Anpassa arbetet efter individen – inte tvärtom

Jag är kompromisslöst frihetsliberal och vill helst ha en ren nattväktarstat med en helt fri, öppen och genomsynlig marknad. Inom denna stat kan det då helt valfritt finnas medlemsbaserade välfärdregioner med egna penningsystem. De vuxna människor som inte vill vara medlemmar tar då egna privata försäkringar och har ett eget pensionssparande. Staten finansieras med stämplingsavgifter och vid behov utöver detta så beskattas alla likvida konton varje natt kl 4 0,01 ? för att bekosta rättsväsende, försvar och polis.

Barn är obligatoriskt anslutna till välfärdsregionen, och lånar räntefritt till sin försörjning och utbildning. Från 20-årsdagen så börjar de arbeta och betala av på lånen fram till 40, och därefter pensionssparar de tills de fyller 60. Exempelvis...

Med den teknik och de tekniska system som idag finns som principlösta embryon, så skulle utan vidare alla homogena delar, OEM-moduler och fästelement med mera kunna tillverkas och levereras till vars och ens närsektor helt automatiskt och utan mänsklig medverkan – utom för service och underhåll. Detta system finns exempelvis redan när det gäller allas försörjning med vatten och avlopp inom städer och tätorteter, och inom Göteborg så kostar det 0,92 öre/liter.

Om ca 1-2 arbetar med lantbruk idag, så skulle det knappast behövas så många fler för att tillverka och leverera alla delar med mera som skulle behövas för alla de saker, maskiner, datorer, byggnader, transportmedel, infrasystem och så vidare som används. Dessutom bör det mesta kunna hyras just när det behövs istället för att köpas.

De som då ändå arbetar med jord, skog, bruk, fiske med mera och service, underhåll och förnyelse av saker, infrasystem, logistik med mera, gör det förstås av intresse och engagemang. Över 95 i åldern mellan 20-60 skulle då kunna jobba med de "skräddarsydda" verksamheter som de själva är som mest intresserade av. Alla de som börjar arbeta vid fyllda 20 har då möjlighet att välja och vraka bland allt marknadsutbud som attraherar tillräckligt många som vill betala. Om allt som tillverkas levereras till varje beställares närsektor utan nämnvärd mänsklig medverkan helt jämförbart leveransen av vatten till varje köks- eller badrumskran, så är ju det som återstår enbart direkta tjänsteverksamheter gentemot användaren och beställaren av tjänsten.

Till över 95 så får vi alltså ett rent tjänstesamhälle! Citat, Åke E Andersson:

"… Människorna är drivna av en inre längtan efter ständigt nya upplevelser!! En tes som bekräftas av upplevelseindustrin, som växer snabbast i alla välståndsländer. Produktionen är endast ett medel för att kunna uppleva och konsumera. Människorna söker först och främst mening i tillvaron genom ett friskt och gott liv. Samtidigt vill de umgås med varandra och ha det trevligt…
… En riktig tjänst kräver ständig närvaro av både konsumenten och producenten. Patient och läkare/sjuksköterska i sjukvården. Gäst och kypare på krogen. Banktjänsteman och kund på var sin sida av disken. Publik i salongen och sångare på scenen. Visst bör man på alla sätt försöka göra tjänster till produkter och information men då bör de inte kallas för tjänster…"

I det samhälle som jag här ovan kortfattat har beskrivit, så bör alltså så gott som allt arbete kunna anpassas och förändras efter just de individer som lever i samhället under varje särskild tidsepok. Istället för tvärtom, där nuvarande arbetsliv nästan enbart bestäms av vad som historiskt har hänt hitintills och fortlöpande vad riskkapitalisterna och rikspolitikerna vill satsa på. Det är alltså alldeles för få som bestämmer den framtida samhällsinriktningen. Framtiden har alltså hittills alldeles för mycket bestämts av alltför få och av alltför små besluts tyranni. Det som hittills gällt är i stort: "På västfronten intet nytt"!

Läs också:
Tid att leva – Gudrun Schyman skriver om Sahlins kongresstal på arvidfalk.se.

Av Uno Hansson 30 okt 2009 10:41