Regeringens klimatpolitik ökar utsläppen

Det är EU:s ledare som drabbas av dessa hårda ord efter beslutet om klimatpaketet, som nu behandlas i EU-parlamentet.

Bakgrunden är att EU-kommissionen för ett år sedan kom med ett klimatpaket. Utsläppen av klimatgaser ska minska med 20 procent, förnybar energi ska öka till 20 procent och energianvändningen effektiviseras med 20 procent.

Detta möttes av försiktig optimism från miljörörelsen, trots dess otillräcklighet. Särskilt bra var förslaget att ambitionen skulle öka till 30 procents utsläppsminskningar om andra rika länder skrev under en global överenskommelse.

I förra veckan förhandlades klimatpaketet av EU-ländernas ledare. Den här veckan antas det troligen av EU-parlamentet. Resulatet är nedslående och den svenska regeringen hade en avgörande roll i att försämra paketet.

Den höjda ambitionsnivån om 30 procent är borta. Och av de 20 procent som EU-länderna nu åtar sig att minska utsläppen ska ungefär hälften göras utanför unionen.

Det kan tyckas göra detsamma om utsläppen minskar här eller där. Klimatproblemet är globalt och minskade utsläpp gör lika mycket nytta överallt. Det är sant och idén är bra. Under förutsättning att satsningar i fattiga länder uppfyller tre kriterier:

1. Det måste handla om verkliga utsläppsminskningar som inte skulle ha gjorts utan de rika ländernas insats.
2. Det ska inte leda till att nödvändiga insatser här i de rika länderna skjuts på framtiden. Det kostar mer att vänta.
3. Pengarna ska inte tas från utlovat bistånd som varit menat för fattigdomsbekämpning.

Tyvärr bryter svenska regeringen med sitt agerande mot alla dessa kriterier.

Det finns väl underbyggd kritik mot att insatser i fattiga länder bara uppnått hälften av de utlovade utsläppsminskningarna. När EU minskar sina egna ambitioner med 1 ton har minskningen i Syd således bara varit 0,5 ton. Utsläppen ökar alltså.

Med lägre ambitioner inom Europa minskar trycket på den egna industrin att ställa om till effektivare system. Resultatet blir att vi står sämre rustade när kraven skärps framöver. Den samlade tolkningen av världens forskningsresultat i ämnet, presenterad av FN:s klimatpanel, visar att utsläppen måste ner betydligt mer till 2050. Att skjuta upp nödvändiga insatser är i det läget bara osmart.

Sveriges regering tar dessutom pengar från biståndsbudgeten, pengar som skulle ha gått till att hjälpa människor ur fattigdom, och lägger pengarna på klimatinsatser.

Vi är ett av de rikaste länderna i världen. Vi har råd att satsa på tekniköverföring till fattiga länder utan att ta det från biståndet. Vi har råd att ställa krav på vår egen industri och förändra vår egen livsstil. Det ger oss också trovärdighet i det fortsatta internationella arbetet.

Av Maria Wetterstrand 17 dec 2008 08:16