Fler barn misshandlas i höginkomstländer

En mycket nedslående rapport offentliggjordes strax före jul i den ansedda medicinska tidskriften The Lancet 3 december, 2008. Enligt brittiska och amerikanska forskare utsätts varje år mellan 5-16 av alla barn, i medeltal vart tionde, för allvarlig fysisk misshandel i världens höginkomstländer, inklusive de stater i Östeuropa som har uppvisat en positiv, i vissa fall enastående, ekonomisk tillväxt. I länder som Moldavien, Makedonien, Lettland och Litauen är siffrorna än mer alarmerande, där blir mellan 15-30 , det vill säga i stort sett vart fjärde barn, misshandlade. I exempelvis Ryssland och Rumänien misshandlas mellan 25-30 av barnpopulationen. I kategorin "fysisk barnmisshandel" innesluts då sparkar, slag med nävar och diverse föremål, "ett rejält kok stryk", knivhugg, hot och misshandel med hjälp av olika vapen, strypning, dränkningsförsök, skållning med hett vatten, brännskador av olika typ, exempelvis med cigaretter, etcetera, etcetera…

Den sexuella misshandeln i vid mening omfattar cirka 1/4 av alla flickor och uppemot 15 av pojkarna. Den grövre sexuella misshandeln, penetrationen - med utnyttjande av mun, slida, penis, anus, och inkluderande incest - uppgår till omkring 10 för flickor, var tionde alltså, och för pojkar cirka 5 .

Den psykologiska misshandeln, "emotional abuse" - där barnet i sin vardag möts av ständiga förödmjukelser och dagligen har att förhålla sig till ett kärlekslöst och avvisande beteende som stundligen försäkrar honom/henne om att hon/han är oälskad, oönskad, värdelös och behäftad med allehanda lyten och fel - uppgår till omkring 10 , det vill säga 100 barn av 1000, med förhöjda siffror även här för de 4 ovannämnda nationerna: 12-33 , beroende på variansen mellan mildare och grövre emotionell misshandel.

Världshälsoorganisationen, WHO, uppskattar antalet barn som varje år dödas som en följd av grov och långvarig misshandel till omkring 155.000. I USA exempelvis, mördas varje dag 4 barn, på årsbasis cirka 1.500. Inom den Europeiska Unionen, EU, dödas varje vecka mellan 13-14 barn. Per år i storleksordningen 720 barn, varav ungefär 190 spädbarn. Det måste dessutom framhållas att dessa siffror är ett minimum, med tanke på en ansenlig underrapportering av antalet dödsfall bland annat beroende på bristande rutiner.

Konsekvenserna av denna världsvida barnmisshandel kan lätt avläsas i de psykiatriska klinikernas patientregister, i den tragiskt höga självmordsstatistiken liksom i de polisiära myndigheternas statistiska serier över brott och drogmissbruk av allehanda slag. Vilket allt sammantaget leder till enorma kostnader för samhällets vårdapparat. För att nu inte tala om det utsatta barnets personliga, och många gånger livslånga, lidande. Enligt en allt mer enig forskning tycks det föreligga en i det närmaste linjär relation mellan tidig barnmisshandel i vid mening - inbegripet den "milda" tillrättavisningen i form av smärre örfilar etcetera - och en kraftigt förhöjd risk att därmed drabbas av mental ohälsa som bland annat yttrar sig i beteenderubbningar och utvecklingshämningar av olika slag; depressioner, personlighetsstörningar, ångestsyndrom, epilepsi, drogberoende, posttraumatiska stressjukdomar och en mängd andra åkommor och företeelser av psykiatrisk art.

Det bör också i det här sammanhanget nämnas att det finns en stark koppling mellan olika typer av barnmisshandel och ett senare vuxenliv i utagerande och våldsam kriminalitet. "De misshandlade barnen blir morgondagens mördare och våldsverkare, om de nu till äventyrs överlever", skrev den amerikanske psykiatern George C. Curtis i början på 60-talet som en påminnelse om att våld föder våld, men också för att peka på den kärlekslösa och hårt slående barnmisshandel som fostrat många av världens mest notoriska seriemördare och psykopater 1.

Dessa grova, både fysiska och psykiska övergrepp på barnen i deras tidiga livsutveckling sker trots att nästan samtliga länder i världen - USA och Somalia undantagna - har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter, som antogs av FN:s generalförsamling redan år 1989 och därmed även bekräftats och som ett politiskt, socialt och juridiskt rättesnöre. Konventionen säger bland annat att: "Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga lagstiftnings-administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ene förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård".

Avgrunden mellan vad som i festliga och högtidliga sammanhang avtalas i nationernas upplysta bankettsalar och den verklighet som en allt större del av världens barn tvingas leva under, har än en gång på ett cyniskt och beklagansvärt sätt besannats.

1 C.S. Widom, The cycle of violence Science, april 14, 1989.
Ref. allmänt: FN:s Konvention om Barnets rättigheter; Innocenti Report Card, no.5, sept ember 2003 Unicef.

Av Leif Karbelius 01 feb 2009 22:15