Politisk moral och dubbelmoral

Det är påfallande ofta när jag tittar på utrikesnyheter och i samband med sådana hör amerikanska representanter uttala sig i olika frågor som jag slås av vilken dubbelmoral detta USA uppvisar i olika sammanhang.

Landet i väster, som också utpekas som världens enda reella supermakt, sägs också vara inte bara demokratins försvarare utan även det land som vill sprida demokrati i världen. Det går inte att neka till att den amerikanska konstitutionen utgör ett fantastiskt dokument som vid sin tillkomst låg långt, långt före allt annat i världen vad gällde maktdelning och folkligt inflytande.

Än idag är konstitutionen ett fantastiskt dokument, men det måste ifrågasättas hur man idag tolkar och nyttjar de friheter som konstitutionen skänker. Alldeles särskilt gäller detta USA:s förhållande till andra länder och den utrikespolitik som USA bedrivit sedan andra världskrigets slut.

Åtskilliga är de exempel där USA genom olika typer av interventioner och manipulationer agerat på ett sätt som inte kan sägas ha främjat frihet och demokrati utan blott och bart har varit en politik för att gynna amerikanska intressen. Påfallande ofta har detta också visat sig bli en politik som på olika sätt har visat sig vara direkt kontraproduktiv för amerikanarna själva.

Det amerikanska förhållningssättet gentemot länderna i mellanöstern är det kanske tydligaste exemplet på denna kontraproduktivitet. USA:s ursprungliga stöd till Saddam Hussein i Irak då denne 1979 tog makten är bara ett exempel.

Det amerikanska stödet till Saudiarabien, till den nyligen störtade president Mubarak och till olika sultanat har i hög grad bidragit till att bibehålla dessa odemokratiska regimer och givit dem legitimitet. I samtliga dessa fall och även i andra så kan man säga att ekonomisk vinning och affärer i varje enskilt fall fått stå över och gå före principer om mänskliga rättigheter, frihet och demokrati.

Detta framgår också tydligt då man ser till exempel vilka länder USA gör gemensam sak med i vissa internationella frågor.

FN:s generalförsamling kallade till en konferens i Rom den 4 juli 1998 för att skapa ett regelverk för en internationell brottmålsdomstol. Nästan alla stater röstade ja till regelverket, utom USA, Israel, Kina, Irak, Qatar, Libyen och Jemen. USA och Israel skrev dock under regelverket, men kommer antagligen inte att vilja ratificera reglerna än på länge.

Även i det så kallade "kriget mot terrorismen" ser vi ett klart mönster av förbrytelser mot grundläggande mänskliga rättigheter, vilka kommit att framgå ännu tydligare och mer detaljrikt än tidigare genom alla de avslöjanden som kommit genom Wikileaks.

Mot denna bakgrund blir EU:s och Sveriges eftergivenhet mot USA än svårare att överse med och förstå. När vi utan ifrågasättande låter USA ta del av passagerarlistor, banktransaktioner etcetera så gör vi det i vetskap om att dessa uppgifter kan komma att användas på olika sätt som strider mot såväl FN-konventioner som mot Europakonventionen.

Med detta gör vi oss själva till hycklare då vi samtidigt påstår oss värna de intressen och grundläggande fri- och rättigheter som dessa konventioner uttrycker. Att vår demokratiska trovärdighet därmed ifrågasätts av grupperingar och motsatta intressen som till exempel de som uttrycks av iranska ledare blir därför inte särskilt underligt. Vi har ju själva, genom den förda politiken, öppnat för just den kritiken.

Om vi med trovärdighet ska kunna driva frågor om frihet och demokrati så måste vi själva vara konsekventa och rakryggade i vårt försvar av dessa. Vi får helt enkelt inte göra avkall på eller kompromissa med dessa värden. Affärer får inte stå över eller gå före rättssäkerhet, integritet, frihet och demokrati.

Om vi tror på vårt eget system så måste vi helt enkelt stå upp för det och inte göra avkall på det och kompromissa bort delar av det för kortsiktiga vinster på andra områden. Vi får sluta vara så förbannat veliga och istället ställa krav utifrån de demokratiska principer som vi säger oss stå för.

Allt annat utgör ett erkännande av att vi själva inte tror på vad vi säger och kan aldrig leda till annat än att vi upplevs som opålitliga, ryggradslösa och fega.

Av Michael Gajditza 25 feb 2011 11:23