Kvinnomisshandel vanligaste brottet bland poliser

Jag har den senaste tiden börjat finna fler och fler paralleller mellan polisyrket och kvinnomisshandel. Att svarta får finns inom alla grupper i samhället, det vet vi, och jag tycker personligen inte att man kan döma ut en hel grupp på grund av vissa individers handlingar. Dock så insåg jag snart att det var en skrämmande insikt jag hade framför mig, en insikt som vore lättast att blunda för, lättast att gömma undan på ett mörkt ställe i medvetandet och aldrig se åt igen. Men det skulle göra mig till en feg och passiv individ.

På polisens hemsida står att läsa att en del av polisens värdegrund handlar om att "öka tryggheten och minska brottsligheten". Detta är i och för sig något som vi självklart förväntat oss av poliser sedan barnsben, men lägg detta på minnet!

På Svenska nyhetssidor dyker det regelbundet upp nya artiklar som tydliggör det ingen av oss vill tro på; "polismannen misstänks för hustrumisshandel", "polis åtalas för kvinnovåld", "polisman misshandlade sambon", "polis dömd för hustrumisshandel" och så vidare. Listan kan göras oändlig. Vad som är oerhört skrämmande är att våld mot kvinnor har visat sig vara det vanligaste brottet som poliser begår. Bland övriga "vanliga" svenskar generellt kommer detta brott först på 13:e plats. Ja, nu är det dags att klia sig i huvudet...

Carina Ohlsson som är ordförande i Sveriges kvinnojourers riksförbund har dessutom uttalat att hon varit med om att poliser som blivit dömda för denna typ av brott, senare själva har varit med och utrett liknande brott i tjänsten. Hur går detta ihop? Hur kommer det sig ens att poliser som blivit dömda – för brott i allmänhet och kvinnomisshandel i synnerhet – ens får behålla sina jobb? Polisen är lagens väktare, samhällets försvarare och någon som ska vara var medborgares trygghet och beskydd mot olaglig behandling och brott! Vad är det som har gått snett?

För att få reda på detta kan vi ta en titt på polisens egen handlingsplan av denna sortens ärenden. När en polis misstänks ha begått ett brott utreds detta på en internutredningsenhet, ledd av en åklagare från Riksenheten för polismål. Denne väljer efter avslutad förundersökning om åtal ska väckas. Vi kan gissa att många fall läggs ner redan här, inte vill de väl bygga på den redan så bistra statistiken?

Väcks åtal begär tingsrätten in ett yttrande från personalansvarsnämnden, PAN. Såhär står det på polisens hemsida om yttrandet:

"Av yttrandet, som är ett förhandsbesked, ska det framgå om den åtalade blir av med sin anställning eller inte vid en fällande dom. I sådana fall ska tingsrätten vid sin straffmätning ta hänsyn till detta och döma till en mildare påföljd."

Fritt översatt; är du polis så är vi villiga att se mellan fingrarna över att du slår din fru/sambo blodig, så att du kan behålla jobbet, för att bland annat vara delaktig i att utreda våld mot andra kvinnor som har tillfogats i en relation med en man som är som... du? Detta låter fullständigt absurt! Lagens väktare får alltså dispens för misshandel! Borde inte dessa om några efterleva lagen?

Vi återgår till polisens värdegrund och deras uppdrag i samhället, att "öka tryggheten och minska brottsligheten". Något är snedvridet och ruttet här. Polisyrket är i mina ögon rena paradiset för maktmissbrukande kvinnomisshandlare. Det är väl inte okänt för någon att arbetet som polis lockar många på grund av den "macho-status" som tjänsten för med sig. Som polis kan de glida runt i uniform, med batongen i ena handen och ett mörkläggningsskynke i beredskap i den andra. Poliser med stort maktbehov får möjlighet att tillfredsställa detta behov i sitt yrke, i sin relation till kvinnor på sin fritid, och dessutom får ett de ett mildare straff om det mot all förmodan läcker ut och leder till åtal och dom.

Kort sagt, polisen verkar onekligen be om att denna sortens män ska komma och arbeta för dem. Många anser säkert att detta fenomen ofta är en produkt av yttre påverkan i tjänsten, det vill säga att poliser som upplever våld och hot blir mer toleranta för våld och att detta i kombination med stress resulterar i att han själv tar till våld hemma när trycket blir för stort. Eller är den en frustration som byggs upp under tjänstgöringstimmarna över att inte kunna handla som man vill? Övervåld av polis, är ett begrepp som idag är känt i samhället, och en dom blir svårare att undkomma då det ofta finns fler vittnen på gatorna än i hemmets slutna miljö. Oavsett vilket är våld från en polisman skandalöst och oacceptabelt! Ska man inte vara man nog att begära uppsägning om man har tappat behärskningen? Gör man inte det har man uppenbarligen inte förmågan att se skillnad på rätt och fel, och inte krävs det mycket förnuft och sans för att inse att en polis om någon ska veta skillnaden på rätt och fel. Detta är en basal kunskap som vi alla borde kunna sedan sandlådan på dagis. Polisen har dessutom erhållit 30 miljoner kronor av regeringen för att lägga på utbildning kring och förebyggande/utredande av kvinnomisshandeln i samhället. 30 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar har gått till en myndighet som inte ens kan disciplinera sin egen hönsgård!

Jag, och säkerligen många med mig, anser att det är på tiden att en förändring sker, att kraven på poliserna skärps och att en särskild oberoende myndighet ska införas för att utreda brottsmisstankar mot poliser. För så länge Sveriges poliskår luktar ruttet, så kan man heller inte förvänta sig att resten av samhället ska lukta bättre!

Av Angie 01 nov 2010 08:49