När omtanken slår fel

”Rekord för välgörenhet trots finanskrisen”, går det att läsa i en av våra största tidningar. Rekordet 5,3 miljarder från 2005 beräknas bli tangerat detta år. Våra oemotsagda och heliga ”kor” – de välgörenhets/frivilligorganisationer vi har i Sverige, som av någon underlig anledning ytterst, ytterst sällan ifrågasätts av varken gåvogivare, media eller det övriga samhället om huruvida de i grunden gör någon konkret skillnad.

För de ofantligt stora summor pengar som gåvogivarna ger tror jag ändå skänks av medborgarna för att utsatta människor ska få ett någorlunda "normalt" liv. Så utifrån den tanken kan man ju fråga sig varför fattiga och hemlösa människor trots miljarderna som spenderas ökar i antal i vårt lilla land Sverige. Samtidigt som detta sker växer och växer paradoxalt nog också dessa organisationer i både antal och anställda hjälpare.

Är det verkligen meningen att vissa människor ska få betalt för att få känna sig goda över att utsatta människor görs livstidsberoende av en fattigvård för att överleva i ett av världens rikaste länder?

Är det verkligen omtanke som leder till att de som har ska ge till dem som inte har? Eller rör det sig om ett sätt att för stunden trösta? För i det långa och till synes oändligt utdragna loppet känns denna hållning mer som ett sätt att dölja en verklighet vi inte vill se. Dölja för oss själva och varandra, samtidigt som vi biter oss allt hårdare om våra egna privilegier.

Kanske skäms vi någonstans djupt inom oss i vår krampaktiga värld av en föreställning som handlar om att vissa av oss ska ha makt och möjlighet att välja huruvida en människa ska få leva eller inte. Vanliga människor ska till och med ha/få betalt för att känna sig snälla, för att de nådigt delar med sig av det som de själva är en del av. Det som de visserligen tack vare sin duglighet och sin förmåga eller genom sina kontakter eller sin härkomst fått på sin lott att förvalta, men som i grunden inte tillhör dem mer än någon annan.

Ägandet har fått ett överdrivet och omåttligt stort utrymme i våra tankar om vad det är och betyder att vara medmänniska.

Av Rolf Nilsson 18 dec 2008 12:42