Social misär i samhällets regi

Yvvan är relativt välutbildad, med goda språkkunskaper. Hon finns i verkliga livet. Har bott utomlands som barn och gift. Yvvan har haft olika jobb och ser ut som en urtyp av någon i det svenska folkhemmet. Vad jag försöker säga att är människor som behöver hjälp idag är inte utslagna eller marginaliserade grupper. Det är en bred grupp av människor med olika sociala bakgrundsbehov. Yvvan har aldrig ens funderat över den här vägen... och kände hon sig underlägsen innan så ka jag lova er att hon var dubbelt kränkt när hon gick ut från socialkonteret i Årsta Vantör. Intervjun är till största delen sann men vissa absurda delar är fiktiva. Det är upp till läsaren att tolka vilket som är vilket.


SAMTAL MED SOCIALKONTOR

Yvve har ringt sitt socialkontor och blivit uppringd för tidsbeställning, steg 1 för att få hjälp:

– Jo jag behöver ekonomisk hjälp för att jag kommit tillbaks till Sverige efter att ha varit utflyttade i några år.
– Jaha och varför var det nödvändigt att flytta till Sverige igen då?
– Jo jag är skild och så är jag ju född i Sverige och vill bo där mina barn bor.
– Är du arbetssökande?
– Ja jo....
– Är du med i A-kassan?
– Nej, inte här i Sverige...
– Sjukförsäkring?
– Jo, jag är anmäld men nollad eftersom jag inte haft inkomst i Sverige på fyra år.
– Har du bil? Hur mycket har du tjänat de senaste tre månaderna, har du bankutdrag som bevisar att du inte har tillgångar? Barn?

Yvvan svarar snällt på alla frågor, inklusive om hon som 40-åring inte kan bli försörjd av sina föräldrar, mannen som hon skilt sig i från i utlandet, eller om hon inte har möjlighet att låna pengar. Yvvan förstår inte alla frågor eftersom hon aldrig varit på ett socialkontor och bett om hjälp. Just nu upplever hon ohjälp. Hon kan inget om socialtjänstlagen och får heller ingen upplysning om vad socialtjänstlagen och bistånd innebär.

– För att du ska få hjälp måste du besöka jobbtorget och anmäla dig till arbetsförmedlingen omgående. Vi skickar kallelser för datum och tid.
– Vänta... hur ska jag ta mig till förmedlingar etcetara, jag har inga pengar!
– Det är inte vårt problem.

Slut samtal

Yvvan gör allt som åläggs henne. På jobbcentrum är hon den enda infödda svensken. Av personalen är merparten utomsverigefödda med icke europeisk bakgrund. En del av dem pratar, trots krav på förståelig svenska, mycket dålig svenska. Men Yvvan går dit varje dag. Hon lånar ihop till en SL-remsa. Det kommer att gå åt sammanlagt 10 remsor innan Yvvan får tid på socialkontoret. Viktigt att veta – Yvvan har alltid röstat borgligt.

Yvvan får besked om dag för besök, dock ingen tid. Den skall komma i brevlådan säger informatören på socialdistriktet på en plats nära dig Söder om Stockholm. Dagen innan besöket har brevet med tiden fortfarande inte dykt upp. Yvvan ringer och får höra att brevet skickats till en annan del av Sverige där Yvvan inte bott på flera år. Men på nåder får Yvvan tiden per telefon. Från Jobbcentrum på en plats nära dig Söder om Stockholm har man mailat och ringt Stadsdelsnämnden och socialkontoret flera gånger för att hjälpa Yvvan med reskostnaderna. Socialkontoret svarar inte på mail och ringer inte upp igen. Yvvan får praktik norr om Stockholm till en plats långt från dig där alla utom Yvvan är av utomeuropeiskt ursprung och ingen pratar svenska. Yvvan är den enda ljusa personen gänget. Yvvan skall praktisera med att servera kaffe i två veckor utan lön. Om Yvvan blir bra på kaffeservering kanske hon får ett jobb... Yvvan får dock inte diskutera lön eller villkor... och när Yvvan var på så kallad "anställningsintervju" pratade de två männen om Yvvan över Yvvans huvud som om hon inte fanns.

Yvvans besöker Socialkontoret på en plats nära dig Söder om Stockholm, nära en känd fotbollsarena. Handläggaren har knappt fyllt 24, har jobbet som vikarie och bor hemma hos sina föräldrar. Inga barn eller annan erfarenhet av livet. Yvvan är över 40, har två barn. Gift två gånger. Uppväxt både i Sverige och utanför landet.

– Jaha du behöver hjälp, med vad?
– Hyra, resor och mat.
– Varför ska du ha hjälp med det?
– För att jag gjort allt som ni sa man skulle göra. Jobbcentrum, Arbetsförmedlingen, papper på min bostad, bankutdrag, skattepapper... vad mer ska jag göra!
– Nu är det ju så att bara för att du sökt jobb nu och uppfyllt kraven som du tycker innebär det ju inte att du har rätt till socialt bistånd, det måste du förstå. Bistånd är ingen självklarhet. Jag ser här att du söker för maj månad också...
– Jo jag delar ju lägenhet med min väninna, så vi tänkte att hyran åtminstone?
– Hur många jobb sökte du i april?
– Hm, det blev inte så många, jag flyttade tillbaks till Stockholm då och på grund av diverse händelser inom min familj mådde jag väldigt dåligt. Jag lider av panikångest som uppstår under stress och oro. Framför allt när jag är orolig över mina barn.
– Då har du väl sjukintyg på att du var sjuk?
– Nej tyvärr jag har inte haft pengar ens till läkarbesök och eftersom jag är nollad hos försäkringskassan tyckte jag inte att det var någon idé.
– Ja, då kan du ju inte få ersättning för läkarutgifter. Om du har problem med dina barn, kanske vi ska titta på den delen...
– Nej tack. Mina barn behöver inte socialtjänsten, det är jag som söker hjälp.
– Jag ser här att du vill ha ersättning för bussremsor. Det kan vi inte ge dig... det måste du förstå!
– Nej, jag förstår inte... ni sa spara alla kvitton. Det här är väl bevis och ni kan se att jag åkt varje dag till Farsta.
– Tyvärr, vem som helst kan skaffa remsor och lura skattebetalarna på pengar, hade du haft månadskort hade det varit annorlunda.
– Jaha så jag kan inte ta ett gammalt månadskort som någon annan köpt och därmed fuska?
– ???????
– Jag ska börja praktisera i morgon... hur ska jag ta mig till jobbet om jag inte har pengar?
– Ja det är ju inte ett problem för socialtjänsten utan snarare för dig, men du kan få pengar till månadskort.
– Hur blir det med hyran i juni och maj, matpengar... jag får ju ingen lön...
– Maj är nog uteslutet, du sökte inga jobb i april. Juni vet jag inte... vi är ju inte skyldiga att betala ut pengar till dig och du kan ju låna pengar... det finns ju härbärgen för kvinnor om du saknar bostad...
– Ursäkta mig jag har ingen att låna av, alla mina kompisar är lika fattiga som jag. Jag har lånat för att betala min del av hyran och till åkremsor... vad begär ni? Jag delar lägenhet med min kompis, jag är inte bostadslös. Men har varit hemlös...
– Det är ingen rättighet att bli försörjd av samhället. Ni vill inte ha samhällets hjälp till era barn... och det är inte jag som avgör om du får bistånd eller ej. Vi kan ge dig akut hjälp för två veckor, 1 000 kronor till mat.
– Hur tänker ni er att människor som försöker starta om och behöver hjälp skall klara sig om inte ni kan hjälpa till?
– Det finns alltid möjlighet till jobb och bostad utan att ligga samhället till last.
– Prostitution eller vad!?
– Ja, det är ju du som säger det, inte jag... men man kan låna pengar. Ja, inte så mycket förstås. Och så får man låta bli att betala sina räkningar, ja hyran måste man ju betala... men annars får ju lån och sådant vara tills det finns riktig inkomst igen.
– Hur ska jag bo?
– Det är ju varmt ute så det är inga problem att sova ute. Vi har många människor som är uteliggare och trivs alldeles bra med denna tillvaro. Det är väl lite magstarkt att kräva oss på pengar till ditt boende. Dina barn har ju en pappa som har det bra ställt och de kan ju bo hos honom.
– Men jag då när ska jag träffa dem då?
– Det finns inget i socialtjänstlagen biståndsrätten som säger att mammor måste träffa sina barn regelbundet. Vi kan ta hand om dina barn om så är, men nu har de ju en pappa som kan försörja dem. Så som jag kan se det är inte dina problem så stora.


HANDLÄGGARENS EFTERTANKAR: Problemet med människor i trångmål är att de tror att Skattemedlen skall gå till att försörja dem som inte vill jobba. Som den där Yvvan, vad tror hon att hon ska lura oss på pengar med en massa remsor... hur dumma tror hon vi är? Min uppfattning är att människor som inte kan bevisa att de är goda samhällsmedborgare faktiskt får klara sig bäst de kan, om de går varje dag två mil till jobbet, då tycker jag att vi kan ge dem pengar till resor efter ett tag. Men då har de ju oftast fått lön och behöver inget stöd av oss. Det är skönt att kunna hänvisa till tidigare månads överskott. Minns en som hade 25 kronor över månaden innan och vi kunde säga ’NEJ du skulle sparat till den här månaden’. Själv brukar jag skicka dem till kyrkan och tiggarorganisationerna. De har ju inte så stora krav på hur de använder sina insamlade pengar... som vi som arbetar med skattemedel. Min lön är ju trots allt avhängig på att minska antalet socialbidrag.

Yvvan vandrar ut med en check till Nordea på 1 000 kronor samt månadskortspeng, 640 kronor. Yvvan fick inga besked om hjälp till hyran eller annat bistånd. Yvvan skall vara tacksam för att hon fick träffa denna välutbildade socialsekreterare med stor förståelse för livets problem. När Yvvan får besked om hjälp? Ja enligt den välrenommerade socialsekreteraren finns det inga tidsgränser... det är bara att vänta och se.

Av Anne Skåner 17 jun 2010 09:22