Dystopin ligger närmre människan än utopin

En dikotomi åsyftar en begreppsuppdelning i två mot varandra uteslutande begrepp. Begreppen i en dikotomi är varandras totala, i allt genomsyrade, motsats. En dystopi kan alltså inte till 99 vara dystopisk och till 1 utopisk. Likaledes kan inte en utopi till 99 vara utopisk och till 1 dystopisk. De är alltid, i förhållande till varandra, uteslutande 100 sig själva.

Ordet dystopi kommer från grekiskans δυσ- och τόπος, som satta tillsammans betyder dålig plats. Ordet utopi kommer från grekiskans οὐ- och τόπος, som satta tillsammans betyder ingen plats. Med hänseende till etymologin uttrycks alltså dikotomin dystopi/dikotomi på det svenska språket som dålig plats/ingen plats.

Är det bara jag som tycker detta låter fel? Är det bara jag som anar en vag dissonans i bakgrunden, knappt hörbar? Jag tror inte det, och om det är fallet, att jag inte är ensam, så låt den – dissonansen - gärna krypa närmre. Låt den gärna krypa så pass nära, om ni vill och kan, att den utan valmöjlighet tvingas visa sig för vad den är, vilket är: falsk. Om ni inte hör den – dissonansen - låt mig då istället fortsätta med att försöka förklara mig.

Dålig plats/ingen plats är inte ett sinsemellan uteslutande begreppspar. En dålig plats kan till 99 vara dålig och till 1 ingenstans. En plats som är ingenstans kan däremot inte till 99 vara ingenstans och till 1 vara dålig. De båda begreppen agerar, så att säga, på två olika metafysiska plan. Något som är dåligt är dåligt, och om det är dåligt kan det även vara dåligt ingenstans i bemärkelsen utanför mänsklig, fysisk existens. Exempel på detta förfarande är den talrika mängd dystopiska filmer, böcker och målningar som idag är en del av människans arv. Ett ställe som från början är ingenstans, kan dock inte, helt plötsligt dyka upp någonstans, för då förlorar det sin innebörd. Utopin har såtillvida med ingenstans att göra, den hör ingenstans till. Det har förekommit ett fåtal utopiska framställningar exempelvis Moores Utopiasom är själva upphovet till begreppet, med de är få och räknas lätt på en hand till skillnad från alla dystopiska framställningar. Detta beror på att dystopin är ett existerande ting och utopin ett icke existerande ting. Dystopin äger förmågan att beskriva något som faktiskt skulle kunna hända och därmed bli ett fysiskt faktum. Utopin är ett icke-existerande ting och kan därmed aldrig bli ett fysiskt faktum. Dystopin ligger närmre människan än utopin.

George Orwells Winston Smith från 1984 hade lika väl kunnat vara en existerande figur i ett existerande samhälle. George Orwell hade både forna Tyskland och Sovjetunionen i åtanke när han skrev 1984. Parallellerna mellan forna Sovjetunionens kommunism, Tysklands nazism och 1984 understryker dystopins möjlighet till existens. Först gav Orwell utlopp för sin i misär fallna omvärld med Djurfarmen, en analogi som sedan förtydligades och bet av sin satiriska tunga med 1984. Även Karin Boye angav forna Sovjetunionen och Tyskland som grund för hennes dystopiska framställning Kallocain från 1940. T.S Eliots Wasteland är, bland mycket annat, en lågmäld kommentar av hans syn på världen efter första världskriget. The Handmaid´s Tale är en dystopisk framställning av hur framtida kvinnors situation skulle se ut om manlig chauvinism tilläts löpa amok. När Kazuo Ishiguro skrev Never Let Me Go överlät även han sin penna till dystopin för att kommentera en dåtida, och även idag, potentiell värld där mänsklig kloning existerar.

Dystopin ligger inte bara närmre människan än utopin. Det är det enda av de två som ligger nära människan. Utopin har inget med människan att göra. Den är ingenstans och har med ingenting att göra.

I små steg har människan minimerat graden dålighet och därmed graden dystopi som existerar i världen. Med små steg har människan ökat procenthalten av bra på bekostnad av "dålighetens" procenthalt. Aldrig någonsin kommer människan dock att totalt radera dålighetens ur världen, för det skulle vara en utopi, och utopin finns ingenstans att hitta.

Av Aje Björkman 03 aug 2009 13:45