Bloggen - en skyddad förtalsplats

Blogg kändes en gång som ett bra tillfälle för vanliga människor att komma till tals om sådant som media inte tog in. En form av fri debatt som förhoppningsvis kom att läsas av media och sedan fick ett nytt fokus. Idag är bloggar och sk gästböcker nätets största mobbingmedia. I bloggar hängs enskilda människor ut med namn, adresser, telefonnummer och anklagelser som bygger på antaganden. Anklagelserna kan handla om allt från att kalla enskilda människor för pedofiler, ekonomiska brottslingar till personliga vendettor etc.

I en tid när skolor arbetar för att motarbeta mobbing, "föreningen Friends" lägger ner åtskillig tid för att ta till vara mobbade elevers rättigheter, frodas mobbning inom ramen för det fria ordet. I gästböcker på nätet hängs enskilda personer ut utan en chans att försvara sig, troligen därför att de flesta har annat att göra än att följa förtal av sig själva på nätet, och kanske inte ens vet om det. Själv skrev jag diverse bloggar i början, innan det blev bloggar i var mans namn och dator. Idag bloggar allt från kändisar i Aftonbladet till blonda tonårsorakel på modebloggar. Däremellan ett antal sk fria skribenter som anser sig ha rätt att på skoj skriva om olika människor och använda deras namn.

Offentlighet idag handlar inte om offentliga personer som politiker, högre företagschefer eller andra företrädare för olika institutioner, utan har blivit något som alla drabbas av mot sin egen vilja och utan möjlighet att kunna värja sig.

Bloggandet har inget med yttrandefrihet eller ens publicistisk sed att göra, eftersom de som hängs ut sällan har möjlighet till genmäle eller att försvara sig. Om människor känner sig kränkta försvarar sig bloggare med att det är ju inte så allvarligt eller att man trots allt har rätt att skriva fritt. Värst är att också dagstidningar använder sig av bloggar och att deras journalister använder bloggar för att uttrycka det som de enligt journalistisk sed inte får uttala i sina egna nyhetsspalter. En form av privat tyckande till allmänheten för att visa att allmänheten inte har förstånd att själv skapa sig en uppfattning.

Det finns inte längre någon gräns mellan seriös journalistik och förtalsjournalistik. Journalister som av hävd haft som uppgift att beskriva eller ta upp företeelser i samhället sitter idag på dubbla stolar. Det är anmärkningsvärt att tidningar accepterar den här formen av
forum för sina anställda. Var finns trovärdigheten inom svensk journalistik?

I Sverige pågår en diskusson om tryckfrihetsförordningen och offentlighetsprincipen, som delvis innebär förslag till inskränkningar i det som vi alltid värnat om - rätten att få skriva och uttala oss om det som vi anser att samhället brister i. Det innebär också att skriva om personer, dock med den etiska grunden att åtminstone ge de anklagade möjlighet att uttala sig.

I förstone har debatten handlat om att inskränka tidningarnas rätt att skriva allt för ingående om offentliga personer, händelser. Det innebär att det sk slaskskrivandet kan fortsätta på nätet medan nyhetsmedia tvingas in under en ny tuffare tryckfrihetsförordning.
Det finns inga beslut om inskränkningar i Grundlagen än, men åtskillga krafter arbetar för att begränsa grundlagens viktigaste möjlighet - det fria ordet.

Jag undervisar i ämnet mediekunskap på gymnasiet, där är en av grunderna den journalistiska etiken, de gyllene regler som gäller för journalistik i media. Det är svårt att bringa trovärdighet inom mediaundervisningen för ungdomar när å andra sidan såväl journalister och personer med privata vendettor fritt hänger ut människor på nätet.

Det som från början såg ut som en bra tanke en grandios möjlighet för fler att uttrycka sig, bloggen/gästboken har blivit hotet mot det fria ordet och framförallt hotet mot enskilda människors privatliv och privata sfär. Gränsen mellan det privata och det offentliga har suddats ut idag är ingen längre privat alla blir offentliga. Grannen som är sur på en annan granne kan blogga och lämna ut sin granne utan vidare. Ungdomar som okej inte får mobba i skolan, kan fritt mobba via bloggar på nätet. Rykten och förtal utan grund läggs på människor vars möjlighet att försvara sig är lika med noll.

Heder åt de nättidningar som ändå försöker hålla någon form av etiska grunder i sitt publicistiska värv. Jag hoppas att nättidningarna inte faller i gropen att tillåta påhopp, rykten och förtal av enskilda personer.

Av Anne Skåner 20 maj 2008 23:52