Så räddar vi arbetsmarknaden

Än så länge är det framför allt industrin som berörts, men i takt med att fler blir arbetslösa drabbas kommunerna av minskade skatteintäkter och handeln av mindre konsumtion. Snart kommer massvarslen vara ett faktum även inom dessa sektorer. Hur ska vi ha en chans att stoppa det hela innan svenska folket mister all tilltro på framtiden och därigenom ytterligare förstärker krisen?

Jag har ett förslag som skulle minska effekterna av drastiska konjunktursvängningar. Samordna och konjunkturanpassa transfereringssystemen som A-kassa, sjukförsäkring och dylikt.

Vid högkonjunktur borde vi ge lägre ersättningar och ställa högre krav på att arbetslösa ska söka de jobb som finns, och på att sjukskrivna ska pröva att söka sig till mindre krävande arbeten. Men att i en lågkonjunktur ha idiotregler som tvingar folk att söka jobb som de egentligen inte är kompetenta nog för eller intresserade av, eller tvinga ut människor med hälsoproblem på en obefintlig arbetsmarknad är inte bara ett hån mot den enskilde individen utan även mot arbetsgivarna. När det gäller sjukvården bör försäkringskassan och vårdgivarnas kassapåse slås samman så att alla blir medvetna om att besparingar inom vården som leder till att sjuka människor får vänta allt för länge på behandling, direkt leder till kostnader för sjukskrivningar.

Speciellt i en lågkonjunktur är det viktigt att näringslivet kan konkurrera med så hög produktivitet som möjligt. Finns det någon som undersökt hur de skärpta sjukskrivningsreglerna slagit mot produktiviteten? Har någon frågat arbetsgivarna hur det påverkar deras kostnader att deras anställde tvingas tillbaka i arbete allt snabbare efter exempelvis en operation, diskbråck eller hjärtinfarkt, eller att den anställde kanske inte orkar hålla full arbetstakt eller klarar alla arbetsuppgifter? Hur drabbas övriga anställda, tvingas de i praktiken att hela tiden lägga på ett extra kol för att täcka upp för arbetskamrater med hälsoproblem?

Även när det gäller A-kassan har reglerna skärpts. Framför allt så kan personer som vantrivts på ett jobb och därmed säjer upp sig, eller tackar nej till ett jobb som de känner att de inte passar för, bli avstängda från A-kassan en längre tid. Avstängningstiderna är i dag så långa att det i praktiken är omöjligt att göra detta.

Samma sak där - konjunkturanpassa reglerna. Korta avstängningstider eller inga alls i lågkonjunkturer och längre när det är högkonjunktur. Med sådana regler får vi en ökad flexibilitet och nödvändig rörlighet på arbetsmarknaden. Chansen att vi får rätt person på rätt plats ökar således.

Likaså är den av regeringen aviserade satsningen på jobbcoacher helt meningslös i den djupa lågkonjunktur vi är på väg in i nu. Det kommer helt enkelt inte att finnas tillräckligt med jobb att coacha folk att söka. Ett problem med dessa är att de hjälper arbetslösa att skriva proffsiga CV:n och personliga brev, men då alla har lika proffsiga handlingar drunknar de ändå i mängden. Värst drabbar denna hjälp personer med invandrarbakgrund. Tänk er att en arbetsgivare vid några rekryteringstillfällen fastnat för ett personligt brev från en Ahmed för att brevet varit proffsigt skrivet, och därmed utgått från att Ahmed har de svenskkunskaper som krävs för jobbet. Men när Ahmed sedan dyker upp på intervju och knappt kan göra sig förstådd, leder det till sist till att nästa gång denna arbetsgivare söker folk så kallas ingen Ahmed till intervju, eftersom att arbetsgivaren vet att det inte går att utgå från att ansökningshandlingarna stämmer med verkligheten. Även den Ahmed som skrivit det välformulerade personliga brevet själv drabbas.

Satsa i stället dessa pengar som läggs på jobbcoacher på att införa ett system med fördelaktiga lån liknande studiemedelssystemet för folk som vill starta eget. På sikt kan det ge betydligt fler nya varaktiga jobb.

Konjunkturanpassa även studiemedelssystemet i lågkonjunkturer, så att vi får ett generösare system, framför allt i utbildningar till yrken där prognoserna visar på en brist på kompetens i framtiden. I högkonjunkturer kan vi ha mindre generösa system för att motverka att studenterna läser nåt extra år inom ämnen som kanske inte är helt nödvändiga i den planerade yrkeskarriären, utan se istället till att de kommer ut på arbetsmarknaden så fort som möjligt.

En annan viktig sak som vi måste få stopp på, är att folk okynnessöker jobb som de egentligen inte är kompetenta för, påhejade av arbetsförmedlare och socialsekreterare som vill att de arbetslösa ska visa hur arbetsvilliga de är. Om jag som arbetsgivare söker någon och har krav på en viss utbildning och erfarenhet från branschen, och sedan får 100tals svar från sökande där det kanske i bästa fall är några få procent som har rätt kompetens, kostar det mig tid och pengar att administrera detta. Nästa gång jag behöver anställa hör jag mig i ställer för i bekantskapskretsen om de känner någon som passar för jobbet. Visserligen kanske jag missar den bästa kandidaten med denna metod, men jag slipper ödsla tid som jag inte har på att läsa ansökningar från folk som har krav på sig att söka ett visst antal jobb per vecka.

Nu dessutom ökar kraven på att folk ska flytta dit jobben finns. Det är bara ett problem - i de orter där det fortfarande finns hyfsat med jobb är det svårt att hitta bostäder. Dessutom är det dålig flexibilitet på bostadsmarknaden. Exempelvis är uppsägningstiden på en lägenhet i regel tre månader. Har man gått arbetslös en tid finns ingen ekonomisk buffert för att klara dubbelhyror under denna period, även om man skulle lyckas hitta en lägenhet på den nya orten. Flyttar dessutom allt för många till storstadsregionerna utarmas småorterna ändå mer. Hyreslängor blir stående outhyrda med senare rivning som följd. Vansinne.

Sammanfattningsvis - i en lågkonjunktur behövs regler som uppmuntrar folk som inte längre trivs på sina jobb att söka sig vidare, så att deras arbetsuppgifter i stället kan tas över av någon som verkligen är intresserad. Inse att det är bättre med ett fåtal sökande med rätt kompetens till de jobb som finns, än att arbetslösa ska söka jobb för sökandets egen skull, som de ändå inte har någon chans att få.

I en högkonjunktur krävs däremot att det finns regler som säkerställer att varje ledig plats tillsätts, så att marknaden kan uppfylla den efterfrågan som finns

På sista tiden har det propagerats för att dels höja pensionsåldern och dels luckra upp LAS för att ungdomar och invandrare lättare ska få jobb. Det är förslag som bara ökar otryggheten och får den enskilde att känna sig maktlös och utan inflytande över sitt eget liv. Flexibiliteten på arbetsmarknaden blir bättre med mina förslag.

Av Susanna Svensson 04 mar 2009 15:21