Monumental flathet inför den allsmäktige

Som kristna har vi anslutit oss till judarnas gud, som var störst och bäst i mellanösterns öken. Plötsligt poppade tio guds bud upp, när vår gud tyckte det var fördjävligt att hylla andra gudar än honom själv. Och på den vägen är det. Islamisterna har hängt på samma gud, alldeles bortseende från Baal med flera, som möjligen kunde vara godare gudar än vår, som definitivt visat sig inte vara särskilt god.

Med den allsmäktige guden som svepskäl torgförs de mest imbecilla och flata argument för det ena och det andra. Till exempel igår, när biskopen av Stockholm torgförde åsikten att vissa politiska partier var mindre rumsrena än andra. Möjligen även med hänvisning till guds enfaldige son Jesus; en helt mytologisk figur, som saknar något som helst spår i all historieforskning. Ett antal faraoner och till exempel Chi Huang Tsi, Diogenes med flera, som levde hundratals år före Jesus, är historiskt belagda. Varför saknas historiebeskrivning av Jesus?

Profeten Muhammed är historiskt belagd, till en början som rövarhövding och gigolo, senare som pedofil och religionsstiftare av Islam. Även denna religion hängde på judarnas och de kristnas allsmäktige gud. Själv var han analfabet och överlät gudar och sånt tjafs till sina judiska historieskrivare, medan han nöjde sig med uppenbarelser, högst subjektiva, under inflytande av diverse droger, möjligen när potensen svek.

Nu är vi där judarna var för 2 500 år sedan, kristna för 500 år sedan, beroende på att islamisterna har större vapenmakt än vad judar och kristna hade på sin tid.

Islamisternas livsfilosofi har uppenbara likheter med schimpansernas, våra nära släktingar, och deras praktiska levnadssätt: bomba alla som inte låser in sina kvinnor när mannen är på bordellen och dylikt.

Kanske var det brist på anbud som fick biskopen i Stockholm att ta avstånd från alla som inte står i så viril kö som islamister.

Av Gunnar Sjöström 06 okt 2010 11:31