Moderaterna stoppar sprutbytesprogram i Stockholm

Moderaterna fortsätter att visa sitt förakt för de mest utsatta. Den 8/6-10 lyckades man stoppa införandet av ett sprututbytesprogram i Stockholm genom att få igenom en återremiss av förslaget. Förslaget innehöll, enligt moderaterna, allt för många oklarheter och obesvarade frågor och de har därför begärt svar på nedanstående frågor:

– Ska programmet se ut som i Malmö eller Oslo? Båda alternativen har dykt upp i debatten, men alternativen innebär stor skillnad i utformning och resultat.
– Ska injektionsmissbrukare få hämta ut sina sprutor anonymt?
– Ska det finnas en åldersgräns om sprutorna får hämtas ut anonymt? Hur vet vi då att de som hämtar sprutor uppfyller åldersgränsen?
– Ska missbrukare med psykiska problem få delta eller inte?
– Hur många år ska en missbrukare varit injektionsmissbrukare för att få delta?

Som en motbild till Moderaternas mulåsnelika istadighet i frågan så redovisar jag nedan delar av en artikel av tre av de personer i landet som har den största kunskapen på området. Att så totalt bortse från deras synpunkter, som dessutom är baserade på vetenskapliga fakta, är inte särskilt klokt. Det är dessutom förenat med ett fortsatt lidande för de som drabbas av de svåra sjukdomar som ett sprutbytesprogram skulle bidra till att minska. Politisk dumhet som skapar mänskligt lidande. Det är kontentan av vad de moderata företrädarna åstadkommer.


FAKTA:

Ur artikeln "Sprutbyte minskar hivfallen" av Anna Mia Ekström,
docent och epidemiolog på Karolinska institutet, ST-läkare på Infektionskliniken, Karolinska
universitetssjukhuset samt ny koordinator för Svenska häktesprogrammet SHP och Martin Kåberg
ST-läkare på Infektionskliniken, Karolinska universitetssjukhuset och Maria beroendeklinik, Stockholm:

"Dagens forskning visar otvivelaktigt att sprutbyte minskar spridningen av hiv, vilket föranlett WHO och FN att rekommendera sprutbytesprogram där injektionsmissbruk finns och direkt kritisera Sveriges brister. Motargumentet att hepatit C-spridningen i Malmö fortsätter trots sprutbyte håller inte, eftersom hepatit C är mycket mer smittsamt än hiv och kräver åtgärder även mot parafernalia droglösning, uppdragningskärl och filter. Malmös sprutbyte har framgångsrikt prioriterat hivprevention och inte, t.o.m 2008, haft mer än något enstaka fall av hiv sedan år 2000.

Injektionsmissbrukarna står för 50 respektive 70 procent av alla nyupptäckta hepatit B- och C-fall samt runt 15 procent av hivsmittan i Sverige.

Data från Stockholms häkten som inte tidigare offentliggjorts visar att två tredjedelar av injektionsmissbrukarna delade sprutor förra året och bara 17 procent använde kondom vid senaste samlaget. Av 1 865 testade injektionsmissbrukare år 2002-2008 hade 118 6,3 procent hiv men en fjärdedel fortsatte dela sprutor och majoriteten använde gamla nålar. Hiv ökar bland heroinmissbrukarna, där 17,2 procent hade hiv år 2008 jämfört med 4,8 procent 1998. De mest sårbara börjar tidigt 70 procent av heroinisterna injicerade redan i tonåren och två tredjedelar är hemlösa, vilket stödjer Bards förslag att ta bort dagens 20-årsgräns och bosättningskrav inom landstinget för tillgång till sprutbyte.

Rena sprutor kostar som en dos amfetamin på svarta marknaden och går inte att köpa lagligt. Ett organiserat sprutbyte är ett komplement till annat förebyggande arbete och handlar inte om att avkriminalisera narkotikabruk utan om att förhålla sig till verkligheten."

Ur artikeln "Sprutbyte för narkomaner är en viktig folkhälsofråga" av Lars-Erik Holm, generaldirektör Socialstyrelsen, Johan Carlson, generaldirektör Smittskyddsinstitutet och Sarah Wamala, generaldirektör Statens folkhälsoinstitut

"Under 2008 rapporterades i hela landet 29 nya fall av hiv och 1074 fall av hepatit C bland personer som smittats genom injektionsmissbruk. I Region Skåne har endast enstaka fall av hiv upptäckts under perioden 2000-2008, och någon inhemsk spridning av hiv förekommer inte i gruppen bland injektionsmissbrukare.

I Stockholms läns landsting sprids däremot hiv bland injektionsmissbrukare sedan mitten av 1980-talet och under 2000-talet har i genomsnitt ett 20-tal nya hiv-fall om året rapporterats.

Antalet hepatit C-smittade är också lägre i Skåne än i Stockholm och trenden bland injektionsmissbrukare pekar nedåt, även om det är svårt att dra några entydiga slutsatser om antalet hepatit C-smittade.

Vad beror skillnaden på? Sedan 2006 har landstingen möjlighet att införa sprutbytesprogram som en smittskyddsåtgärd. Men Sverige har i dag endast två sprutbytesprogram och de har funnits sedan slutet av 80-talet - ett i Lund och ett i Malmö. På andra ställen i landet pågår debatten fortfarande om sprutbytets vara eller inte vara.

...

Behandlingsprogrammet har missbrukarna i fokus och syftet är att motivera dem att sluta missbruka och göra det innan de ådrar sig kroniska sjukdomar. För individen innebär detta en möjlighet till ett liv utan hiv- eller hepatitsmitta. För samhället innebär det samtidigt en stor besparing, eftersom varje missbrukare som förhindras att bli hiv- eller hepatitsmittad innebär en hälso- och samhällsekonomisk vinst.

Svenska och internationella erfarenheter pekar entydigt på att välskötta sprutbytesprogram har dokumenterat positiva effekter. Såväl WHO, FN:s hiv-program UNAIDS, Internationella röda korset och Världsbanken rekommenderar sprututbytesprogram som en effektiv metod för att minska smittspridningen av hiv och hepatit. Det är hög tid att en gång för alla slå hål på myterna och ta de vetenskapliga belägg som finns på området på allvar. Sprutbyte motverkar smittspridning, ökar inte antalet narkomaner och påtvingar inte ett land en drogliberal politik. Det är något som nästan alla länder inom EU har insett och därför infört sprutbyte för missbrukare. Undantagen är Sverige - frånsett programmen i Malmö och Lund - och Grekland.

Finland, som har en restriktiv drogpolitik, har infört en lagstadgad och hälsopolitisk skyldighet för kommunerna att inrätta så kallade lågtröskelmottagningar med sprutbyte för drogmissbrukare. Mottagningarna är lättillgängliga, ger en basal hälsoservice samt möjlighet till provtagning, vaccination mot hepatit och sprutbyte under kontrollerade former. Servicen är gratis, icke-dömande och brukarna kan vara anonyma. Den enskilde brukaren kan komma utan att boka tid och får besöka mottagningarna även om han eller hon är påverkad.

Mottagningarna ses som en ren hälsopolitisk åtgärd för att minska smittspridning och har ingenting med narkotikapolitik att göra. Detta har nyligen bekräftats i en doktorsavhandling som slår fast att sprutbytet på intet sätt har bidragit till en mer liberal narkotikapolitik.

Erfarenheterna från Finland är övervägande positiva. Ökningen av nysmittade med hiv kunde brytas tack vare införandet av lågtröskelverksamheten. Även nya fall av hepatit B och C har minskat i antal. Utöver detta har man via dessa mottagningar även nått unga personer och andra grupper med dolt missbruk. Drygt hälften av dem som besökte en lågtröskelmottagning under 2007 var yngre än 30 år. Lågtröskelmottagningarna gör därmed att man når intravenösa missbrukare tidigare än i Sverige. Genom sina mottagningar når Finland över 60 procent av alla missbrukare.

Sverige skrev 2004 under Dublindeklarationen där vi tillsammans med ett antal andra europeiska och centralasiatiska länder lovade att intensifiera arbetet mot hiv/aids/hepatit. En av rekommendationerna är att sprutbyten ska nå åtminstone 60 procent av alla intravenösa missbrukare. I dag når Sverige högst 5 procent via programmen i Malmö och Lund."

Var finns Moderaternas respekt för avtal som ingåtts med andra? Vidare skriver de:

"Sedan 20 år pågår en hetsig debatt om sprutbyte i Sverige. Under dessa år har alltför många missbrukare smittats av hepatit eller hiv, kroniska sjukdomar som kraftigt har försämrat deras livskvalitet efter det att de har slutat missbruka.

Sprutbyte är inte en narkotikapolitisk åtgärd utan en hälsopolitisk insats för en grupp utsatta människor. Det finns många vägar till folkhälsa och olika insatser behövs för att främja hälsa särskilt hos dem som är mest utsatta. Det handlar om allas rätt till en jämlik hälsa och även drogmissbrukare har rätt till hälsovård."

Av Michael Gajditza 15 jun 2010 11:01