Finns det någon som fortfarande har något förtroende kvar för det som kallas rättsväsendet? Det här är en sådan skandal att det är obegripligt svårt att ens tro att det inträffat.
Hur kan det överhuvudtaget vara möjligt?
Ett misstag i dateringen till exempel hade kunnat vara förståeligt men att inte kunna skilja på ben och plast är så urbota dumt och dåligt att det är helt oförlåtligt. Kommer någon i fortsättningen att kunna lyssna till och godta ett analyssvar utan att en liten gnagande misstanke infinner sig och minnet går till den här händelsen?
Detta är själva definitionen på förtroendekris och skepticism. Jag ska själv agera ombud i en rättslig process inom kort och att i rättssalen upprätthålla den respekt som är en grundläggande förutsättning för en acceptans av de bedömningar som rätten till slut kommer fram till, kommer definitivt att vara svårare i fortsättningen.
Tvivel kommer att finnas riktat mot det rättsväsende som ska vara uppburet av lag och omgärdat med förtroende, avseende såväl genomförandet av en "fair trial" så som det uttrycks i Europakonventionen, samt en övertygelse om att ingen är skyldig till dess att en lagakraftvunnen dom finns som säger annat.
Detta förtroende har skadats på så många plan och i så många led att jag har svårt att se hur det ska kunna återupprättas inom en snar framtid. Åklagaren Christer van der Kwast, har i det här sammanhanget mycket att stå till svars för och det är absolut nödvändigt att han får göra det nu omedelbart utan att någon ytterligare tid förspills på märkliga förklaringar och undanflykter.
Riksåklagaren måste helt enkelt agera och inleda en utredning kring hela Tomas Quicks tidigare rättsprocess. Det innebär en granskning inte enbart av van der Kwast utan av samtliga berörda parter. Vilket ansvar har Säters sjukhus? Polisen och dess utredningsmän? Tekniker?
De domare som dömt på förebringad bevisning, har de uppfyllt sin lagreglerade undersökningsplikt att tillse att utredningen som ligger till grund för åtalet är komplett och korrekt? Advokat Borgströms roll i detta måste också granskas. För en åskådare till det som nu pågår och avslöjas framstår det närmast som att Clas Borgström har tjänstgjort som åklagarbiträde.
Om jag tidigare hyst något tvivel avseende Quicks oskuld så är det tvivlet nu fullständigt borta. Det framstår som allt mer klart och tydligt, att det som har skett under de år som processen pågick är ett metodiskt snedvridande av befintliga uppgifter och informationer och då detta inte varit tillräckligt har man tillgripit rena falsarier.
Quicks friande i de åtta fall som det handlar om totalt, gör att vi även måste inse att åtta mördare går lösa bland oss som ett direkt resultat av den inkompetens som uppvisats.
Vad är det mina debattmotståndare i integritetsdebattens olika ämnen brukar säga? Jo, visst ja. "Om man bara har rent mjöl i påsen behöver man inte vara orolig." Men vem kan garantera att det inte är du som råkar ut för en överambitiös åklagare med svag rättsuppfattning och dålig moral nästa gång? För sånt händer även här "i vårt fina gamla Sverige."
Av Michael Gajditza 09 apr 2010 10:25 |
Författare:
Michael Gajditza
Publicerad: 09 apr 2010 10:25
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå