Kris för boksamlarna?

Jag har pratat med en antikvariatsbokhandlare om hur han påverkats av de ekonomiskt dåliga tiderna. Över en längre period har det blivit andra tider även för bokhandlarna. Böcker är inte längre en investering för framtiden. Priserna på böcker har snarare sjunkit, såvida det inte finns utländska intressenter med i bilden. Nu är böcker i ännu högre grad än tidigare en färskvara. 30-40 år, där går gränsen, sen är det kört. Ännu sämre är det för fackböcker i ekonomi och politik. Det ges ju ut en enorm massa böcker varje år och de ointressanta och inaktuella försvinner ganska snart, troligen till soporna. Antikvariaten säljer ofta böcker för 10 kr styck för att bli av med dom. Det är väl vad en tidning kostar. Men det är mycket lättare att kasta 10 utlästa tidningar än 10 böcker.

För 20 år sen gav Lönnroth-Delbanc ut ”Den svenska litteraturen”. Den präglades helt av de värderingar som författarna växt upp med. Om 20 år kommer kanske en ny litteraturhistoria, och författarna till den är troligen födda på 1980-1990-talen och de har säkert andra värderingar. Vissa författare kommer helt eller delvis att omvärderas. Vem läser nu för tiden Karin Boyes böcker och om hennes problem i livet? Och Bertil Malmberg är stendöd som författare. Pär Lagerkvist var inte precis nån muntergök och hans halvreligiösa texter är nog dagens ungdom måttligt intresserade av. Och den där Bo Setterlind, han som hade telefonkontakt med Gud, är inte heller nån höjdare. Och Gunnar Ekelöf är grovt överskattad. Han djupsinnigheter är obegripliga och tillkomna i alkoholdimmorna. Artur Lundkvist var säkert nykter när han skrev alla sina 70-tal böcker. Men han är inte längre kvar på banan. Det är i stort sett bara Jan Arnald och jag som läser honom.

Och här sitter jag på en låda med över 100 böcker och 15000 sidor och av eget fabrikat, ett resultat av 42 års energiskt dagboksskrivande. Vad ska jag göra med all den bråten? Jag får väl kasta dom bland brännbart eller möjligen för återvinning. Jag är inte särskilt road av mitt eget förflutna. Det är nuet och morgondagen som gäller. Så jag tror jag går ner till krogen på Linnégatan och äter lite gott och dricker några glas vin. Livet är stenkul. Tro på mig. Jag vet.

Jag ser nu att Mats Gellerfelt skrivit några rader om boksamlandet i söndagens Svd. Att det är kris för antikvariaten men inte för samlarnas habegär. Det är inte alls säkert att han har rätt. Kan vara en generationsfråga. Dessutom vet man aldrig vad den pågående ekonomiska krisen för med sig. Med aktiekurser som sjunkit till 10 så kanske de flesta samlare får lite ont om kontanter för bokliga utsvävningar.

Av Lennart Karlsson 23 mar 2009 11:32