Fuck off yttrandefrihet?

Idag verkar detta vara likställt med att man ska kunna säga exakt vad man vill och om man motsätter sig det, ja då är det någon som är snabbt framme och påminner dig: YTTRANDEFRIHET!

Låt mig ta mobbing eller andra angrepp som exempel. Det går ju ut på att kränka någon genom antingen tal, skrift eller handling. Ska man alltså förklara för den utsatte att mobbarna faktiskt har möjlighet att stödja sig på yttrandefriheten? Det för att de eventuellt inte kränker med hjälp av våld, utan bedriver en så kallad politik som visserligen håller sig inom lagens ramar men ändå flörtar med något helt annat? Sen när har detta blivit okej?

Ska vi acceptera ideologier vars slutmål är att underminera våra grundläggande rättigheter just för att bekräfta styrkan eller akilleshälen med just denna rättighet? Att påstå att detta faktiskt är en skymf mot ordets betydelse och syfte är en underdrift. En rejäl sådan. Det är ju att acceptera ett tankesätt som bygger på allt annat än de mänskliga rättigheterna just för att yttrandefrihet råder och det mina damer och herrar är dubbelmoral i ordets rätta betydelse.

Eller? Ska man tåla och hålla käften och vara glad över att man själv kan ge svar på tal? Det är faktiskt därför jag älskar yttrandefriheten. Men gör jag yttrandefriheten en tjänst då? En grundläggande rättighet är att alla människor ska få vara fria, ha lika värde och samma rättigheter. Om det är just yttrandefriheten som tillåter att ovannämnda rättighet rubbas då undrar jag; Var, när och HUR ska yttrandefriheten få plats?

Av M. Hanna 18 sep 2009 11:00