Efter festen

Före Den Käres stora stroke hade vi en fem veckor lång bilsemester varje sommar, mina gubbar och jag. Tågluffandet skötte vi på vår och höst då alla andra, inklusive make nummer två arbetade. Då höll han ett vakande öga på huset.

Men kollektivet och hela fastigheten måste således överlämnas i de ungas händer sommartid. Växter och husdjur ska ju ha sin tillsyn och man kan få ta itu med allt ifrån elavbrott och vattenläckage. Men de klarade sig som regel mycket bra utan oss. Sent varje sommar, när alla var tillbaka i stan, avslutade de unga dessutom med den Stora Sommarfesten som vi vuxna var portförbjudna ifrån i vilket fall som helst. Dottern och svärsonen känner en enorm mängd människor ifrån alla sina resor, fosterdottern och fostersönerna likaså. Sonen hade alltid ett bartält de här dagarna och fungerade som bartender. Alla befintliga kylskåp i huset bars ut, plus ett par till som sonen hämtat på soptippen bara för de här dagarna. Alla sängar i huset, även våra, blev ju förstås upptagna och golven fylldes med madrasser. På bakgården växte en tältstad upp.

Efter festen ringde vi alltid så fort vi rullade in på svensk mark igen, och det var lika spännande varje gång. Detta var under 90-talet och vi hade ännu inte internet. För att bespara oss alltför stora chocker när vi kommit ända hem så fick vi en lägesrapport per telefonen.

Efter festen låg all post sorterad i prydliga högar.

Efter festen lät de bli att berätta att den stora silvergranen, som för varje år lutade sig allt farligare in mot huset, men var på tok för stor för oss att ge oss på, hade försvunnit. Jag fick en bindel för ögonen och så ledde de mig runt huset och där… Ett helt gäng av unga, starka killar hade fixat detta som en överraskning åt oss!

Efter festen ett år berättade sonen om den kupp mot socialkontoret som han genomfört. Han hade tagit med sig flyktingen Adnans alla fem barn, placerat dem utanför socialkontoret och hotat med att ringa Expressen. De fick matpengar då så det visade sig vara ett smart drag av sonen. Men jag kanske inte hade vågat…

Efter festen hade vi ibland fått en ny hyresgäst. Någon av ungarna kände någon som just behövde en bostad.

Efter festen hände det då och då att vi fick vårt bestånd av katter utökat under lite oklara omständigheter.

Efter festen hände det ibland att några av mina växter gått under, då någon eller några helt enkelt hade använt dem som liggunderlag. Men rötterna fanns ju kvar.

En sommar minns jag särskilt: När vi som vanligt ringde hem i Trelleborg hamn sade sonen att huset var omringat av beväpnade poliser. Efter festen. Jag tog det för ett skämt och vi började köra, men så tänkte vi till: Det kunde ju vara sant? Vi stannade till vid en bensinmack och ringde igen. Den här gången fick jag en förklaring. Polisen hade mycket riktigt ockuperat huset och spärrat av ett rum och hela tvättstugan i väntan på att en av våra hyresgäster skulle återkomma, de hade via tv-programmet Efterlyst spårat honom till vårt hus. Den lite blyge killen var efterlyst för tio väpnade rån! Då är det nog klokt att visa sig blyg och leva tillbakadraget. Han ville ju inte bli igenkänd...

Efter den festen fick vi ha ett rum avspärrat med polisens blåa band tills de hade tid att husundersöka hans rum och likaså vår tvättstuga. Men det skulle ju hänt även om vi varit hemma. Han fick förresten fyra år och vi blev hans övervakare vid permissionerna då han bodde i gästrummet.

Efter festen hade ungarna ibland glömt kvar någon här uppe. Oftast låg någon och sov i en säng men jag blev en aning förvånad den gången jag klev in i hallen och hittade en sovande kille jag aldrig sett förr i hundkorgen med två mycket förbryllade S:t Bernhardshundar bredvid sig på golvet.

Efter festen fann jag en gång min säng genomblöt av kattkiss. Någon ovan hade stängt vägen ut till kattluckan.

Efter festen fanns det roliga små saker i varje sovrum uppe hos oss där någon bott. Barnen valde ju ut vilka som fick de rummen. Det kunde vara en före detta hyresgäst/fosterunge .Det kunde stå en ask choklad, en flaska vin eller ligga en bok med några rader med hälsningar i om hur festen varit.

Numera klagar de unga på att de är medelålders, för nu har de flesta av vännerna barn och familj och sommarfesterna är uppdelade i flera småfester som inte behöver föräldrabojkott. För som svärsonen sade: ”Man inser att man är gammal när kompisarna kommenterar min svärmors rosor och frågar efter växternas namn i stället för vad vi ska grilla och vad vi ska dricka.”

Under nästan 15 år var festerna här legendariska. Busschaufförerna som körde linjen Gullmarsplan-Huddinge kommenterade: "Jasså, nu var det dags igen" när högar av konstigt klädda ungdomar allihop frågade efter vår hållplats. Två gånger när jag beställt färdtjänst åt Min Käre har chauffören sagt: ”Å här har jag varit på fest… Tidernas party!”

Min dotter gjorde en almanacka åt mig i julklapp ett år, med bilder ifrån festen. Det är en av dem ni ser här ovan.

Av Sunny Börjesson 19 aug 2009 12:14