Gud hatar Serbiens socialminister

Bilderna som visar den inhumana behandlingen av människor kommer från en människorättsorganisation för utvecklingsstörda.

"Vi såg barn och vuxna som levde under fruktansvärda förhållanden", säger Laurie Ahern på MDRI.

Socialministern i Serbien säger att de utvecklingsstörda fått det allt bättre och att de inte lider någon nöd. Jag tror att om Gud kan hata så hatar han denne man.

Vi såg alla i SVT i kväll 071115 salar tätt fyllda med spjälsängar av metall. Barnen var fastbundna med tygremsor från två håll, så att de nästan inte kunde röra armarna. Musklerna fick därför ingen motion och var förtvinade.

Jag såg inget barn sitta upp för utan ryggmuskler kan man inte sitta. Barnen i 5-10 års ålder hade också förtvinade ben i brist på motion, behandling, medicin och annat. Salarna såg så kalla ut och var helt kala. Det fanns inget i rummen som på minsta sätt kunde stimulera fantasin.

Efteråt slog det mig att jag inte heller såg en enda leksak, inget barn hade något i händerna. Allt detta tyder på att personalen här är utan utbildning och har inte getts några resurser alls.

Här finns de hemska videobilderna Länk: svt.se

År 1966 började jag jobba på Brattby Vårdhem utanför Umeå. Det var en stor anläggning för utvecklingsstörda i alla åldrar, många hade också svåra fysiska handikapp. Det var rätt chockartat för mig som 26-åring, inte färdigutbildad, att se dessa svårt handikappade. Men redan då gällde att alla skulle vara i så mycket rörelse som möjligt. Där fanns färgglada väggar, många sorters leksaker, gungor etc. Mycket madrasser på golvet för olika slags fysisk träning osv. Ingen tvekan om att personalen var engagerad och med varierande utbildning. Jag säger inte att barnen hade det bra men så oändligt mycket bättre än de i Serbien 40 år senare.

Från Stockholm kom regelbundet en sträng inspektör, Carl Grünewald, som blev nästan legendarisk i sin kamp för de utvecklingsstörda. Han gav order om ständiga förbättringar i vård och omsorg. Det hade skett mycket stora förändringar efter 10 år.

Det fruktansvärda är att bilderna från Serbien visar en nästan fascistisk attityd till barnen. Man tror inte på någon utveckling. Man tror bara på inlåsning, fastbindning och passivisering. Man försöker hålla lite liv i barnen på minsta möjliga kostnad.

Jag såg så många långa smala armar och ben, som ständigt syntes frysa på grund av svala lokaler och dålig blodcirkulation. De hade så lite filtar och så lite kläder på sig. Serbien är ett mkt kallt land vintertid. Det är långt till varma hav och stor del av landet ligger högt. Det framgick inte när bilderna var tagna eller vilken temperatur sängsalarna hade. Men när jag ser bilderna fryser även jag.

"Jesus älskar alla barnen på vår jord", sjöngs det i söndagsskolan. Men jag tror Gud hatar de som har ansvaret för dessa helt rättslösa hjälplösa barn och vuxna. Man duschade 10-15 i taget i en gallerbur. Vilken fruktansvärd människosyn.

Av Jan Brunnegård 16 nov 2007 12:00