Arbete och konsumtion

För människor och för samhällen så bildar arbete och konsumtion ett kretslopp, och det kan ur en teknikers perspektiv ses som ett återkopplat och reglerat system. Ungefär så skrev jag i min förra artikel om ämnet.

För att förklara lite av vad som menas med ett återkopplat och självreglerande system, så kan man jämföra med mänskliga individers viktregleringssystem. Om det inte var för att vi äter snabba kolhydrater eller vad nu den faktiska orsaken är, så skulle människor inte bli fetare med åren. I varje fall så räcker det med 2 överintag av mat för att bli fet på 10 år BMI 30. För att vara slank hela livet så måste energibalansen vara rätt till 99,9 ! Så fantastiskt väl fungerar viktreglersystemet! Människans och djurens viktreglersystem är alltså egentligen ett fantastiskt väl fungerande återkopplat och självreglerande delsystem. Om man nu inte av oförstånd ändrar på väl beprövade regleralgoritmer, genom att exempelvis överproducera och lockas att konsumera superbilliga kolhydrater.

I förra artikeln försöker jag påtala att prismekanismen under lång tid har visat sig vara en utomordentlig regleralgoritm. Priset påtalar erfarenhetskunskap alltså automatiskt arbetsutbudens börvärden, när detta med viss fördröjning adaptiv reglering jämförs kompareras med konsumtionsbehovens ärvärden.

Men då går politikerna m.fl. in - utan respekt för hur reglerade återkopplingssystem fungerar optimalt - och bedriver tjat om att till varje pris öka sysselsättningen. Ur makroperspektiv så har de då med politiska beslut försökt baxa in ökad sysselsättning som en stort sett i blindo politiskt beslutad regleralgoritm mellan arbete och konsumtion. Man prioriterar subventionerar sysselsättningen samtidigt som man låtsas som om priset inte därmed har manipulerats.

Priset för mat, tak och allt annat blir manipulerat alldeles för högt för de människor som har de lägsta inkomsterna - och mat, bostad och mycket annat är ju sådant som dessa människor inte kan välja bort och samtidigt leva med optimal hälsa och välbefinnande!

Den rävsax som människor med låga inkomster då har hamnat kan naturligtvis inte kompenseras med penningtillväxt, eftersom dessa människor kommer alldeles för sent till köttgrytorna när det gäller löneförhöjningar på grunda penningtillväxtens kedjebrevseffekter!

Varför, varför tar inte samhällsvetarna hjälp av kreativa och progressiva reglertekniker innan de ger huvudlösa och laissez faire-aktiga råd till politikerna?

Citat, Bodil Jönsson, professor i Lund :
"… Jag känner inget av människa byggt system som fungerar utan återkoppling. Samhällsutvecklingen är förbluffande lite inriktad på att skapa återkopplingssystem…"

Av Uno Hansson 13 jan 2008 13:52