Albaner bistår Serbiens ambassadör

Tidningarna skriver att den sebiske ambassadören Ninoslav Stojadinovic börjat packa inför hemresan. Utrikesnämnden samlas nämligen på tisdag och Sverige väntas erkänna Kosova redan på torsdag. När så sker har herr Stojadinovic order från Belgrad att lämna riket inom två dygn. Så det så.

Ledsna och alldeles upprivna av den sorgesamma nyheten har medlemmar i Albanska föreningen i Stockholm haft ett krismöte i helgen. En källa inom styrelsen som vill vara anonym säger att man tänker bistå ambassadören efter bästa förmåga.

Ett par NIKE sneakers ska inhandlas från föreningens skrala kassa för att skona herr Stojadinovics ben och fotleder. Herr Stojadinovic inte ska bli den ende serben utan NIKE-skor i ett Belgrad där alla skaffat minst ett par vid oroligheterna den 21 februari.

"Det känns ända in i själen", säger källan mellan tårarna. "Vem kommer att vaka över oss albaner nu!?"

Serbiska och tidigare jugoslaviska ambassader har sedan närmast ett århundrade tillbaka vakat faderligt över albanska politiska, fackliga och föreningsaktivister världen runt. Man har systematiskt förtalat dem, stört deras möten, konfiskerat deras tillgångar.

De uppstudsigaste albanerna har emellanåt påmints om sina släktingar i gamla hemlandet och bjudits in för trevliga samtalsstunder med ambassadernas egna säkerhetstjänst DSB, Diplomatska sluzba bezbednosti. En del blev så djupt rörda under dessa samtal att de slutade tala politik, delta på möten, umgås över huvud taget; ja en del slutade att leva, bokstavligen.

Inte undra på att albanernas trygga värld fått sig en ordentlig spricka. Min källas tårdränkta och vilsna blick avslöjar rädsla och djup osäkerhet inför framtiden.

"Jasså, vi kommer få stå helt på egna ben nu? Få egen ambassad och allting?", säger han orolig. "Vad säger herr Stojadinovic om det?"

Han vågar dock inte ringa och fråga honom själv. Förra gången han träffade herr Stojadinovics medarbetare på DSB önskade de sig att göra otrevliga saker till källans alla kvinnliga släktingar i tid och rum, från hans mamma till illyrdrottningen Teuta.

På traditionell serbisk manér önskade de sig också att göra otrevliga saker till råttorna i hans husväggar, till hundarna i hans hundkoja, och till hans Jesus i himlen; det sistnämnda trots att källan är en from muslim. När han dristade sig påminna om att hans mor var död, ja då svarade herr Stojadinovics medarbetare att de också önskade sig att göra otrevliga saker till hennes kvarlevor i graven; ett rätt vanligt uttryck på serbiska, intygar språkkännare.

"De ville man inte cyckla världen runt med", säger min förvirrade källa. "Men herr Stojadinovic, å så snäll han är. Han ordnar pass och visum, och i väntrummet väntar alltid en karamell från honom."

Jag får höra att medlemmarna i Albanska föreningen i Stockholm beslutat därför att göra sitt ytterta för att bistå herr Stojadinovic med sin hemresa. Då Serbienresor brukar vara jobbiga har man beslutat att inhandla ett par NIKE sneakers från föreningens skrala kassa.

"Herr Stojadinovic ska inte bli den ende serben i Belgrad utan NIKE", säger min källa och ser ut att få tröst i den tanken.

Han åsyftar förstås händelserna i Belgrad den 21 februari, då hela Belgrad bokstavligen skodde sig på Kosovas bekostnad. Då lyckades staten samla knappt en tiondel upp av den miljon människor som man hade hoppats på, trots att man gett alla skolor ledigt och ställt upp gratis bussar och tåg. Men i gengäld var hälften av demonstranterna stupfulla redan på morgonen -också det en ärevördig serbisk tradition- så det hela jämnade ut sig.

Ambassader sattes i brand och NIKE affärer plundrades på sina senaste vårmodeller, allt för att visa att "Kosovo är Serbien". En video från händelserna har blivit en hit på Youtube, under söknamnet "Kosovo za patike".

En annan tröst är det att den serbiske ambassadören inte tar med sin familj till Serbien. De stannar kvar i Sverige tills vidare, "i avvaktan på vidare utveckling". Min källa vågar därför hoppas att herr Stojadinovic kanske kommer tillbaka när Kosova går med i EU.

"Herr Stojadinovic är kanske ändå inte så arg på oss och på Sverige som det verkar", säger han i all förtrolighet.

Av Shqiptar Oseku 03 mar 2008 09:51