Med tillstånd till sitt eget land

När Israel byggde muren som separerar Västbanken från Israel hamnade Yousefs klementin- och olivodlingar på ”fel” sida. Stora delar av muren har byggts inne på palestinskt territorium, och inte längs den Gröna linjen. Därför måste många bönder nu söka tillstånd för att bruka sin mark. Yousef, far till sex pojkar och två flickor, passerar varje dag genom grinden för att komma till sin mark. Jordbruksgrindarna öppnas och stängs av israeliska soldater som kontrollerar och registrerar böndernas tillstånd innan de släpps igenom. Så här ser vardagen ut för många av Västbankens bönder.

Nästan en tredjedel av Yousefs mark förstördes när muren byggdes. Yousef och hans familj såg på när israeliska bulldozrar drog upp nära 70 av hans olivträd – några av dem över hundra år gamla. Andra bönder går oroligt och väntar på att deras olivträd ska gå samma öde till mötes då delar av deras land på andra sidan muren har märkts ut för expansion av israeliska bosättningar.

”Tacka vår lyckliga stjärna” säger Abdel Latif när Yousef makligt parkerar sin åsna bakom honom i kön till grinden, ”det är den trevlige officern idag”. Flera av bönderna försöker hålla humöret uppe och skämtar om deras situation. Andra muttrar frustrerat. ”De är alla hundar” säger en äldre man från sin traktor. ”Min familj har brukat den här marken i generationer, och så kommer de här pojkvaskrarna de flesta soldaterna är omkring 19-20 år med sina vapen och bestämmer om jag får passera eller inte!”

Dagen innan blev Yousefs granne, en man i sjuttioårsåldern, av med sitt tillstånd. Orsaken är oklar. Oftast säger soldaten vid grinden bara att det är av ”säkerhetsskäl”. Grannen hade inte hunnit plantera sina gurkor och vet nu inte hur han ska försörja sin familj. ”Vi hjälper varandra så gott det går, vi som har tillstånd”, säger Yousef. ”Vi får försöka plantera hans gurkor.”

Tillstånden är svåra att få. Yousef är en av 120 bybor i Jayyous – utav cirka 3 500 – som har ett. Förutom att bevisa att marken är din måste du även bevisa att du har brukat marken de senaste tre åren. Om du inte har tillräckligt med mark, kanske bara några tusen kvadratmeter, så kan det hända att det inte anses nödvändigt för dig att bruka din mark. Om någon i din släkt har arresterats eller på annat sätt finns med i Israels register är det omöjligt att få tillstånd. Det är inte heller ovanligt att bara en person i varje familj får tillstånd, och inte alltid den mest kapabla. I några fall har det exempelvis hänt att tillståndet har utfärdats för farmodern eller mormodern i familjen. ”Ingen av mina söner, som alla är i tjugoårsåldern, har fått tillstånd – trots att de aldrig har arresterats eller gjort något”, suckar Yousef uppgivet, ”istället gav de ett till min tolvåriga dotter”.

Skördetid, något som tidigare var en familjefest, är nu oerhört stressande för många bönder som varje år förlorar delar av sin skörd på grund av tidsbrist. Listan över svårigheter som de palestinska bönderna möter kan göras lång. Många jordbruksgrindar öppnas bara två-tre gånger om dagen i en halvtimme. Kommer du försent tillbaka måste du tillbringa natten på ditt fält och du blir av med ditt tillstånd. Bönderna får inte heller ta med sig vad som helst in. Traktorer är sällan tillåtna så de flesta får använda åsnor. Inga kemikalier för insektsbekämpning eller gödning släpps igenom eftersom det kan användas till sprängmedel. Bara naturlig gödsel i begränsade mängder tillåts.

Vatten är en historia i sig. I korthet, alla sex av Jayyous brunnar är nu på andra sidan muren – det finns många spekulationer kring murens märkliga placering – och bönderna får böta om de överstiger den av Israel satta mängdrestriktionen. ”Inte nog med att många av mina tomater blivit förstörda detta år på grund av vattenbrist” berättar Abdel Latif, ”de som jag skulle sälja blev förstörda på vägen till Nablus.” Först ska tomaterna lastas av och kollas på väg ut genom jordbruksgrinden. Sedan blev de stående i flera timmar i solen på grund av en oförutsedd vägspärr.

Israeliska exportrestriktioner gör att de flesta bönder måste sälja sina varor på Västbanken. Det är dock inte så lätt. När Abdel Latif nästan är framme vid grinden ringer hans telefon och han får dåliga nyheter. ”Vi behöver inte skörda några fler klementiner” säger han till Yousef, ”det är inte lönt”. Israeliska bönder har nämligen producerat för mycket klementiner för sin egen marknad och har nu dumpat dem på Västbanken. Priset per låda har därför sjunkit drastiskt. ”Det är inte ens tillräckligt för transporten” suckar Yousef och sjunker ihop på sin åsna.

Läs mer om Annika Folkesons uppdrag i Jayyous här.

Av Annika Folkeson 25 nov 2009 13:40