Den magiske Marc Bolan

Han föddes som Mark Feld den 30 september 1947 i en judisk familj i Hackney, London. Som barn lyssnade han nyfiket igenom hela föräldrarnas skivsamling och han uppskattade särskilt "The Ballad of Davey Crockett", med bluegrassartisten Bill Hayes men när pappan skulle överraska sonen med en ny skiva av Hayes råkade han istället köpa Bill Haleys "Rock around the Clock" och därmed var åttaåringens väg utstakad.

Först byggde han sig en egen gitarr och därefter övertalade han föräldrarna att köpa honom ett trumset innan han så småningom fick en riktig gitarr. Modern berättade hur Marc efter att ha varit på en konsert med Cliff Richard kunde komma hem och säga: "Sådär ska jag också bli en dag".

Unge Mark hade gott självförtroende och var övertygad om att han var född till stjärna. "När jag var yngre trodde jag verkligen att jag var överlägsen andra människor och jag kände inte släktskap med någon", förklarade han. Marc var också en stor filmnörd som framförallt gillade science fiction och skräckfilmer där han oftast kunde namnge varje titel, skådespelare, producent och regissör. Med sin livliga fantasi brukade han dagdrömma att han var Mighty Joe Young eller Fantomen på operan.

När han var tolv spelade han bas i ett skolband vid namn The Hula Hoops med en viss Helen Shapiro som skulle komma att slå igenom som soloartist några år senare. Efter att ha blivit reglerad från skolan något år senare lärde han känna några tjejer som arbetade på den brittiska tv-showen Oh Boy där diverse artister brukade uppträda. En av dessa var Eddie Cochran från USA med superhits som "Summertime Blues" och "C´mon everybody" och tonåringen Mark råkade vara där just den kvällen och fick äran att bära ut Cochrans gitarr till bilen efter konserten. Tragiskt nog dödades Cochran i en bilolycka vid slutet av englandsturnén.

Familjen flyttade till Wimbledon, där Marc, nu ett femtonårigt mods, fick jobb på en modellagentur för herrkläder. Drömmen var dock att bli en etablerad musiker. Han bytte namn till Toby Tyler och spelade in ett par låtar, bland annat en cover på Dylans "Blowin in the wind", och fick göra en provspelning för EMI som dock inte ansåg att han hade någon framtid. Ynglingen tog tillbaka sitt gamla namn men bytte ut k:et i Mark mot ett c och började sen hänga på National Theatre sökandes arbete. Han deltog i vissa tv-program men tröttnade snart och beslöt att ta en längre resa till Frankrike.

Enligt egen utsago träffade han där en trollkarl som bodde i en stor herrgård med bibliotek fyllda av böcker om mytologi och svart magi. Marc påstod sig ha bevittnat seanser och levitationer men enligt en av hans tidiga producenter, Simon Napier-Bell hade han bara träffat en man som gjorde trollkonster och tillbringat en helg med honom. Marc fördjupade sig i grekisk mytologi, romantisk poesi och var en hängiven älskare av Tolkiens böcker "Bilbo" och "Sagan om ringen" vilka inspirerade hans låtskrivande.

Han återvände till England, fast besluten att bli en stjärna och skrev massor med nya sånger. Bland annat låten "Wizard" vilket ledde till kontrakt med skivbolaget Decca som dock inte tyckte att hans namn var säljande nog, varför de ändrade efternamnet till Bowland, utan att fråga honom, något som en förvånad Marc upptäckte först när han fick ett provexemplar av plattan. Arg över att han inte tillfrågats först vägrade han gå med på att släppa plattan, men efter förhandlingar gick han med på namnbyte om Decca droppade bokstäverna w och d och därmed var Marc Bolan född.

1965 släppte han singeln "The Wizard", följd av "The Third Degree" och "Hippy Gumbo". Skivorna sålde dock inget vidare så hans manager ordnade så att Marc blev medlem i gruppen Johns Children med Andy Ellison som sångare i början av 1967. De blev omtalade för låten "Desdemona" som väckte rabalder på grund av sitt sexuella innehåll. Låten bannlystes på flera håll och låtens upphovsman, Marc, lämnade bandet efter en kort tid.

Senare samma år bildade han den akustiska duon Tyrannosaurus Rex tillsammans med percussionisten Steve Peregine. De gjorde tre album, "My People Were Fair and Had Sky in Their Hair... but Now Theyre Content to Wear Stars on Their Brows", "Prophets, Seers and Sages, the Angels of the Ages", 1968 och "Unicorn" 1969 och blev lite av ett kultband med sin psykedeliska folkrock men efter en misslyckad USA-turné splittrades de.

Marc ombildade bandet tillsammans med Mickey Finn och spelade in albumet "Beard of Stars" 1970 med låtar som "By the Light of a Magical Moon" och "Elemental Child". Inför nästa platta kortade de namnet till T-Rex och bytte ut de akustiska gitarrerna mot elektriska, något som inte föll väl ut hos en del av hans gamla fans, men det skulle komma nya fans, och många sådana.

Senare samma år släppte de albumet T-Rex med catchy låtar som "Beltane Walk" med snygga stråkarrangemang som skulle återkomma på senare plattor och läckra "Ride a White Swan", samt typiska Bolanspår som "One inch Rock". "Ride a White Swan" nådde en andraplats på topplistan i Storbritannien och gav en föraning om vad som komma skulle.

1971 tillkom Steve Currie på bas och Bill Legend på trummor och gruppen spelade in den fenomenala popsingeln "Hot love" som hamnade etta på topplistan och blev kvar där längre än någon annan singel samma år. Om gruppens gamla fans varit upprörda förut så blev de inte mindre ilskna av Bolans nya flamboyanta stil med spektakulära scenkläder, glitter, smink och sexuellt utspel på scen. Den bildsköne, lätt androgyne gestalten både provocerade och fascinerade publiken men den medryckande musiken gick inte att värja sig emot.


OBS! Texten fortsätter under klippet -->



Nu hade man hittat sitt unika sound och samma år spelade de in "Electric Warrior", en platta fylld med briljanta rocklåtar och liksom de övriga T-Rex-plattorna producerad av Tony Visconti. Skivan inleds med sensuellt suggestiva "Mambo Sun" följd av sköna "Cosmic Dancer" och fräna "Jeepster". Plattan dryper av sex med låtar som "Lean Woman Blues" och sanslöst coola "Get it On" som klimax. Frågan är om det någonsin spelats in en coolare rocklåt.


OBS! Texten fortsätter under klippet -->



Bolans kännemärke blev nu att knocka lyssnarna med en kombination av häftiga låttitlar och nonsenstexter mixade med fränt gitarrspel, bas och till och med bongotrummor som tillsammans frambringade ett stencoolt sound. Trots att en av Bolans stora förebilder var Bob Dylan var det primära oftast inte att förmedla något särskilt budskap med texterna utan snarare att leka med ord och få det att rimma.

Plattan innebar det absoluta genombrottet för gruppen. "Get It On" blev etta på singellistan och "Electric Warrior" etta på albumlistan i Storbritannien. I januari 1972 blev "Get it On" också en topp tio-hit i USA där titeln ändrades till "Bang a Gong" eftersom gruppen Chase redan hade en låt med samma titel på listorna.

Bolans musik har influerat många senare artister. Det känns inte långsökt att band som till exempel The Hives måste ha lyssnat på låtar som "Rip Off" från "Electric Warrior". Billy Idol och White Stripes är andra man tänker på när man nämner T-Rex. 2003 utnämnde tidningen Rolling Stone "Electric Warrior" till ett av de 500 bästa albumen genom tiderna.

Nu följde ett gigantiskt segertåg runt Europa för bandet som med den harlekinliknande rockikonen, spelevinken och flickidolen Bolan i spetsen framkallade en hysteri som inte skådats sedan Beatles dagar. 1972 följde man upp förra succén med "The Slider", inspelad i Frankrike på inrådan av Marcs kompis Elton John för att undvika brittiska skattelagar.

Skivan innehöll hitlåtar som "Metal Guru", "Rock on" och "Baby Boomerang". Mina personliga favoriter är "Telegram Sam" och "Chariot Choogle" med det där distinkt coola Bolansoundet. "Slider" var ett album i samma stil som "Electric Warrior" om än inte i samma klass.


OBS! Texten fortsätter under klippet -->



Skivan blev fyra i hemlandet och nådde en sjuttondeplats på Billboards topplista. Samma år släppte man också utmärkta singeln "Children of The Revolution" om tonårsuppror. Den bröt dock sviten av nummer 1-hits på topplistan efter "Hot Love", "Get It On", "Telegram Sam" och "Metal Guru".


OBS! Texten fortsätter under klippet -->


1973 kom albumet "Tanx" som bland annat innehöll låtar som "Tenement Lady" och "Born to Boogie". Skivan hånades av flera kritiker som inte gillade det lite mörkare soundet jämfört med förra plattan. Själv tycker jag skivan är något ojämn men låtar som "Rapids", "Country Honey" och "Schock Rock" håller bra liksom fina "Highway Knees". Självklart borde supersingeln "20th century boy" ha inkluderats på plattan, en svinbra rocklåt och sannolikt det bästa de någonsin spelade in. Singeln nådde emellertid "bara" tredjeplatsen på topplistan.


OBS! Texten fortsätter under klippet -->



Bolan var en artist som hela tiden ville utvecklas och pröva nya grepp. Experimentlustan kom tydligt till uttryck på nästa skiva, "Zinc Alloy and the Hidden Riders of Tomorrow". Nu började dock populariteten dala och Bolans drogberoende ökade. Han flyttade till USA där han träffade den amerikanska sångerskan Gloria Jones och tillsammans med henne fick han sonen Rolan Bolan i september 1975. Marc fick idén till namnet efter att kompisen David Bowie döpt sin son till Zowie Bowie.

I USA fick han en egen tv-show där han framförde sina gamla hits i kitchigare och sämre versioner. 1977 gjorde Bolan comeback med albumet "Dandy in the Underworld" och uppträdde även i Sverige på Gröna Lund.

Den 16:e september 1977 var Marc och Gloria på väg hem efter ett klubbesök i centrala London när Gloria i en snäv kurva körde deras Cooper Mini 1275 GT in i ett träd varpå Marc dödades och hon själv blev allvarligt skadad. En av rockhistoriens mest originella och begåvade artister var död, endast 29 år gammal.


Källor:
www.marc-bolan.eu
Marc Bolan Information Page

Av Michael Delavante 28 maj 2010 08:01