Fosterbarn far illa även idag

Vanvårdsutredningen, eller Upprättelseutredningen som den mer formellt kommit att kallas kanske för att dölja – både för sig själva och för allmänheten – vad det egentligen handlar om? som regeringen lade fram i februari 2010 föreslog att de som under perioden 1920-1980 varit omhändertagna i fosterhem eller på barnhem och blev vanvårdade ska ersättas med 250 000 kronor vardera. Nu har utredarna gjort en vändning och tagit ett steg i rätt riktning – framåt.

Tanken är att regeringen också ska framföra en offentlig ursäkt till de drabbade, vilket i skrivande stund ännu inte har skett. Och enligt mig är det väl inte den nuvarande regeringen som ska ställas till svars för vad som hände under denna 50-årsperiod, då andra styrde landet och där nuvarande regering inte har något ansvar. Flera av de styrande idag var väl ens knappast födda under tidigt 1900-tal... De som istället borde ställas ansvariga är kanske främst de socialsekreterare som omdömeslöst beslutade om dessa barns framtid och missbedömde de blivande fosterföräldrarna/barnhemmet. I andra fall borde det vara fosterföräldrarnas/de barnhemsansvarigas ansvar att be de utsatta barnen om ursäkt, men risken är väl stor att de inte själva anser att de på något sätt är skyldiga till dessa barns traumatiska upplevelser. Fosterföräldrarna gjorde det kanske för pengarna, och barnhemsvårdarna gjorde det för att det var deras jobb. Ett jobb som vilket som helst och som de kanske egentligen inte hade något engagemang i. När dagen var slut, lade de också jobbet åt sidan. Dessutom är att många av de fosterföräldrar och barnhemsmammor fanns det ens män som jobbade på sådana institutioner? troligen inte kvar i livet.

Som sagt har utredningen – om den nu ska kallas för "vanvårds-" eller "upprättelse-" – tagit en vändning, och söndagen den 22 maj kunde vi läsa det senaste om detta på SVT:s text-tv. Riksförbudet för samhällets styvbarn har reagerat över att det bara är de som varit fosterbarn mellan 1920 och 1980 som, som tidigare sagts, ska kompenseras med 250 000 kronor var, och menar på att man bör vidga gruppen. De som levde under missförhållanden då, mellan 1920-1980 må vilja ha just upprättelse, men de barn och ungdomar som bodde i ett eller flera dysfunktionella fosterhem under den kommande tioårsperioden 1980-1990, då? Jo, dessa bör också få kompensation, menar man på.
Enligt notisen på text-tv menar Barnombudsmannen BO och Socialstyrelsen på att det finns fall av vanvård efter 1980 som hunnit bli preskriberade. Hur kan de ha kommit att hinna preskriberas, med tanke på att ärenden från 1920-talet och framåt fortfarande verkar vara öppna!? Jag förstår inte... Det kan väl inte handla om att de barn och ungdomar som utsattes för 20-30 år sedan, har lyckats gå vidare lättare än de som drabbades för 90 år sedan!? Jag kan inte tro att socialmyndigheten har blivit SÅ kompetent på de åren att vanvården blivit lindrigare de senaste 30 åren, än vad den var dessförinnan. Den har nog bara bytt skepnad.

Cirka 20 000 barn och ungdomar är i dagsläget omhändertagna av de sociala myndigheterna på grund av olika omständigheter; 20 000 barn med olika öden som förenar dem i deras utsatthet är beroende av att samhället griper in och tar sitt ansvar. Dessa siffror är vad vi känner till. Vad vi dock inte vet, är i hur många av dessa hem det förekommer våld; antingen psykiskt eller fysiskt. I något fall är det kanske inte någon hemlighet, utan det sker öppet. I några fler fall sker det i det tysta.

Vad jag vill veta är vad som händer med kompensationen till de barn och ungdomar som levt och lever i missförhållanden från 1990 och framåt. Som gör det idag. 2011. Jag tror aldrig att pengar är vägen till lycka – vare sig det gäller fosterhems-/barnhemsbarn eller någon annan – men jag tror starkt på att inte blunda för det som händer. Myndigheterna har helt klart ett ansvar. Likaså vanliga människor i barnets/ungdomens närhet – att man inte blundar för det som sker framför ögonen på en och avfärdar det eftersom det bara är en misstanke. Men då krävs det att det finns kunskap och kompetens. Om det så "bara" skulle vara en enda av dessa 20 000 barn som for illa i sin fosterfamilj, så vore det en för mycket, och när det gäller barn och ungdomar, ska det inte finnas utrymme att chansa på vad som KAN vara rätt – det MÅSTE vara rätt!

Låt inte även dagens omhändertagna barn och ungdomar behöva vänta 80-90 år på upprättelse för saker som egentligen aldrig borde hända!

Av Maria Sågå 27 maj 2011 10:25