Toskansk resa

Maj 2008.

Florens - Piazza del Duomo, Piazza di San Giovanni, Piazza della Signoria, Piazza dei Pitti, Duomo, Palazzo Vecchio, Uffizi, Palazzo Pitti, Ponte Vecchio etc.

Siena - Piazza il Campo, Piazza del Duomo, Piazza San Domenico, Piazza Madre Teresa di Calcutta, Palazzo Pubblico, Duomo, San Domenico med Santa Caterinas mumifierade tumme etc.

Giotto, Donatello, Botticelli, Leonardo da Vinci, Michelangelo, Tizian, Rafael, Tintoretto, Caravaggio, Rubens, Dante etc.

Herre Gud, hur mycket som helst renässanskultur för pengarna!

Nästa plats blev ön Elba - Toscana är inte bara kultur, landskapet är sagolikt, maten god och vinet - massor med gott vin.

Redan halvvägs med färjan mellan Piombino och Portoferraio blev jag gripen av öns siluett. Målet var Porto Azzurro. En liten by med palmer, vackra hus, båtar, badstrand och naturligtvist mysiga restauranger för att inte glömma det azurblåa Medelhavet och solen. Jag började med lunchen. Toskanskt osaltat bröd, lite olivolja på tallriken, salt och balsamvinäger. Brödet fick en fin bouquet av den saltade olivoljan. Grönsallad. Pasta. En hel flaska Chianti Classico. Jag kunde inte heller säga nej till kaffet med grappa italiensk spritdryck gjord på druvrester. Många säger att det smakar pyton, men de gör fel, det smakar pyton om man dricker med främre delen av tungan, tungan där bak ger det rätta smakintrycket.

På väg genom byn till badstranden köpte jag ett billigt rött vin av märket "Elba Rosso". Jag öppnade vinflaskan och la badhandduken på den småsteniga stranden. Jag var länge i vattnet. Salthalten i havet gjorde det lätt att bara ligga där på ytan utan att röra varken armar eller ben, ansiktet vänt mot solen. Jag la mig på handduken. Vinet hade redan blivit mognare i solen. Jag kände mig avslappnad.

Jag gick uppför trapporna till Villa San Martino. Plötsligt rörde någon min axel. Jag vände mig om och såg en soldat i en fransk uniform från början av 1800-talet. Buon giorno … bli inte rädd, sa han och fortsatte. Du vet vem jag är och jag vet att du gillar mig. Du har varit ett par gånger i Paris och hälsat på mig vid min kista i Invaliddomen. Jag vet att du gillar vad jag gjorde för de borgerliga friheterna, yttrandefriheten och mänskliga rättigheter. Sverige, Danmark och Norge firar sina nationaldagar till minnet av grundlagsreformer som jag gav inspiration till. Jag gjorde även misstag och därför sattes jag i husarrest här på ön tills jag gjorde uppror och marscherade tillbaka till Paris.

Jag lyckades inte. Efter hundra dagar var mitt liv slut. Engelsmännen skeppade mig till ön St. Helena utanför Afrikas västkust. Där dog jag, inte av arsenikförgiftning som många antyder, jag dog i magcancer. Det är liksom släktens gissel. Många i familjen dog just av magcancer.

Vi gick sakta uppför trapporna. Han fortsatte att prata. Vet du att er kronprinsessa Victoria är släkt med mig? Min första hustrus, kejsarinnan Josefines son som jag adopterade, var far till Sveriges och Norges drottning Josefine, hustru till Oscar I.

Oscar I:s mor Désirée älskade mig och jag henne. Hon blev mycket besviken när jag gifte mig med kreolskan Josefine och gjorde henne till Frankrikes kejsarinna. Det finns många av Désirées kärleksbrev till mig bevarade i Stockholms slott. Ett av hennes brev slutar så här: "Jag dyrkar dig. Jag svär, o käre vän att blott älska dig och att aldrig tillhöra någon annan än dig. Om du ger mig samma löfte, vet jag att den dag skall komma, då vi skall återse varandra och bli förenade för livet." Källa: Herman Lindqvists bok "Napoleon".

Som sagt, jag svek henne. Hon gifte sig med Jean Baptiste Bernadotte. Hon kände knappt honom. Denna begåvade general i franska revolutionen men som till slut blev en förrädare. Han allierade sig med sådana stofiler som den ryska tsaren, engelska militärer och angrepp de revolutionära framstegen. Men även han fick ge sig till sist. Revolutionens idéer vann till slut även i Sverige.

Ca nio månader före Oscar den förstes födelse besökte Désirée mig. Jag var tillfälligt i Marseille för att stärka min Egyptiska militärexpedition. Hon ville ha barn med mig. Vi hade en ljuvlig kärleksnatt tillsammans. Länge trodde jag att Oscar var min son. Men jag hade fel. Fadern är Jean Baptiste Bernadotte, sedermera Sveriges och Norges Konung. Désirée och Bernadotte fick inte flera barn. Hon ville helt enkelt inte ligga med honom. Hon älskade bara mig. Det tog många år innan hon flyttade till Sverige. Bernadotte kom till Sverige 1810 och Désirée tretton år senare. Napoleon dog 1821.

Vi gick in i Villa San Martino. Gick runt, han visade skrivbordet och sängen. Jag hade många älskarinnor. Här i sängen låg jag med Maria Walewska, en polsk adelsdam som var djupt förälskad i mig. Tillsammans fick vi sonen Alexandre. Ättlingar till honom finns fortfarande vid liv …

Jag låg på stranden, vinflaskan var tom.

Av Unto Seppälä 27 maj 2008 18:56