En fattig lus kan också dansa

Med min ekonomi gäller det att tänka sig för både en och två gånger innan man shoppar. För mig har Tradera blivit en inkörsport till bra ekonomi och spänning. Teaterbesöken vi alltid gjorde minst en gång varje månad har efter barnens ankomst reducerats till nästan noll. Både på grund av brist på barnvakt och av motviljan att gå hemifrån.

För det är ju ändå lite speciellt när hela familjen inte gör någonting, bara är. I barnens vokabulär existerar inte ordet tråkigt, och om de är hemma en och en brukar de pyssla med sitt medan jag diskar, tvättar eller skriver.

Emellanåt spelar vi spel eller ritar, men dansandet är nog det som upptar mest av vår kvalitetstid. Vi sätter på en skiva och skruvar upp volymen så högt det är tillåtet med hänsyn till hundars och barns öron, sedan rockar vi loss. Låt efter låt hoppar vi runt, som nyutsläppta, ystra kalvar på grönbete en tidig vårmorgon. Äldsta grabben ställer sig framför vitrinskåpet där det finns en stor spegel inuti och spanar in sina häftiga rörelser. "Kolla mamma, coolt va?" Lilltösen virvlar omkring som en galen älva och faller då och då omkull i sin iver att imponera på de andra. "Jag är en drottning!" ropar hon och tål inte emotsägelser. Lilleman han studsar omkring runt sina syskon och försöker efterhärma deras rörelser vilket resulterar i glada skratt. Jag själv dansar och fylls av en enorm lycka över att bara finnas hos mina små.

Av Anitha Östlund Meijer 17 maj 2010 09:42