USA-valet: Giulianis kampanj kan krakelera

Bland de republikaner som aspirerar på att vinna presidentvalet 2008 finns bara en som tydligt fördömer tortyr och kallar "waterboarding" vid sitt rätta namn, istället för som Vita Huset, som kallar det för en "utvidgad förhörsteknik". John McCain, senatorn som själv suttit som krigsfånge i Vietnam, vet av personlig erfarenhet vad tortyr innebär.

Rudy Giuliani borde också veta det, men från ett annat perspektiv. Giuliani började sin politiska karriär som stadsåklagare och har sannolikt förhört många grovt kriminella, bland annat från New Yorks maffia. Om någon annan kandidat än McCain borde kunna uttala sig om förhörsteknik, är det Rudy Giuliani. Ändå uttryckte han sig svävande i sitt försvar av USA:s nya justitieminister Robert Mucasey, som själv hade avsagt sig förmågan att avgöra om "waterboarding" utgör tortyr. "Det beror på hur det görs", förklarade Giuliani. "Det beror på omständigheterna. Det beror på vem som gör det." 1

Under Giulianis tid som borgmästare i New York, sjönk som bekant brottsligheten reellt. Men mindre känt i omvärlden är att Giulianis berömda nolltolerans mot kriminalitet skedde mot en bakgrund av ökad polisbrutalitet. Under tiden ökade klagomålen om polisens övergrepp markant. Nu kanske det var en ofrånkomlig konsekvens; ju fler polisingripanden, desto fler anmälningar om poliser som varit för hårdhänta.

Men redan under sin valkampanj hade åklagaren Giuliani klargjort vilken sida han stod på i den eviga strid mellan makten och medborgarrättigheter. När poliser demonstrerade framför stadshuset mot den dåvarande borgmästarens förslag på att tillsätta en granskningskommitté av civila medborgare, dök även kandidaten Giuliani upp. David Dinkens hade som New Yorks första svarta borgmästare väckt motvilja bland många vita poliser. Från mikrofonen den dagen kallades Dinkens för "toalettbiträde", ett tydligt rasistiskt tillmäle som anspelade på faktum att de flesta personal som räcker handdukar till toalettgästerna i New Yorks exklusivare restauranger och nattklubbar är svarta. Giuliani gick själv fram till miken men ignorerade förolämpningen mot sin politiska motståndare.

Under hans första fem år som borgmästare hade den granskningskommitté som tillsatts mot Giulianis protester tagit emot 20 000 anmälningar mot poliser. Endast en blev av med jobbet. Giulianis svar på anmälningsflödet blev att skära i kommitténs budget. Det förblir naturligtvis spekulation om sådana signaler spelade roll för den våg av polisbrutalitet som rådde under Giulianis tid som borgmästare. Bland de mest ökända incidenterna framstår det grymma övergreppet på Abner Louima, som blev våldtagen med en sopkvast av poliser i ett av New Yorks polishus. Först då hamnade flera NYC-poliser i fängelse.2

Ett annat uppmärksammat fall under Giulianis tid som borgmästare var beskjutningen av Amadou Diallo, som Bruce Springstein har förevigat i låten "41 shots". Offret var en ung invandrare som dödades av 41 kulor när han vände sig i dörren efter att ha sett ett gäng tungt beväpnade män stiga ur en bil framför sitt hus. Männen var civilpoliser som letade en våldtäktsman i området. Diallo hade inget brottsregister. Han var obeväpnad. De flesta kulorna träffade honom i ryggen. Men till skillnad från Abner Louimas torterare, lyckades polisen som sköt Diallo få sin rättegång förlagd långt utanför New York City. Resultatet blev att ingen fälldes.

Nu kanske det är långsökt att lägga skulden för "några rötägg" bland New Yorks 40 000 poliser på stadens borgmästare. Men man kan i alla fall tillskriva Giuliani ansvaret för att ha valt en ny polischef. Allmänt betraktas det som borgmästarens viktigaste utnämnande. Rudy Giuliani tillsatte sin chaufför. Givetvis var de också mycket nära vänner. Bernard Kerik var kriminalkommissarien utan högskoleutbildning som blev New Yorks polischef. Senare blev han Vita Husets förste utsände till Irak med uppdrag att bygga upp det landets nya poliskår efter ockupationen. Kerik misslyckades kapitalt i Irak, där han stannade i bara tre månader. Ändå blev han George Bushs förslag - efter en stark rekommendation av före arbetsgivaren Giuliani - för att leda USA:s nya överordnade myndighet för landets inrikessäkerhet, "Homeland Security". Fast då fick Kerik hoppa av innan han ens hunnit bli tillsatt. Enligt egen uppgift handlade det om ett genant problem som inte är så främmande även för statsråd här i lilla Sverige; Kerik erkände att han hade anställt svart hemhjälp.

Men med tiden visade det sig också finnas andra orsaker till att Kerik inte riktigt lämpade sig som USA:s allra högsta polischef. Han utreddes nämligen för brott som bland annat handlade om samröre med maffian. Åtalet lades ner förra året i en överenskommelse med stadsåklagaren då Kerik medgav några mindre förseelser. Frågan består dock om hur mycket Rudy Giuliani visste - eller borde ha vetat - om Keriks affärer med ett bolag som styrdes av maffiamedlemmar, under den tiden då Kerik erhöll Giulianis högsta rekommendation.

Nu visar det sig att Bernard Kerik har mycket mer att svara för. Nyligen överlämnade en jury 16 nya åtalspunkter mot Kerik. En av åtalspunkterna gäller skattefusk för 75 000 dollar som Kerik betalades för att ha skrivit 11 meningar i förordet till en bok om 9/11, men som han aldrig deklarerade. Övriga intäkter från boken gick till familjerna till räddningspersonal som hade omkommit i attackerna. Kerik hävdar att han personligen skänkte en summa motsvarande sin ersättning till välgörenhet. Men betalningen hade tagits emot av hans egen firma, vid adressen för hans dåvarande arbetsgivare, den världsomspännande säkerhetsfirman med namnet Giuliani Partners.

Keriks personliga inställning till rättvisa och för den delen till 9/11-hjältarna ifrågasätts också i andra sammanhäng. Några dagar efter att de senaste åtalspunkterna mot Kerik restes, vädrades återigen saftiga uppgifter om hans kärleksförhållande med f.d. förlagschefen Judith Regan som förresten gav ut boken om 9/11. Bland annat höll paret sina hemliga kärleksmöten Kerik var ju gift vid den tiden i en lägenhet i närheten till Ground Zero. Bostaden de utnyttjade hade ordnats som övernattningslägenhet åt hjälparbetarna.

Uppgifterna har rörts upp av en stämningsansökan som Judith Regan nyligen har lagt in mot sin f.d. arbetsgivare, där det bland annat hävdas att Regan hade utsatts för påtryckningar av förlagets huvudägare, News Corporation som i sin tur ägs av mediamogulen Ruport Murdoch, som också äger högerpropagandakanalen FoxNews. Enligt Regan hade en högt uppsatt chef hos News Corporation misstänkt att Kerik delat åtskilliga förtroenden om Giuliani med henne - som till exempel varför Giuliani trots uppenbara risker valde att förlägga stadens kriscentral till just World Trade Center, som redan 1993 hade utsattes för en terroristbombning och som bedömdes vara ett mycket sannolikt mål för framtida terroristaktioner En orsak till den oorganiserade räddningsresponsen den elfte september 2001 var just att stadens kriscentral hade utrymts liksom alla andra närliggande fastigheter. Till slut kollapsade även byggnaden som huserat kriscentralen! Chefen rådde Regan att hålla tillbaka information från - eller till och med ljuga för - utredare som höll på att undersöka Keriks många skumaffärer. Syftet var att minimera risken om att skada Giulianis chanser att bli president.

I nästa avsnitt: Sambandet mellan Giuliani och shejken som beskyddat AlQaida


1 Länk: newsweek.com
2 Länk: counterpunch.org
övriga källor
Länk: truthout.org
Länk: en.wikipedia.org

Av Patrick Gallagher 18 dec 2007 08:42