Dum - dummare - dummast?

Exemplen visar på en välkänd svensk mentalitet av konflikträdsla, betrakta civilkurage som onaturligt och sätta regelboken före sunt förnuft samt blunda för problemen med bidragsberoende.

Men först ICA-handlaren.

Per-Eric Henricsson, 77, boende i Gällivare är ordförande i den lokala pensionärsföreningen. Han fick häromdagen uppgiften att handla bröd, smör och lättöl till deras pitepaltkalas. På ICA Supermarket i Gällivare, där han handlat i 40 år, avkrävdes han plötsligt legitimation. Per-Eric blev upprörd men den tillkallade chefen, Lars-Håkan Olofsson, försvarade den nyligen beslutade regeln med "I vår butik begär vi legitimation av alla kunder". På så sätt kan vi garantera att ingen minderårig får tag på alkohol".

Han fortsätter. "Det handlar om att vara konsekvent. Sitter man i kassan kan det vara besvärligt att dra gränser och man kan hamna i diskussioner. Nu är alla lika. Jag visar också legitimation".

Nu är tyvärr ICA-handlare Olofsson inte ensam om att kräva legitimation av pensionärer vid köp av lättöl. Tidningarna har redovisat åtskilliga liknande exempel. Motiveringen är alltid densamma. Ryggradslöshet och konflikträdsla har omformulerats till svensk jämlikhetsdygd/ångest. Möjligen är Olofsson ensam om att ha skruvat upp stolligheten till att även omfatta krav på legitimation av sig själv.

Och så var det Arbetsmiljöverket.

Fredrik Jönsson överfölls en kväll när han kom gående i centrala Eslöv av ett gäng 15-20 unga ligister och utsattes för sparkar samt slag med flaskor. En krogägare i närheten får syn på det hela och ingriper och lyckas förhindra misshandeln. Det här kommer till Arbetsmiljöverkets kännedom, som beslutar sig för att inspektera säkerheten på krogen! Detta trots att Jönsson inte varit där. Kritik riktas nu mot krogägaren. "Han borde föregå med gott exempel", säger arbetsmiljöinspektör Britt-Louise Heide.

Myndigheten understryker vid inspektion vikten av att krogägaren i fortsättningen inte skall ingripa om han blir vittne till en misshandel. I stället uppmanas han att larma polis, låsa dörren och iaktta händelseutvecklingen. Britt-Louise Heide anser nämligen att det kan vara skadligt för personalen att se hur deras chef kan råka illa ut. "Det kan bli sorgearbete och krishantering. Det är jobbigt", säger hon.

I länder där initiativkraft, civilkurage och mod uppfattas som hedervärda dygder skulle krogägaren vara hjälte och få en klapp på axeln av myndigheterna. I Sverige belönas det med klander. Exemplet är en illustration till den vitt utbredda föreställningen om att staten i det här fallet polisen har ansvaret, i såväl stort som smått, för medborgarnas väl och ve från vaggan till graven. Egna initiativ undanbedes.

Intrycket förstärks onekligen av svensken, som en hjälplös krake, där han omgiven av en ondskefull värld, ständigt är i behov av statlig guidning. Fattar man egna beslut, kan det gå på tok och då kan det lätt "bli sorgearbete och krishantering", som Britt-Louise Heide, så förmanande understryker.

Sedan var det här med somalier, som är ett folk i kris. I Sverige!

I Göteborg råder följande förhållanden bland somaliska invandrare.

-Varannan somalisk kvinna lever inte med sina barns far.
-Bara tre av tio somaliska ungdomar har fullständigt betyg från 9:an.
-Var femte ung somalisk man har varit misstänkt för våldsbrott.
-Nästan hälften av somalierna hade noll i arbetsinkomst 2005.

Enligt GP bekräftar somaliska tolkar, bilden av familjer, som väljer bidragsfusk för att bättra på ekonomin. Ibland därför att kvinnan vill kunna skicka mera pengar till behövande släktingar i hemlandet, ibland därför att mannen behöver pengar till drogen khat, som blivit ett gissel för den somaliska folkgruppen i Göteborg.

Tolken Abdulahi Mohammed säger att "I Sverige så regnar det hela tiden - socialbidrag, barnbidrag, bostadsbidrag och alla andra bidrag".

E. Magnusson, samordnare av ungdomspoliserna i Göteborg berättar:
" Jag är en luttrad polis, men de här mammornas berättelser gör mig näsan gråtfärdig. Mannen har ibland flera fruar, han arbetar inte utan sitter på kafé eller i någon somalisk förening, tuggar khat och kommer hem på morgonen och vill tillverka flera barn. Är inte frun med på det får hon stryk".

En ensamstående somalisk mamma, utan jobb och med fyra barn är garanterad 19,393 kr i månaden i barnbidrag, flerbarnstillägg, studiebidrag!, underhållsstöd, bostadsbidrag och försörjningsstöd. Dessutom får hon, baserat på behov, hjälp med kostnader för medicin, hushållsel, förnyelse av husgeråd och utrustning i hemmet och "andra godtagbara behov".

Har hon istället sex barn bidrar samhället med 23.560 kr plus det behovsprövande biståndet.

Svensk officiell flyktingpolitik förutsätter a att det inte finns några ekonomiska flyktingar utan enbart politiska, b att alla flyktingar har samma värderingar och värdegrund som svenskar när det gäller välfärdssystemet. Så är naturligtvis inte fallet. Särskilt inte när man kommer från länder utan något som helst välfärdssystem. Klart att systemet utnyttjas på ett sätt som inte var avsett. Det svenska bidragssystemet är välkänt i många flyktingländer, inte minst i Somalia.

En studie av sysselsättningen bland somalier i Minneapolis visar att den är dubbel så hög som i Sverige. Somalier på andra sidan Atlanten startar småföretag i sann Gnosjöanda. Så även i Storbritannien.

Varför måste Sverige ha en flyktingpolitik som är en bryggd av enfald, godtrogenhet, kravlöshet, bidragsanda och brist på konsekvens? Det är till följd av ett sådana signaler till omvärlden, som människosmugglingen till Sverige, enbart från Irak, omsätter ca 2 miljarder årligen, enligt ett reportage i programmet Kaliber i Sveriges radio, förra veckan.

Källor:
Länk: aftonbladet.se
AB 2007-11-01
Länk: gp.se
Kaliber vecka 44

Av Lars Nilsson 05 nov 2007 15:46