Den gränsöverstigande vården

Det pratas och skrivs mycket om äldrevården idag. Om hur dålig den är. Vad ordet dålig står för vet jag inte riktigt, vilket jag kommenterat i tidigare texter här på sourze, men jag tror mig veta att det handlar om ett kedjeförlopp där hela sjukvården skulle behöva mer pengar, både, den somatiska vården, den psykiska samt äldrevården.

Patienter med mastodontomläggningar som sägs vara färdigbehandlade skickas tillbaka till sina hem utan att man informerat sig om huruvida det finns back-up för sådan vård i hemmet. Med andra ord har alla beslutsfattare kniven på strupen och den som i slutändan blir drabbad är i vanlig ordning tredje man, och i dessa fallen, patienterna.

Samarbetet mellan den somatiska vården och hemsjukvården är ofta undermålig och förståelse för varandras arbeten finns knappast. Jag vet när jag arbetade på kirurgen och vi hade kontakt med hemsjukvården. Det var ett evigt tandagnisslande över sjuksköterskorna i hemsjukvården som inte fattade och som var så struliga. I dag arbetar jag där själv och vet att det inte är inkompetent personal som arbetar där. Däremot ser arbetssituationen helt annorlunda ut än på sjukhuset, och det är fler olika instanser som ska bli involverade när en svårt sjuk människa ska komma hem. På sjukhusen är allt koncentrerat och det är lätt att komma i kontakt med de olika specialiteterna, medan hesmjukvården är decentraliserad och kräver mer tid för att få alla komponenter på plats.

Jag tror på en integration mellan de olika vårdformerna så arbetet kan löpa smidigare.
Jag kan ta som exempel en patient jag träffade på som hade en såkallad "öppen buk" med fistel som hade en vacumpump. Det var mycket läckage från fisteln vilket gjorde att man behövde lägga om ofta, och gärna av två personer. På sjukhuset är de vana vid denna typen av omläggningar men hos oss skulle vi utbilda personer som arbetar dag, kväll och natt innan det kunde bli en trygg omvårdnaden för patienten. Från sjukhusets sida meddelade man personens hemgång fyra dagar innan vilket gjorde det helt omöjligt för oss att tillhandahålla utbildning för personal, införskaffandet av hjälpmedel och iordningställande, för det är ju ändå så att schemat redan innan är fullt och då behövs det en hel del logistik innan saker kan fungera. Den förståelse finns inte från sjukhusets sida, vilket resulterar i att vi inom hemsjukvården får stämpeln som "idioter".

Ska de äldre må bra genom hela vårdkedjan är det viktigt att vi utvecklar samarbetet mellan de olika vårdinstanserna och får möjlighet att i praktiken göra detta med utbildningsdagar och hospitering över gränserna. De äldre kommer att bli mer vårdkrävande och ställa krav som tidigare generationer inte gjort så vi kan lika gärna ta tag i detta nu så vi optimerar sjukvården längre fram. Tyvärr behövs det pengar för detta och det verkar inte som om någon är beredd att betala för det. Bra vård ska bara finnas och kompetent personal krävs utan att man vill betala för den.

Flexibilitet, trygghet och kompetens borde vara huvudmålen för dagens sjukvård.

Av Birgitta Stiefler 30 apr 2009 12:01