Före och efter Leneh

Livet är fyllt av tillfälligheter. Jag satt med en vän på kafé Tratten i Södertälje nej jag är inte sponsrad av någon kan jag tillägga. Nå, han var nyskild och fylld av oro över vad framtiden hade att ge. Jag försökte bara lyssna och inte ge en massa råd.

Hans historia är som en pjäs, efter ett 20-årigt äktenskap blev han förälskad i en som var gemensam bekant till hans fru. Ibland finns kärleken mitt framför ögonen en dag. Nå, vi satt där i två timmar och tömde kaffekoppar och han pratade, skakade, skrattade och såg nedslagen ut allt efter att orden rann ur honom. Efter att energin var slut frågade han om jag ville hänga med på en vernissage men musikkonst och texter skrivna av människor med dyslexi och ADHD. Efter som jag själv är dyslektiker och jag skapar musik och målar en del så var nog alla mina intresseområden täckta.

När vi reste oss för att gå märkte jag att vi var omringade av människor, och mitt i havet av människor så såg jag en kvinna som jag växt upp med och gått på samma dagis och skolor fram till 15-årsåldern. Jag kände knappt igen henne, hon var alltid så smal i alla år. Nu var hon… ja inte tjock men större av barnafödande förstod jag efter att sett att hon pysslade om en halvmånaders baby. Hon tittade på mig men kände inte igen mig, det måste ha varit 20 år sedan vi såg senats och det var när jag och mitt ex hade varit och tittat på en lägenhet som hon var på väg att sälja. Vi låtsades inte känna varandra då heller.

Jag hann tänka att det är märkligt hur jag och andra låtsa inte känna igen vandra bara på grund av att det har gått några år. Jag minns henne från när hon var 5 år och jag brukade ofta tänka på varför hon aldrig tycktes ha någon närvarade pappa. Och det slog mig att trots att jag vetat vem hon varit i snart 40 år, så har jag inget minne av att vi någonsin har pratat med varandra. Vad ska man säga, vi har levt sida vid sida, men vi har aldrig sett varandra och det gjorde vi inte heller nu.

Jag han tänka på det där vi gick till Luna biblioteket, och efter en stund stod Leneh på scen tillsammans med en pianist. Mitt första intryck var att det var så bra ljud och att hon sjöng så starkt och vackert. Och jag gillade den första låten, som tydligen heter ”Då behöver jag inget mer”. När hon var klar med den sa hon att den har tagits upp av P4 riks och spelas där nu. Som radiopromo kände jag ett styng av avundsjuka och jag tänkte på hur mycket jag jobbat med Rogalski utan att få några P4-spelningar i Sverige.

Nå, musiken fortsatte. Vi var ett gäng på 10 pers som lyssnade och med musiken spelandes så gick folk framför och tittade upp nyfiket, men stannade inte och lyssnande. Men det är tydligt att man inte lämnar sin hela uppmärksamhet till vem som helst trots att det är gratis. När en gammal dam på 150 cm och ett nollställt ansikte gick förbi i en fart av en snigel, så log jag för mig själv och förbannade att jag inte hade en videokamera med mig. Dessa människor som vandrade förbi, gav en vacker och komisk effekt. En man på rullator stannade framför scenen och vinkade som om Leneh skulle ha varit långt, långt borta. Hon vinkade tillbaka utan att tappa låten. Det blev en lite paus och en person pratade om människor med psykiska defekter och jag insåg att jag var med i den gruppen.

När konsertenn var över så köpte jag en cd och pratade lite med Lenhe. När jag kom hem och lyssnade på hennes cd, så insåg jag att det går att skriva vackra positiva texter. Produktionen är vacker, men inte speciellt nyskapde, men vacker och bra. Det som är styrkan i plattan är hennes röst och texter.

Låt 1: ”Då behöver jag inget mer”
Det är den som går på P4. Den har en enkelt vacker vers med viskande sång, med orden ”kom och håll mig, för då behöver jag inget mer”. Vacker.

Låt 2: ”Här kan man andas”
Känns som en klassisk Gyllene tider-låt med pumpande kompgitarr och dragspel så vackert. Bra textrad: ”Här finns en luft man kan andas”.

Låt 3: ”Det som ger lust”
Påminner lite om ”Your song” med Elton John, men hur många har inte använt c och fmaj7… men det är vackert. Bra texterad: ”Jag väljer sanningen, jag väljer något bra”.

Låt 4: ”När solen bryter fram”
Skivan är bred, det här spåret är en blandning av en tidig Bo Kasper och Lill Lindfors. Bra textrad: ”När solen bryter fram, och havet ligger stilla, då vill jag inte vara någonstans”

Låt 5: ”Tid”
Akustik gitarr och vacker kör. Bra textrad: ”Jag önskar att jag slapp att gråta”

Låt 6: ”Drömmar”
En standard rock- poplåt med en bra refräng. Bra textrad: ”Ren och vacker vill jag vara för dig”

Låt 7: ”Nu kommer ljuset”
En upptempolåt med en bra brygga. Men skulle ha vunnit på att producerats en aning annorlunda. Bra textrad: ”Vi har gått genom ändlöst mörker”

Låt 8: ”Nannnan”
Jo den heter så, bra melodi, bra textrad: ”Jag ville hålla dig kvar men du måste gå.”

Låt 9: ”Ute på våran båt”
En sommarvisa som måste gå i sommar. Underbart enkelt med dragspel. Bra textrad: ”Ute på vår båt står tiden nästa stilla”. Sången är viskande men kraftfylld av hopp och glädje.

Låt: 10 ”Dagarna i april”
Lugn akustisk gitarr i fokus, pratande sjungande låt. Bra textrad: ”Kommer hon hem igen”

Låt 11: ”Fri”
Lite seg soul/blues/rock, är ok men kittlar inte. Bra textrad: ”Inget att förklara inget att förstå”

Låt 12: ”Sjung mig till söms”
Låten till de sömnlösa, med vacker cello. Bra textrad: ”Sjung mig till sömns”

Låt 13: ”Jag väljer att leva”
Pianoröst, lugn och vacker. Bra textrad: ”Jag väljer att leva, och det borde vi alla”

Av Mikael Vasara 10 feb 2009 13:01