Ättestupan - en bluff

I min barndom hörde jag då och då talas om ättestupan. Det skulle vara ett rejält klippstup, där gamlingar påstods hoppa ut för att bespara sig ödet att sakta och oförmögna tyna bort.

Det brättades om en namngiven kvinna i hembygden, som när hon med släktingars hjälp var klar för hoppet hade som sista ord sagt: "Jag gruv".

Det har visat sig att ättstupan är en rejäl bluff och det har kunnat beläggas på många sätt - bland annat via kyrkböcker från 1600-talet och framåt samt via sökningar efter benrester vid påstådda platser i hela Norden. Myten lär härstamma från Island.

I detta sammanhang vill jag berätta om samernas begravningsplats i Fatmomakke vid Kultsjöns västra strand helt nära norska gränsen inom Vilhelmina kommun. När jag en gång av många besökte denna för samerna viktiga, kulturella plats, var biskopen inom Luleå stift där för att inviga en ny begravningsplats. Det var Midsommar. På en del gravar stack det upp rör med cirka 10 centimeters diameter och jag fick veta, att i dessa gravar låg samer som dött sedan förra begravningstillfället, Mikaeliehelgen året dessförinnan. Via detta rör kunde prästen hälla de tre skoporna jord på kistan vid begravningsakten varefter röret drogs upp och hålet fylldes igen.

Och så en liten historia. När samer dog tidigare och det var vintertid kunde liken förvaras på annan plats än i likboden. Vilhelminaprästen träffade en same, vars far dött någon månad tidigare, vid juletid. "Är det inte dags att föra far till en likbod", undrade prästen.
"Nej inte än, jag har honom liggande i en båt i båthuset vid sjön, och jag har tack vare detta skjutit två rävar där. Jakttiden för räv pågår ytterligare en månad".

Av Mats Hägglöf 22 sep 2008 08:00