betala och skall därför ta en förlust på sina fordringar. Dessa långivare är till exempel pensionsfonder, så det kommer att drabba pensionerna. Sen har man kommit på att ett stort antal banker också sitter på stora fordringar på Grekland. Banker är för närvarande allas hackkycklingar. Därför är det politiskt populärt att kräva att de ska betala! Men vem får då betala?

Antingen klarar banken förlusten och kompenserar sin förlust hos övriga kunder, vilket är alla låntagare och långivare till banken. Eller så får bankens ägare fylla på mer kapital för att täcka förlusten. Vilka är bankens ägare? Det är i huvudsak fond- och pensionskapitalet i landet, alltså blir det lägre pensioner och lägre avkastning hos en stor mängd sparare. Visserligen får några få överlevande kapitalister också stryka på foten, men deras andel är liten jämfört med allt kollektivt kapital. Om bankens ägare bedöms som ovilliga eller inte kan ta förlusten, räknar politikerna med att staten tar över, vilket innebär att de antingen konfiskerar banken eller betalar dess underskott. Förmodligen det första för att sedan låta kunderna betala.

I själva verket är det bäst för innevånarna i Tyskland och Frankrike att deras politiker ser till att Grekerna får betala och möjligen att man låter dem få lite rimlig ränta och lång amorteringstid. Så blir det bäst för alla. Annars drabbar det ytterst medborgarna. Det finns inga andra kapitalägare av någon storleksordning som kan ta förlusten.

Konsekvenserna av ett haveri för Grekland kan bli mycket allvarliga.

Vem vågar därefter lita på någon europeisk stat och dess obligationer? Ingen med förnuft.

Vem vågar investera i banker i Europa om det finns risk för att politikerna inte följer sin del av samhällskontraktet för banker?

För att överleva kommer bankerna och dess kreditgivare att stoppa nyutlåning och man kommer att återkräva utestående lån. Kreditgivarna till bankerna kommer att försöka ta ut sitt kapital och absolut inte låna ut mer till bankerna. Systemet stannar tills politikerna trovärdigt lyckas garantera att alla bankernas fordringsägare kommer att få betalt. Det blir idiotstopp i hela systemet. Vi fick en liten försmak för ett par år sedan. Denna gång skulle det kunna bli mycket värre, om politikerna fattar fel eller inga beslut.

Men har bankerna ingen skuld? Jovisst! De har varit idioter som litade på politikerna. Och visst, bankdirektörerna har fått hutlöst betalt för att göra ett relativt enkelt jobb, som de inte ens gjort bra. Men överlönerna är en finansiell bagatell. Däremot ett politiskt slagträ. I Sverige var några av bankerna speciellt korkade för några år sedan och lånade ut för mycket i Baltikum. Men det har ju fixat sig och staten har tagit ordentligt betalt för sin räddningsinsats, så varför bråka om det nu? Det är om detta som bankerna behöver göra sin pudel! Annars kommer ingen att lyssna och ingen att förstå.

Som ägare av bankaktier är man mest rädd för att staten skall stjäla banken och inte låta ägarna rädda den om något gått snett. Det är ett samhällsproblem att man inte kan lita på staten. Skulle politikerna fortsätta och gå från röstfiske till åtgärder skulle det kunna bli samhällsfarligt. Borg och Merkel verkar vara de största farorna för samhället. Om de driver igenom sin retorik till handling. Eller är de bara listiga och säger en sak men gör en annan?

Avslutningsvis: Snälla banker, gå ut och förklara er roll i samhället. Bedriv er propaganda och er lobbying så att allmänheten förstår sammanhangen och politikerna inte gör fel. Glöm inte att en politiker har ett helt annat belöningssystem. De räknar röster och gör det som ger dem det. Ni hade en gång ett djupt rotat förtroende, det är nu borta och ni måste bygga upp det igen. Inse det och börja jobba! För er egen skull, för era kunders skull och för samhällets skull.

Av Bengt Stillström 20 okt 2011 09:18