Afrika: Plundring som plundring

Hela världen har reagerat på piratattackerna utanför Somalias kust. Krigsfartyg har skickats ned för att eskortera handelsfartygen längs med handelsrutterna i Indiska oceanen. En kraftfull insats för att stoppa piraternas härjningar har gjorts. Den moraliska västvärlden kan inte passivt se på när före detta fiskare blir pirater och hotar världens handel. Piratena har stämplats som terrorister och skall bekämpas med alla medel.

På Afrikas ostkust fiskar delar av Europas fiskeflotta. Europeiska länder har köpt fiskerätter utanför Afrikas kust och har gjort fiskarna i Marocko, Senegal och Mauretanien arbetslösa. Fisken räcker inte till för det lokala fisket när Europas industritrålare har dragit förbi kusten.

FN:s fiskekommitté har varnat för att bestånden blir utfiskade och ett utfiskat bestånd kommer aldrig tillbaka. Mikael Karlsson, ordförande för Naturskyddsföreningen varnar för en ekologisk katastrof när Europa tar ifrån Afrikas länder möjligheten att skaffa mat för dagen.

I Adenviken opererar två olika typer av pirater. Dels är det internationella brottslingar som har hittat ett "bra sätt" att tjäna pengar på. Sedan är det dom lokala piraterna som är före detta fiskare som inte ser någon annan utväg för att skaffa mat och pengar i en av världens fattigaste regioner. Världens rikedomar passerar utanför kusten samtidigt som deras barn inte kan äta sig mätta.

Europas regeringar blundar för rovfisket utanför ostkusten. FN:s havsrättskonvention ger länder rätt att köpa fiskerätter i andra länder om bestånden är goda. Men den där bisatsen om hotade bestånd struntar Europas regeringar i. Sveriges regering bistår glatt med att våra pengar till EU omvandlas till att köpa fiskrätter som utarmar både hav och folk. Pengar som går in i stora hål i fattiga stadskassor utan att gagna fiskesektorn i dom länder som drabbas. Vad skall alla fiskare på Afrikas ostkust sysselsätta sig med nu?

Jag fascineras ständigt över hur töjbar vår moral är i västvärlden. Vi skapar en situation genom exploatering och utsugning, men vi känner inget annat ansvar än att kuva resultatet med våld. Vår egen plundring skapar vi juridik omkring och legaliserar samtidigt som vi fördömer andras. Moraliskt kan man ställa sig frågan om vilket brott som är värst. Att kräva en lösensumma för en last med TV- apparater eller beröva ett folk sin möjlighet att sätta mat på sina bord?

Av Hampus Engqvist 03 jul 2009 12:11