"O store Gud" större än "Dancing Queen"?

En sommardag 1885 när slöjdläraren, predikanten, journalisten och senare riksdagsmannen Carl Boberg är på väg hem från ett möte i Kronobäck i i Mönsterås bryter ett fruktansvärt åskväder ut. Det börjar det regna, molnen skockar sig, och ute över Mönsteråsviken slår blixtarna. När så himlen är som allra mörkast ute över sundet bryter solen genom molnen, genom regnskurarna bildar solstrålarna draperier och så småningom drar åskvädret bort och följs av ett strålande solsken. Carl Boberg grips av det dramatiska skådespelet som naturen spelar upp inför hans ögon och ser det som en bild över det godas seger över mörkret.

"När jag hör åskans röst i stormen brusa
Och blixtens klingor springa fram ur skyn,
När regnets kalla friska vindar susa
Och löftets båge glänser för min syn"

Carl Boberg ser sedan från sitt hem ut över Kråkerum och hör trasten sjunga formade sig i hans huvud:

"När sommarvinden susar över fälten,
När blommor dofta invid källans rand,
När trastar drilla i de gröna tälten,
Vid furuskogens tysta, dunkla rand"

Till verserna tillfogar han omkvädet:

"Då brister själen ut i lovsångsljud: O store Gud! O store Gud!"

Boberg lånade, förmodligen, melodin från en gammal folkvisa och skrev sedan färdigt nio verser på mindre än två timmar. Trots sin syssla som pastor och sina naturlyriska och ofta högstämda texter kunde Boberg vara vass och skarp i sina kommentarer, han utryckte sig sålunda i en predikan om högmod: "Ingen sitter så högt att de inte kan få flatlöss".

Sången publicerades i tidskriften Sanningsvittnet för vilken Boberg var redaktör. Den fick sin första spridning utanför Sverige i Estland där den översattes till tyska. Från Estland spreds sången vidare till Ryssland och Ukraina. Den engelske pastorn Stuart Hine hörde sången första gången som missionär i Ukraina 1930 varefter han översatte den till engelska och spred den i England. Vid en bibelkonferens 1951 introducerades den i Amerika och fick spridning genom att Billy Graham lät spela den vid sina väckelseprogram.

Elvis Presley spelade in sången och fick tack vare den inspelningen två Grammys av de totat tre han fick under hela sin karriär. Själv vägrade Presley att tro annat än att hans favoritgospel kunde vara skriven någon annanstans än i Amerika.

En sen kväll eller tidig morgon när Mönsterås Bluesband höll på att repa, spelade organisten Lasse Hamnede några ackord på sin Hammond, de andra hängde på, plötsligt satt den bara där; ”O store Gud” på mönsteråsiska, där man delade sånginsatserna med fruar, vänner och andra. Calle Engström fyllde ut i ett subtilt solo på gitarr.

Av Leif-Arne Undvall 26 apr 2010 12:04