Utöya en yttersta konsekvens av näthatet

Det finns andra som hatar judar, som hatar feminister, homosexuella, och så vidare. Näthatarna har mycket gemensamt med rätthaveristerna, de ältar i det oändliga förmenta oförrätter, de odlar gigantiska konspirationer, mestadels med judiska förtecken. En del blir besatta av sitt hat och lever ut det vid en dator all vaken tid. Dessbättre är det sällan näthatarnas hat kanaliseras så som katastrofen på Utöya. En del nöjer sig med att bejaka lite "revolutionär chich" med plundring av butiker och lite kastande av gatsten mot poliser. En del sätter upp listor på folkfiender, men de flesta nöjer sig med att odla sitt hat i ändlösa tirader. Förmodligen lider många näthatarna brist på meningsfull sysselsättning.

En gemensam nämnare för näthatarna är att de av varierande grad misstror och bekämpar vårt politiska system. Visst finns det brister i systemet och visst finns det exempel på politiker som är korrupta och mest verkar i egen sak. Men, på det stora hela är systemet framgångsrikt, det bygger på en avvägning av folkmakt och ett behov av att styrningen av landet är någorlunda långsiktig och exekutiv.

Emil Okkenhaug valde att delta i systemet för att han trodde på det och för att han hade en vilja att förändra, att göra skillnad. Han kom aldrig hem från Utöya. Det var sådana som Emil som Anders Behring Breivik hatade, för de stod för något han saknade – en tro på systemet och en vilja att göra världen bättre. Breivik och näthatarna får aldrig vinna. Därför stöder jag AUF Frol som Emil tillhörde.

Av Leif-Arne Undvall 05 sep 2011 09:00