Som man ropar ges inte svar

Augusti 2011 träder en ny gymnasiereform i kraft. Mycket av den är bra även om det finns som jag ser det, fall mellan stolarna.
Hur hanterar man t.ex. elever med sociala problem hemma som inte orkar eller har utrymme för vare sig yrkesgymnasium eller högskoleförberedande. Vilken fålla skall vi peta in dem i?
Utredningen till gymnasieskolan menar att alla elever i årskurs 9 måste förmås utbilda sig inom de områden som
satts upp av riksdagen, även om de inte vill arbeta med det när de är klara.

Hoppas jag slipper vårdas inom åldringsvården av en elev som tvingats in i yrket i brist på annat.
Den mest intressanta delen just nu är behöriga icke behöriga lärare. Jan Björklunds metafor var att ingen vill bli opererad av en läkare utan utbildning. Nej det håller vi nog med om, men jag tycker inte att det är jämförbart med läraryrket.
Jag är obehörig lärare på väg att få behörighet. Jag har arbetat i nio år inom gymnasiet samt haft egna barn i skolan.
Bägge mina barn har haft behöriga lärare i alla ämnen, men deras resultat har inte speglat lärarens kompetens/behörighet.

Det finns de fakto lärare utan behörighet som är bra lärare, som har en form av pedagogisk ådra och förmåga att locka elever till prestationer. En av mina bästa mattelärare var f.d. militär men en oerhört skicklig pedagog.
Obehöriga lärare sätter av rädsla högre betyg än vad eleven når upp till. Friskolorna har flest obehöriga lärare. Friskolorna är också de som ger högre betyg än t.ex. kommunala gymnasier och högstadieskolor.
Men det beror inte bara på obehöriga lärare, utan för att friskolorna inte vill ha dåligt rykte för att de sätter ig eller låga betyg.

Jag är ingen vän av betyg, betyg är kortsiktiga och mäter kunskapen just nu och svarar inte för långsiktighet och allmänbildning. Det är en form av industriell syn på kunskap där kreativitet och kritiskt tänkande kommer i andra hand, liksom helheten. Att kunna placera in kunnandet i socialiserande sammanhang.
Jan Björklund vill under glada tillrop från Lärarförbunden förbjuda obehöriga lärare. Samtidigt talas om utbildning för de lärare som idag är verksamma. Jag är en del av den utbildningen, men jag får betala hela kostnaden ur egen ficka och sköta den vid sidan av min tjänst.
Den garanterar mig heller inget tills vidare arbete under studietiden och jag liksom många med mig kan bytas ut mot behöriga.

Den enda s.k. Lärarutbildning som undantas är den s.k. SÄL utbildningen på tre terminer. Jag läser in tre års utbildning på två år vilket motsvarar djupare och bredare studier än de s.k. behörighetsutbildningarna.
Ett problem inom skolan eller rättare sagt ett skäl till varför disciplinen inte fungerar inom skolan kan vara att många lärare är väldigt unga, inte mycket äldre än sina elever. Har man ingen livserfarenhet, varit ute i samhället är det svårt att hantera unga människor i en klass som mer identifierar sig åldersmässigt med lärare än som lärare till professionen.
Skrev ett mail till Jan Björklund kring de här frågorna samt hur man tänkt sig lösa krisen inom yrkesprogrammen där majoriteten lärare är obehöriga.
Skall samhällskunskapsläraren betygsätta El- Tele eller Fordonsprogrammets praktiska delar. För förslaget är att inga obehöriga läare får sätta betyg.
Hur löses problemen inom yrkesgymnasiet om det inte finns behöriga yrkeslärare?

Om regeringen menade allvar med utbildning av obehöriga borde de stödja dem som idag går utbildning för behörighet.
Man kan heller inte generellt säga att all lärarutbildning är dålig. Det finns utbildningar som har oerhört hög kvalitet och dit räknar jag inte Stockholms lärarutbildning.
Skolan är i ständig omformning. Min förhoppning är att partierna kan enas om att låta skolan få formas utan stora ingripanden efter varje val. Men jag skulle önska att den nya skolan också gav utrymme för experiment, nytänkande och möjligheter att fånga upp den gruppen som kommer att falla mellan stolarna.

En motsvarande intressant debatt är utbildningen av socionomer. Där diskuteras väldigt lite inte minst om att utbildningen måste anpassas mot dagens samhälle.
T.ex. är det möjligt att gå från Socialhögskolan 24 år gammal, barnlös, aldrig varit i arbetslivet och sedan sätta sig att utreda familjefall etc.
Ett krav borde vara att man inte kan utbilda sig direkt efter skolan eller få söka en tjänst inom socialvården om man inte har några års erfarenhet av livet i samhället i stort.

Av Anne Skåner 28 maj 2008 00:22