Fredrika Bremers djärva förslag på 1850-talet att skapa jämlikhet mellan män och kvinnor skapade uppståndelse i Riddarhuset. Potatisbaronen Jonas Alströmer till exempel yttrade:
"En självständig kvinna är ju ingen riktig kvinna. Men eftersom hon inte heller är man skulle ett sådant otyg rubba Guds allvarliga ordning, och därför vore det ogudaktigt att låta en kvina bli jämställd med mannen".
Greve Erik Sparre menade "När man läser Fredrika Bremers bok om Herta, där det talas om kvinnan som förband sin fästmans skadade knä, då blir man minst sagt chokerad. Om det är till oanständigheter av det slaget mamsell Bremer vill leda kvinnorna, då måste vi betacka oss för varje form av frigörelse ".
Redaktören Lars Johan Hierta ställde sig på kvinnornas sida med följande förslag:
"Läraryrket är så dåligt betalt att en folkskollärare svårligen kan försörja sig. Men kvinnan med sina avsevärt mindre anspråk på livet skulle bättre kunna dra sig fram på en lärarlön, och med det blida sinnelag och den mildhet, som är betecknande för just kvinnan skulle hon säkert visa fördragsamhet även med en ringa lön."
De 21 oktober år 1859 fick så kvinnor rätten att arbeta som lärare men ej där lärarjobbet var förenat med klockartjänst.
Idag erkänner de flesta att kvinnor jobbar lika bra på alla nivåer. Visserligen menar somliga, att därför behöver de icke avancera. Visserligen finns det män som erkänner, att den första kvinnan de gifte sig med möjliggjorde hans avancemang och karriär och att detta i sin tur möjliggjorde för honom att gifta sig en andra gång. Kvinnor kan!
Av Mats Hägglöf 22 aug 2008 10:14 |
Författare:
Mats Hägglöf
Publicerad: 22 aug 2008 10:14
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå