Ny misslyckad strejk?

Vi som anser att fackets makt bör begränsas och att löner och anställningsvillkor inte skall beslutas centralt och kollektivt, utan lokalt och individuellt, kan med viss upprymdhet konstatera hur fackföreningsrörelsen upprepade gånger skjutit sig själva i foten det senaste året.

Till yttermera visso verkar också allt tala för till skillnad från 70- och 80-talen att majoriteten av svenska folket inte längre verkar vara lika bergfast övertygad om att befolkningens välstånd ökar i proportion till fackföreningsrörelsen makt och strejkvilja.

En för bussförarna något oväntad och obehaglig effekt, efter några dagars busstrejk i Stockholm, är att kraven på en kraftigt reducerad busstrafik i innerstaden, med all sannolikhet kommer att öka. En tidigare underutnyttjad tunnelbana har visat sig med lätthet kunna kompensera merparten av de inställda busslinjerna.

Värre har det naturligtvis varit i förorterna och främst i kranskommunerna. Där pågick också det vanliga smutsiga fackliga spelet med dispenser. Först utlyser man en strejk, som man vet är alldeles för omfattande, för att sedan invänta arbetsgivarens dispensansökningar. Kommer sådana ansökningar inte in, klandras arbetsgivaren för att inte ta tillräckligt ansvar för tredje man. Det egna ansvaret är dock alltid noll och intet.

Nu är det naturligtvis så att ingen strejk är den andra lik. Men den här strejken, till skillnad från sjuksköterskornas, handlar primärt faktiskt inte om löner och arbetstider, som man först kan intryck av, utan är i allt väsentligt en politisk strejk mot landstingskommunal och annan offentlig upphandling av kollektivtrafik. Det har lyst igenom i flera uttalanden.

Skattebetalarna har tjänat miljarder på att svensk kollektivtrafik har upphandlats och nu i huvudsak drivs av privata bolag. Det har alltid varit en nagel i ökat på Kommunal som tidigare ofta varit representerad på såväl arbetsgivare- som arbetstagarsidan. Dels via de av s, generöst garanterade obligatoriska fackliga platserna i respektive fullmäktige, dels representationen i de kommunala bolagens styrelser samt som facklig motpart gentemot sig själva. En drömsituation tyckte Kommunal som nu ser en chans att sätta en käpp i upphandlingshjulet och vrida klockan tillbaka. Men det vill varken s, fast man är i opposition, eller allianspartierna.

Fackets nuvarande motpart - Bussarbetsgivarna - organiserar alla typer av bussbolag med 460 medlemsföretag och 19000 anställda. Utanför Bussarbetsgivarna står endast åtta kommunala bolag. Kommunals krav är bla att de 460 bussbolagen skall rätta och packa sig efter de avtal man har med de åtta kommunalägda bolagen och utan hänsyn till skilda förutsättningar.

Medlarnas bud, som Bussarbetsgivarna accepterade, innehöll löneökningar om totalt 9,6 procent över en treårsperiod med höjningar den 1 juni varje år. Därtill innehöll budet förbättrade pensionsvillkor i enlighet med Avtalspension SAF-LO som kostar 0,6 procent, d v s totalt 10,2 procent.

Budet innehöll också förslag till skärpning av reglerna om dygnsvila. Att märka i sammanhanget är att Vårdförbundets strejk i maj i samband med förhandlingarna
med Sveriges Kommuner och Landsting SKL resulterade i ett 34 månader långt avtal med löneökningar på sammanlagt 9 procent. Avtalet gäller alltså sjuksköterskor med tre års högskoleutbildning vars lönenivå marginellt överstiger bussförarnas.

Nåväl, även Kommunal verkar efter några dagars strejk, utan större stöd från vare sig fackliga kollegor eller s, börjat inse, att kanske strejk ändå inte, var så lyckat när allt kom omkring.

Därför gav man order redan i fredags om att återgå till jobbet utan att man fått mer än ett halmstrå av motparten. Kanske har man insett att man missbedömt, inte bara arbetsgivarna, utan också de fackliga kollegorna och s samt den allmänna opinionen.

Skall bli intressant att få höra Kommunals förklaringar när man så småningom skall motivera det nya avtalet. Risken finns att det blir med samma löjeväckande ljughurtighet, som när Vårdförbundets ordförande, skulle motivera att sex veckors sjuksköterskestrejk givit 0,5 procents löneförhöjning.

Nu har förvisso Kommunal hotat med att återuppta strejken på onsdag om inte måndagens förhandlingar leder till resultat. Men bara det att man avblåst strejken är ett rejält svaghetstecken.

Men dumheten hos Kommunals pampar skall inte undervärderas. Dessa har också i färskt i minne den svekdebatt som skakade förbundet efter den misslyckade storkonflikten 2003. Så visst befinner sig Kommunal inträngda i ett hörn. Och då kan storhetsvansinnet, om det vill sig illa, ta över. Igen.

Av Lars Nilsson 06 jul 2008 21:00