Lägg ner rottingen, Björklund!

Det är stort rabalder på gång inom skolvärlden. Och det är ju inget ovanligt. Nu är det skolministern som kräver hårdare tag. Och mot det måste så många som möjligt protestera. Den nya politiken är ett tecken på att prestationssamhället har tagit strupgrepp på skolan. Att alla elever ska bli entreprenörer och att det då gäller att prestera maxresultat för att överleva.

Vad man inte fattat inom departementet är att varje årsklass består av kanske 100 000 elever och att det finns ca en miljon barn i klass 1 till 9. Och alla är de olika och alla har olika förutsättningar. Om vart tionde barn har större eller mindre problem i hemmet eller i den sociala miljön så betyder det 100 000 som behöver stöd och uppmuntran och de ska inte jagas med rotting av skolminister Björklund. Han vill att skolan i första hand ska vara en plugganstalt. Nu är det tydligen meningen att en busig elev ska stängas av i fem dagar. Men vad ska man göra med föräldrarna? Ska de ta VAB-ledigt från jobbet så att de kan tala den bångstyrige till rätta? Kanske en bra medicin!

Men livet är ingen racerbana där det gäller att jaga sig igenom skolan med näsan över böckerna. Det är dags för skolan att tänka om. Att man vårdar eleverna betydligt mer. Jag gick i skolan sammanlagt 14 år, men inte en enda gång fick jag prata med någon vuxen om skolan, om undervisningen, om framtiden och meningen med dessa studier. Det tycker jag nu efteråt är alldeles otroligt. Förhoppningsvis har det blivit bättre nu. Men att döma av debatten så tvingas skolan att skära ner på vården av eleverna. Göran Harnesk på BRIS var mycket bekymrad i en artikel i DN. Jag fruktar att det inte kommer att bli bättre framöver i dessa ekonomiskt kärva tider.

Det är helt obegripligt varför man ska ha så bråttom. Det är inte nödvändigt att springa om man kan gå. Och man behöver inte gå om man kan sitta och meditera. Man ska skjuta upp till morgondagen allt som man inte behöver göra idag. Idag ska man bara göra det som är roligt och se till att man trivs med livet och att ens omgivning också trivs. Dagens ungdomar behöver inte ge sig ut i nåt krig. Och vi behöver inte tävla med kineser och finländare i vilka som har hårdast skoldisciplin. Det viktiga för varje barn är att det skaffar sig ett uppslukande intresse som stärker självkänslan och framtidstron. Resten kommer av sig självt.

Av Lennart Karlsson 20 apr 2009 12:58