Sebastian Larsson tog chansen

I en rätt så tråkig och händelsefattig match med två lag som verkligen utstrålande träningslandskamp var det i alla fall kul att se en av landslagsdebutanterna spela till sig en plats i EM-truppen.

Givetvis är det Sebastian Larsson jag syftar på. I nittio minuter sprang, kämpade och stundtals briljerade han ute på sin högerposition på mittfältet. Om han får chansen i nästa träningslandskamp och det tror jag an får, allt annat vore tjänstefel från Lagerbäcks sida och han spelar med samma kämpaglöd och pondus torde han kunna peta Chippen som förstaval i sommarens EM-slutspel. Ett tecken på Larssons enorma fighterhjärta är det faktum att han i den trettionde minuten blev liggandes på plan efter en duell med Turkiets Hakan många heter Hakan i Turkiet Kadir Balta. Istället för att signalera byte och ta det säkra före det osäkra ställer sig Larsson helt sonika upp, grimaserar lite och spelar vidare. Det om något är jävlaranamma.

Varken Sverige eller Turkiet skapade några vidare farligheter framåt. Framför allt Turkiet såg väldigt bleka ut offensivt. En av de få chanser Sverige hade var en sådan slags chans då det nästan är lättare att göra mål än att missa, men Ajaxproffset Kennedy Bakircioglü lyckades skjuta utanför ändå. En slags bedrift i sig. I övrigt var Kennedy riktigt pigg på sin vänsterkant och skapade en hel del halvchanser framåt och bör väl ses som den naturliga backupspelaren bakom kapten Ljungberg i EM.

Det mörka hål som uppstod på det defensiva mittfältet i Anders Linderoths frånvaro lystes upp av Anders Svenssons spel. En del riktigt vassa passningar och några distinkta brytningar gjorde att Svensson förmodligen var bäst på plan igår. Rollen som defensiv mittfältare verkar vara en roll som passar Svensson allt bättre. Offensivt på mittfältet lyckades Kim Källström inte alls. Ofta stressade passningar, tama skott och ett allt för övertänt spel. Alla de som lobbat för Källström som offensiv mittfältsmotor i landslaget under en längre tid jag är en av dem fick en del att fundera över. Hos Lagerbäck och i truppen är han dock ett säkert kort.

Om Sebastian Larsson är en fighter så vet jag inte vad jag ska kalla Petter Hansson. Med munnen full i blod och i sann Tjuren från Bronxanda stod han och stampade otåligt vid sidlinjen medan han blev omplåstrad i väntan på att få rusa in på plan igen. Daniel Majstorovic, som tillsammans med Hansson bildade mittbackspar, gjorde en godkänd insats och lyckades med ett par fina rensningar. Han hade även bud på ett nickmål men bollen gick knappt utanför. Förvånande på backsidan var att Mikael Nilsson, en spelare jag inte haft vidare höga tankar om, verkligen var lysande igår. Dels som vänsterback i första halvlek och dels som högerback i andra halvlek.

Som sagt skapade inte Sverige särskilt mycket framåt, i alla fall inte innan Johan Elmander blev inbytt efter halvtidsvilan. Elmander är en spelare som hela tiden söker ytor och vållar huvudbry för såväl backar som målvakt med sina löpningar. Om Elmander visade att han har en viss rutin från landslagssammanhang så var det precis tvärtom med anfallskollegan Marcus Berg. Ofta kändes Berg osäker och alltför feg i sitt spel. Han vågade inte riktigt, kanske med rädsla för att göra bort sig, gå in i alla närkamper. Men det är med den mer orädda spelstilen man gör intryck på både sina motståndare och publik. Se bara på Sebastian Larsson. För att Marcus Berg ska komma med till EM krävs det snudd på ett mirakel. Antingen ska någon av de andra fyra anfallarna skada sig eller så ska han höja sig ett par nivåer de närmsta månaderna.

I det stora hela imponeras jag mest av den unge Sebastian Larsson. Han bör, eller rättare sagt, ska med ner till Österrike/Schweiz i sommar.

Av Alexander Brock 07 feb 2008 10:59