sourze.se

Klimatet: Jag är fortfarande skeptisk

"Om det är så att temperaturen verkligen kan påverkas av människan i den omfattningen som anses av IPCC, bör vi så klart göra något åt det. Men är inte t ex frågan om svälten och sjukdomsläget i t ex Afrika viktigare idag?"

Bilder från toppmötet i Washington mellan USA och EU, kablas ut idag. EU:s tillfällige företrädare, Fredrik Reinfeldt sitter allvarstyngd bredvid de lika allvarstyngda José Manuel Barroso och Barack Obama. Och Fredrik Reinfeldt är besviken, berättar han vid pressträffen efter mötet. Kommunikén, som Obama läste upp, om att ansträngningarna måste fördubblas inför mötet i Köpenhamn, för att få till stånd ett ramverk för att hindra en möjlig, framtida ekologisk katastrof, var för vag enligt Reinfeldt. Det han vill är att den kommande konferensen i Köpenhamn ska enas om utsläppsminskningar som gör att medelteperaturen på jorden inte överskrider två graders högre temperatur jämfört med hur det var innan industrialiseringen på jorden, dvs hur det var någon gång under tidigt 1800-tal.

Klimatfrågan är sannolikt den näst viktigaste frågan det här året, efter ekonomin, mätt i tid som toppolitikers staber lägger på den och mätt i frågans förekomst i viktiga toppmötens agendor. Klimatfrågan, för den som tvekar om definitionen, handlar om teorin att den ökande medeltemperaturen på jorden, vilken kan få negativa effekter på livet på densamma, beror på oss människor och därför kan påverkas av oss människor. Den kunde ha haft definitionen att temperaturen stiger på grund av naturliga cykliska fluktuationer och inte kan påverkas av oss människor. Då hade vi så klart behövt hantera den på ett annat sätt. Förbereda oss på att avfolka vissa områden t ex.

Det är viktigt att komma ihåg att människans skuld till temperaturökningen är en teori, inte en bevisad sanning. Al Gore, som missade presidentposten i USA mot George Bush, på målfoto, för nio år sedan, får anses vara den som sålt in teorin. Det gjorde han verkligen bra. Ett exempel på riktigt försäljningshantverk som säkert kommer att refereras till många år än, som outstandning. Hans viktigaste argumentation för att teorin även är verklighet bestod, under hans många föredrag, som sedan gavs ut som dvd, i att visa hur många publicerade veteskapliga rapporter som talade för att det är människans fel att medeltemperaturen på jorden stiger, jämfört med hur många som talade emot det.

Mot den argumentationen kan avföras att det nog alltid har varit så - alltså att någon lyckas lansera en teori, som sedan den övriga vetenskapsvärlden hakar på. Det finns en oändlig mängd saker som vi idag betraktar som fakta, men som egentligen bara är den just nu förhärskande vetenskapliga uppfattningen, som någon eller några kommit fram till. Eller är det någon som tror att vi snart har kommit på allt som kan kommas på?

Det finns en bok som heter "En kortfattad historik över nästan allting". Den är skriven av en ansedd engelsk journalist, Bill Bryson, och beskriver just hur vi kommit fram till det vi vet idag om naturen, inklusive om t ex universum. Det är en fascinerande läsning och den berättar om ett flertal vetenskapsmän som har ansetts som galna när de har lanserat nya teorier om saker. Ibland har den som har lanserat den nya idén knappt överlevt att få uppleva hur han eller hon fick rätt. En sådan fråga handlade t ex om huruvida kontinenterna hängt ihop tidigare i en enda stor, t ex Afrika och Sydamerika. Den förhärskande teorin i början av 1900-talet var att de inte hade gjort det och den som kom med vad han tyckte var starkare skäl för teorin att de hade hängt ihop, blev helt utfryst av världens övriga vetenskapsmän till en början.

Man kan förresten fråga sig om Reinfelt och Obama verkligen själva tror på den här teorin eller om de bara känner att de måste ägna sig åt den för att Al Gore lyckats med att sätta den på priolistan hos en stor del av världens befolkning. Det är ju annars rätt ovanligt att politiker bryr sig särskilt mycket om vad som kan komma att hända efter deras egen mandatperiod. Reinfeldt, t ex sade inte ett ljud om klimatet inför valet 2006, men gjorde en kovändning och tog upp det som huvudämne vid sitt första möte med George Bush i nov/dec samma år. Jag har ofta undrat hur det gick till.

Sannolikhetstal brukar narturvetenskapen gilla. Jag har för mig att man hos FN:s Klimtapanel, IPCC, har enats om att sannolikheten för att teorin om att det är människans fel att temperaturen på jorden stiger, är 80-90 procent, någonstans. Men jag har även hört kritiker ifrågasätta hur man har kunnat komma fram till det sannolikhetstalet. Vissa verkar mena att sannolikhetstalet lika gärna kunde vara mycket lägre, men att om man förde fram ett lägre tal, skulle inte frågan kunna få sådant fokus som det nu har. Hur säker känns den grunden att stå på?

Jag har i tidigare artiklar refererat till de debattprogram i TV som jag känner till, som har tagit upp frågan om huruvida det är rätt att förlita sig på människopåverkanteorin eller inte. Det ena var ett debattprogram i Axcess-TV, det andra SvT-Debatt med Stina Dabrowsky som programledare. Jag har även bl a sett Lars Adaktusson intervjua en av skeptikerna inom det svenska vetenskapssamhället, KTH-professorn Peter Stilbs. Skeptikerna har inte varit övertygande i det här programmen, men det har definitiv inte heller representanterna som propagerar för teorin. Några av skeptikerna skulle jag närmast beteckna som kufar eller nördar, någon verkar älska att höra sin egen röst. Men, igen, de som propagerat för den förhärskande teorin har varit luddiga i sin argumentation.

Den kanske viktigaste svenska representanten för IPCC, Christian Azar, också professor vid Chamlers i Göteborg, har inte medverkat i något av de två programmen. Han har, enligt DN, utsetts till mäktigast i Miljö-Sverige. Antingen har han inte velat ställa upp i en grundläggande debatt för eller emot människopåverkanteorin eller har han inte inbjudits. Jag har svårt att tro det senare.

Om det är så att temperaturen verkligen kan påverkas av människan i den omfattningen som anses av IPCC, bör vi så klart göra något åt det. Men är inte t ex frågan om svälten och sjukdomsläget i t ex Afrika viktigare idag? Att miljarder människor i världen svälter är faktiskt ingen teori utan ett faktum. Vissa hävdar att det finns en koppling mellan svälten och klimatet, men hur direkt är den kopplingen?

Jag känner mig i alla fall inte ännu övertygad i den här frågan.


Om författaren

Författare:
Carl Olof Schlyter

Om artikeln

Publicerad: 04 nov 2009 13:56

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: