Stackars Bush - stackars världen

Källa: delar ur Aftonbladet Kultur 10/7-06

Om George Bush jr: "En grandios självbild och oförmåga till empati", säger Tore Wennberg med stöd av psykoanalytikern Justin Frank.

Inte någon gång tidigare under USA:s historia har Vita Huset utvidgat sin makt som nu. Bushadministrationen har systematiskt försökt trotsa, kontrollera eller hota de intitutioner som skulle kunna utmana dem:kongressen, domtolarna och pressen. Men intresset för Bushs personlighet och hur han fungerar som person har diskuterats på flera håll.

Franks bok "Bush on the Coach" tycks vara den som kommer närmast sanningen. Baserad på en djuppsykologisk fallstudie, i sin tur baserad på biografier och vittnesmål om Bush, hans uppväxt och livserfarenheter och en ingående granskning av hans beteende som president, är en lysande men samtidigt skrämmande bok.

Den institutionella makthungern Bush har, svarar mycket väl mot hans behov av att manifestera och bekräfta sin upplevelse av grandios omnipotens! När skyskraporna hade rasat efter attacken den 11 september sade han till befolkningen att uppträda så vanligt som möjligt. Arbeta shoppa osv. Han tycktes vilja tvinga på hela nationens sin egen oförmåga att sörja. I stället började han direkt tala om blodshämnd och korståg, även det ett sätt att förneka känslor av förlust och sårbarhet.

Den förnekade skulden uttrycktes i stället som omnipotent vrede till priset av hundratusentals oskyldiga människors liv idag i Afghanistan och Irak.

Frank tar hjälp av psykoanalytikern Melaine Klein som menar att ett barn tidigt måste lära sig bemästra sina destruktiva impulser och den ångest som dessa känslor framkallar. Genom en mammas empatiska hållning lär sig barnet så småningom att bemästra och hantera sina destruktva impulser; de goda och onda aspekterna av "självet" kan integreras och barnet lär sig, utvecklar en förmga till att känna omsorg om andra.

Om barnet överges känslomässigt tvingas de i fortsättningren att klyva saker i gott eller ont, svart eller vitt, för att hjälpligt kunna hantera sin ångest. En idealiserad grandios självbild kan då bevaras genom att alla negativa ångestväckande drag eller egenskaper förnekas och istället projiceras på omgivningen. George Bushs mor har beskrivits som kall och onåbar, fadern fysiskt frånvarande.

På samma sätt som självbilden nu blir overklig, det vill säga helt igenom god, blir bilden av andra människor starkt förenklad: de uppfattas som antingen helt goda eller helt onda.

"If you are not with us, you are against us".

Förmågan till identifikation och empatisk inlevelse utvecklas aldrig.

George Bush uppvisar klart de här tecknen på ett starkt kluvet tänkande och alla nyanser är bannlysta eftersom de skulle kunna väcka ångest. Kampen mellan USA och talibaner/Irak/Afghanistan anses av såndana som Bush som att USA står för det goda och de andra är "evil-doers".

Eftersom Bush ser sig själv som Guds verktyg en del av den grandiosa självbilden som ej tål komplikationer av något slag kan han förneka de destruktiva konsekvenserna av sina handlingar: när hans beslut skapar död och förstörelse för andra så är det ett uttryck för gudomlig rättvisa för Bush. Han anser att Gud sagt till honom att invadera Irak.

Att det blivit så här kan man se om man tittar på Bushs bakgrund. När han var sju år dog hans älskade syster i leukemi. Detta trauma lades ovenpå en hel del andra brister av närhet och empatisk karaktär hos föräldrarna och han fick inte visa sorg. Det kom i stället "ut" som försvar. Han utvcecklade, efter föräldrarnas förebild, detta försvar till en försvarsmekanism i form av en självbevarande likgiltighet inför andras lidande.

Detta ges ett exempel på när den dödsdömda Karla Tuckers vädjade till honom i TV och Bush hånfullt härmade hennes vädjan att slippa att bli avrättad: "PLEASE DONT KILL ME". Han gillade ockå att spränga grodor med smällare när han var liten. Båda dessa händelser plus flera likartade visar på ett starkt sadistiskt drag hos Bush.

För att bekräfta sin omnipotens måste han hela tiden sätta sej över lagen. Att ständigt se nya fiender omkring sig och ge sig på dem stillar också hans egen ångest. Det är därför han har "skapat" "Ondskans axelmakter". När han har tagit itu med de kommer han att fortsätta att hitta nya, för så fungerar en person som Bush - inte friskt.

Av Kari Cebretto 07 feb 2008 14:50