Kvinnor de första jordbrukarna

För ungefär 10 000 år sedan fanns det runt 5 miljoner människor på jorden. De levde i relativt små familjegrupper på cirka 25-50 personer. Arkeologerna har funnit jaktvapen som gravgåvor även i kvinnogravar så det är troligt att även kvinnorna i början hjälpte till med jakt och samling medan de små barnen och de äldre blev kvar hemma.

Forskarna tror att de små familjegrupperna var en del i en större stam som ibland brukade samlades på särskilda platser vid speciella tillfällen som sommarsolstånd, när den första snön kom samt för begravningar och andra riter. Vid sådana träffar kunde man umgås, möta en eventuell partner, utbyta idéer och föremål med varandra.

Det naturnära livet i kombination med hällristningar man lämnat efter sig tyder på att man såg vissa djur som företrädare för livet bortom det jordliga. Troligen hade man redan tidigt shamaner som ansågs stå i kontakt med andevärlden. Eftersom de döda fick föremål som smycken, vapen och offrade djur med sig i graven så förefaller det sannolikt att människorna redan på den tiden trodde på ett liv efter döden.

På den här tiden levde folk som jägare och samlare och eftersom man ofta flyttade var det lättare om man inte ägde mer än vad man kunde bära med sig. Troligen fanns det i början inte någon bestämd ledare utan snarare var det den som var bäst lämpad för vad som behövde göras som fick bestämma inom respektive område. Det kan man se genom att gravskicket är jämlikt och genom jämförelser med folkslag som lever på liknande sätt idag.

Med tiden lärde man sig tämja de första djuren och man började använda nya tekniska hjälpmedel till jakt och fiske. Det är också nu människorna börjar bli mer bofasta och organiserade.

Det sägs att Edens lustgård låg i Mesopotamien, det vill säga nuvarande Irak, det är också där samt i Egypten och länderna i vad som brukar kallas den bördiga halvmånen i Mellanöstern; Turkiet, Palestina Jordanien, Libanon och Syrien som man har hittat de äldsta kvarlämningarna av vad som tycks ha varit de första jordbruken.

En artikel i "Forskning och framsteg" för flera år sedan berättas om en studie som visade att det finns biologiska skillnader mellan manligt och kvinnligt tänkande och att män har lättare att se de stora linjerna i ett landskap medan kvinnor har lättare att se detaljerna. Forskaren Harry G. Nickles menade att det kan ha varit kvinnor som först kom på hur man odlade mat. Männen var ju ofta ute på jakt, något som kunde ta åtskilliga veckor, medan kvinnorna ofta blev kvar i lägret.

Ursprungligen samlade kvinnorna vete genom att bryta av axen eller plocka med sig kornen. Sen använde de skärvor av trä eller ben med en liten bit av flinta och med hjälp av dessa kunde de skära av flera ax samtidigt. I norra Irak har man funnit gamla skärvor på vilka flintan varit blankslipad strax bakom eggen och den hade slipats för flera tusen år sedan av kiselsyrepartiklarna i vetestrået.

Med tiden kom kvinnorna på att tillgången på vete kunde ökas om man sådde några av de korn man hade samlat på de platser där vilt vete inte växte naturligt. Den här revolutionerande insikten kan kvinnorna ha fått genom att lägga märke till att blötlagda kärnor ofta grodde och växte upp till små gröna plantor liknande dem de sett växa vilt.

Måhända såddes säden först på platser där floderna hade täckt marken med slam. Man kan också ha valt ut ställen med lågt gräs och grävt ner den. Bägge sätten tycks ha fungerat och med tiden kom de underfund med att vete inte bara växte på högplatåer, utan även om man planterade det längre ner på bördigare slätter och kullar. Människans första kontrollerade tillförsel av föda; får och vete, kom sen att skapa grogrunden för en jordbrukande tillvaro, något vi alltså kanske har att tacka kvinnorna för.

Av Michael Delavante 21 jul 2009 12:23