HD ger bakläxa för ogrundade våldtäktsdomar

Genom två nyligen fällda domar har HD förmedlat budskapet som länge saknats i Sverige: Det räcker inte längre med att underdomstolarna "tror" på vad kvinnan säger, det ska tillkomma ordentligt med bevis innan en man ska kunna dömas till fängelse för sexualbrott. Detta enligt två eniga uppsättningar av justitieråd i Sveriges Högsta Domstol. HDs dom i mål nr: B1867-09 och HDs Dom i Mål nr: B 1013-09 - båda daterade den 3 juli 2009. Häromdagen friades en till våldtäktsmisstänkt man av en underdomstol just med HDs alldeles färska vägledning som grund. Rättsväsendet tycks ha vaknat upp - äntligen har ribban för bevisning av skuld i sexualbrottmål höjts till en mer acceptabel nivå!

Jag vet vad många säger nu. Det är så förbannat synd om kvinnor som inte blir trodda… och jag håller verkligen med om detta. Det ÄR synd om kvinnor som verkligen blir våldtagna och inte blir trodda, men nu handlar denna artikel inte om dem - det är en annan debatt. Just nu handlar det om kvinnor som ångrar eller skäms över sina samlag och, efter tryck från mammor, väninnor, sjukhuspersonal eller folk i deras omgivning, typ kuratorer, terapeuter med flera anmäler sexbrott som aldrig ägt rum. Jag upprepar - det här handlar inte om de riktiga offren för sexbrott utan det handlar om skitbrudarna som förstör livet för svenska män genom felaktiga anmälningar om sexbrott. Det är väl dokumenterat i Justitiekanslerns rapport "Felaktigt Dömda" 2006 att flera män har dömts fel av domstolar som trott sig kunna avgöra när unga tjejer bakom fasader av krokodiltårar berättat i rättssalarna hur de blivit våldtagna. Flera män som dömdes enbart efter vad kvinnorna sagt har, efter framkommande av nya omständigheter, friats i Högsta Domstolen när det bevisats att de målsägande kvinnorna i själva verket förvrängt, hittat på eller helt enkelt ljugit om det inträffade och därigenom förstört mäns liv för all framtid. Männen har erhållit höga skadeståndsbelopp, men kvinnorna som anmält de falska våldtäkterna har ofta gått ostraffade, dels på grund av att brottet "falsk angivelse" varit preskriberat.

I Sverige har det rått en slags våldtäktshysteri de senaste 20 åren. I och för sig har den lugnat ned sig på senare år, men under andra hälften av 90-talet var den som värst. Jag har läst cirka 100 sexmålsdomar sedan 1995. I dessa finns nästan alltid följande inslag: "Målsägandens uppgifter har det självupplevdas prägel" men jag har aldrig någonsin sett inslaget "Den tilltalades uppgifter har det självupplevdas prägel". Däremot har jag märkt hur underdomstolarna nästan alltid dömt på vad ledamöterna "tror" har hänt istället för vad som kan, bortom rimlig tvivel, bevisas ha hänt. Det är ungefär som om domstolsledamöterna tror att det endast är en kvinna som kan berätta en sann historia och att en mans berättelse inte kan ha det självupplevdas prägel. Med detta löjliga resonemang har många svenska domstolar rent ut sagt "lekt Gud" och försökt avgöra vem som ljuger och vem som talar sanning i sådana här "ord mot ord-sexmål". Men våra domstolsledamöter är inte Gud och de ska ge fanken i att försöka gissa sig till vem som talar sanning, särskilt med tanke på hur ofta de haft fel under de senaste åren! Det är på grund av dessa upprepade fel som Högsta Domstolen beviljade prövningstillstånd revision i de två fall som nyss avgjorts i landets högsta instans. Det är inte domstolens uppgift att gissa vilken av parterna som talar sanning och vilken som ljuger, en domstols uppgift är att kritisk granska båda parters uppgifter i sådana här mål, och bara döma ifall man inte finner någon alternativ hypotes till händelseförloppet än den som åklagaren gör gällande. När man finner minsta möjlighet till något alternativt hypotetiskt händelseförlopp, skall man villkorslöst fria den tilltalade. Men på senare år har domstolarna inte levt upp till detta. Varje jurist vet att det är bättre att tio skyldiga män går fria än att en oskyldig döms, men sedan mitten av 90-talet har alltför många oskyldiga dömts. Det flesta fall som jag och mina kollegor på Rättssäkerhetsorganisationen granskat har handlat om yngre tjejer som inte riktigt fattat vad de gett sig in på, med andra ord har målsägandena ofta begått självbedrägerier och inbillat sig själva att de blivit våldtagna. Hellre detta än att erkänna för en eventuellt fördömande omgivning att hon i själva verket haft frivillig sex med den misstänkte! Domstolsarkiven vimlar av sådana fall.

Massmedia har också varit en stor bov i detta drama. Expressen och Aftonbladets roll i debatten kan summeras bäst genom att återge vad ett 20-årigt påstått våldtäktsoffer sade i ett polisförhör i Skåne nyligen: "Jag ville egentligen inte från början, men jag gick till slut med på samlaget. Efteråt mådde jag jättedåligt och min mamma sa att jag såg ut som att jag blivit våldtagen för hon hade läst i kvällspressen om en tjej som råkat ut för samma sak." Det var förstås mamman som ringde till polisen. Lyckligtvis förstod åklagaren att det där inte alls handlade om någon våldtäkt, utan flickan och hennes mor hade fått sin uppfattning om vad våldtäkt är genom att läsa kvällstidningarna. För att det ska handla om våldtäkt krävs att kvinnan säger "Nej" och att hon markerar tydligt att hon inte vill. Om gärningsmannen, trots att han förstått att hon inte vill, ändå genomför samlaget genom bruk av våld, hot eller på annat sätt försätter offret i trängande fara kan man inget annat än betrakta saken som en våldtäkt! Feministerna på kvällspressen brukar inte tydliggöra detta, utan allt brukar skrivas ur ett feministisk och ett slags manshatar-perspektiv. En stor procent av de fall som jag granskat har visat sig handla om tjejer som faktiskt gått med på samlag men ångrat sig efteråt. Vilken idiot som helst fattar väl att det inte går att anmäla en man för våldtäkt bara för att man skäms för vad man själv gjort nästa dag! Men i Sverige har flera tjejer anmält män på detta sätt och många av männen har dömts till fängelse. Ja - ni läste rätt - det finns många sådana fall.

Men nu har Högsta Domstolen fått nog av detta slarv från underdomstolarna och det framgår av texterna i HDs två domar att det inte alls är bevisat bortom varje rimligt tvivel att målsägandena i just de fallen våldtagits. Det har alltså inte räckt med kvinnornas uppgifter, något som nästan alltid brukar vara grunden för fällande domar. Men nu har underdomstolarna fått en bakläxa - "Döm inte bara för att ni tror att tjejen har våldtagits" säger HD, istället menar man att det ska finnas ytterligare tung bevisning. I annat fall menar HD att den tilltalade ska frias - och det är så det ska vara i ett demokratiskt rättssystem.

På tal om våldtäktshysterin i Sverige så träffade jag en engelsk jurist här om veckan. Vi diskuterade sexualbrottsmål och han berättade för mig att det var allmänt känt bland jurister i Storbritannien att Sverige lider av en sexbrottshysteri. Han ville gärna höra om några fall. Jag berättade för honom hur operasångaren Tito Beltran dömdes för att han påstås ha våldtagit en ung tjej för åtta år sedan. Juristen höjde ögonbrynen och skakade på sitt huvud och ville veta vad rätten hade för bevisning mot Beltran efter så lång tid som åtta år. "Ingen alls" svarade jag och berättade hur vittnesmålen och indicierna fällde Beltran åtta år efter det inträffade. Jag tillade att om Tito Beltrans fall hade behandlats nu efter HDs nya avgörande domar hade hovrätten troligen blivit tvungna att kasta ut åtalet genom fönstret och fria Beltran. Vad som fick min engelska vän att verkligen höja ögonbrynen än högre var när jag berättade om att vår före detta justitieminister Thomas Bodström ställde upp som målsägandebiträde i det högt medieprofilerade fallet mot Tito Beltran. Det skulle, enligt min vän, aldrig någonsin ha kunnat inträffa i England.

En sak är klar, nämligen att vi inte kommer att få se flera fall som Titofallet och vi kommer definitivt inte att se flera Stureplansfall eller Tumbafall. Ja ni fattar väl vad jag menar - problemet är att man inte kan förvänta sig att anhöriga till Beltran och de dömda Stureplansprofilerna ska fatta. De har ju drabbats. Men det finns en sak som kvällspressen tycks ha förträngt, men nu ska jag skriva det, och det gäller er unga tjejer: Passa er - vill ni inte får ni markera det tydligt - för om ni gör det frivilligt och efteråt polisanmäler, då är det ni som får räkna med att skaka galler, för underdomstolarna kommer inte längre att döma killar enbart efter era uppgifter.

Av William Butt 30 jul 2009 12:59