Passion för fotboll vs passion för kyrkan

Att fotboll är passion lär vi allt få se i tio dagar framåt. Media kommer att fyllas av detta. Just nu samlas tre Riksfrikyrkor i Göteborg för sammanslagning nästa år. Det är en stor Samhällsfråga att 130 år gamla Kyrkor upphör eller omdanas. Mässhallarna fylls av tusentals människor, busslast efter busslast. Inte ett ord ens om detta i Göteborgsposten.

*****

Fotboll är det, när män pussas och kramas, utan att vara homo.

Fotboll är det, då man sparkar i både snö, gyttja och hetta.

Fotboll är det, då man slåss på planen så blodvite uppstår.

Fotboll är det då man slåss utanför, både före och efter.

Fotboll är det när 750 kg ligger på den understa så revbenen knäcks.

Ingen kan vara ledsnare än en ledsen sparkare, som leds av plan.

Ingen kan vara gladare än en glad sparkare, som ser någon annan utvisas.

Fotboll räknas inte till den "vita sporten". På grund av all lorten!

Fruar och fästmör "upphöjs" till tvätterskor och plåstrare. Men kallas änkor!

Spelarna visar upp sina barn före match numera, om det gäller fotboll.

Fotbollens referenter har blivit en slags mediagudar, inför vilka alla bugar.

Fotbollen omsätter miljoner i vaktmästeri, vakteri och polislöner, alla tjänar på alla.

Efter Kyrkomötet i Göteborg kan man inte hitta ett enda kolapapper, så sånt lönar sig inte.

Fotbollen kan bjuda på brutna ben och knäckta näsor, vad har Kyrkan? Tag din mitra och gå!

Varför förväntar man sig helt olika saker av kyrkfolket och bollfolket?

Varför utbryter inte det vinnande laget i tacksägelse och lovsång?

Varför lullar inte missionärer och baptister runt i Slottsskogen nu?

Varför "pangar de inte doror"?

Frågor som inte vill besvara sig kom så åter!

Av Jan Brunnegård 09 jun 2008 15:17