Stoppa rivningarna i Gårda

Höga nivåer. Buller. Luftföroreningar.

"Vi ser ingen möjlighet att bevara husen. Det är inte lämpligt att planlägga bostäder där", säger Rune Elofsson, handläggare på stadsbyggnadskontoret angående viljan att riva de sista landshövdinghusen i före detta arbetarkvarteret Gårda i Göteborg, för att bereda plats åt ett parkeringshus. Citatet saxat från tidningen Metro.

Precis som Moskéer får stå kanon för den utblandade kulturens framfart, på samma sätt är stadens gamla bebyggelse kanon för den gamla rotade kulturen. Den ena byggnaden får byggnadslov; den andra byggnaden förstörs.

Observera att dessa beslut inte omfattas av någon folklig opinion. Snarare är det en produkt eller ett vidspinnande utav centralstyrd kommunalpolitik som, åtminstone på idéplanet, sjösattes ungefär samtidigt som Ädelvargen satte en kula för gommen i Berlin 30 april 1945.

Rivningen förklaras i sedvanlig ordning med ett knippe rationella anledningar vilka jag inte tänker gå in på i detalj eftersom man med detta rationella patrask inte kan resonera. Här gäller det helt enkelt att sätta hårt mot hårt.

Jag har sagt det innan men det tål att upprepas: Hade människors föreställningsförmåga varit lika stark som deras anpassningsförmåga hade denna förstörelse av Göteborg aldrig kunnat ske. Det hade aldrig varit politiskt möjligt helt enkelt att riva hela rasket på en och samma gång. Och även ifall våra kära lokalpolitiker och stadsplanerare påbörjade hela samhällsomdaningen i ett aldrig så provocerande högt tempo, lärde man sig snabbt att i smyg ta ett hus här och ett där, till synes lite pö om pö så att ingen skulle kunna protestera.

Nu skall inte rationalitet på något vis blandas ihop med sunt förnuft. Om det verkligen är parkeringsplatser som är den springande punkten finns en alldeles utmärkt yta hundratalet meter bort vid foten av Liseberg. Staden lider dessutom av bostadsbrist och lägenheter med billiga hyror i centralt läge, något som rimligen borde väga upp lite buller och höga ljudnivåer, åtminstone som det verkar när man frågar de boende i området.

Min far har på senare år börjat grymta missnöjt att han inte längre "känner igen Göteborg!” Nej, Göteborg, med sin säregna bebyggelse har förstörts så till den grad att enbart enklaver återstår. Det vi har fått i stället är slätstruken arkitektur med billiga materialval; det är ungefär som med resten av kulturen och dess förvandling.

Det är svårt att föreställa sig att denna staden för 50 år sedan skeppade ut tusentals råbarkade sjömän på de sju haven och att det kryllade av elaka varvsarbetare, när man tar en promenad i det som i våran närliggande natur får representera vad Europa har blivit.

Det är helt overkligt hur människor kan stå och ljuga om att vi fått ett bredare kulturellt liv i dagens Göteborg jämför med det vi haft! Jag undrar vad dessa människor har för preferensramar. Hur de kan sova gott om nätterna.

Så, vad handlar bevarandet av en enklav bestående utav två hyreshus á 100 hyreslägenheter i centrala Göteborg om? Inte om rationellt tänkande i varje fall. Det handlar om att bevara en symbol som påminner människorna i den här staden om sitt ursprung. Dessa symboler är, likt dillstuvad potatis, det motmedel som står till medels mot kommersialismen, så stuva på för allt vad vispen går mina herrar!

Av Anders Ahnberg 03 mar 2010 11:13