Idol 2007 - Daniel spelar martyr

Egentligen borde man gråta. Publiken i fredags är så död att jag får ont inombords; längtar till amerikanska gospelkörer i kyrkor, till ravefrenesi i Tyskland, vad som helst med lite jävla känsla för musiken. Istället sitter det ett gäng döda, hålögda fiskar i publiken, som verkar ha tvingats dit allihopa. Det positiva är ju att det verkligen testar artisternas förmåga att elektrifiera något döende, men jag är ärligt talat osäker på om ens en tidig 90-talets Michael Jackson, på knappa två minuter, hade lyckats dra ut pinnen ur precis varenda publikmedlems röv den här kvällen. Därför känns det lite skönt när Jihde dissar jante, samtidigt är han väl egentligen måttstocken för en regelrätt tönt, och jag skäms för mig själv, att det faktiskt pirrar i kroppen när han uppmuntrar god självkänsla. Hur vågar han, herre-GUD, vad förbjudet och upphetsande! Suck. Tillbaks med Gynning, och hyr in lite statister som publik, man blir ju kraftigt deprimerad för betydligt mindre.

Andreas - People get ready. Jag tyckte Amanda ägde. Och sen släpper dom ut det här yrvädret på scen. Pojkvännen får gåshud över hela kroppen; Andreas är helt otrolig i fredags. Det är en så bra låt, med starka känslouttryck, och Andreas vill och vågar gå hela vägen, och precis som med Amanda spelar några falska toner då ingen roll. Han gör det med sånt hjärta, med bägge fötterna på jorden, och det är uta tvekan hans bästa framträdande hittills.

Christoffer - It takes a fool to remain sane. Det börjar nästan förvåna mig att Christoffer inte åkt ut. Han måste byggt en rejäl fanbase under kvalveckan, vilket i och för sig inte är så svårförståeligt. Samtidigt kräver jag nu en ordentlig uppläxning från någon inblandad i hans medverkan, det finns så mycket potential, han lät oss väl smaka under kvalveckan, vi är hungriga efter mer, men så bryter han flödet. Ibland är han så dålig att jag sätter i halsen, han har alla resurser att explodera, men fegar ur. Det är nästan som att han byggt upp en taktik, att han gör det med flit. Men nu är det fan dags att visa på kvalité igen, det är en svår publik han har att tillfredsställa.

Sam - Nothing else matters. Nej. Jättedåligt, verkligen. Jag klarar inte av att se mer en minut, sen kan jag inte ruska av mig obehagskänslan på hela kvällen. Seriöst, om inte baskern ryker snart, vet jag inte vad jag gör. Du bygger ingen image, Sam, ingen kommer ihåg dig om tre veckor, du är 32 år och allt är så pinsamt och sorgligt att jag vill kravla under en sten och dö. Han måste vara singel, det finns inget annat. Sluta sjung, snälla.

Daniel - Imagine. Är det bara jag som hört kanske sju bättre versioner av den här låten? Den bästa enligt mig är Eva Cassidys, lyssnade tyvärr sönder den förra vintern. Men Daniel gör den väl sådär. Jag är ledsen att hans pappa dött, men jag tycker seriöst han beter sig skitfjantigt. Spelar martyr, sliter av sig kaptensbindeln och tror han är glassig som fan, han är ingen rockstjärna och kommer aldrig bli en. Daniel vinner inte Idol, fortfarande. Han gör det inte speciellt bra i fredags, och att inte kunna leverera känsla när han sjunger om sin egen pappa, det är fan snudd på skamligt. Skitlöjlig, usch, bort, spel för gallerierna är det värsta jag vet.

Mattias - Heal the world. Det här kan jag knappt heller titta på. En så fruktansvärt tråkig låt att öronen köper täcke och går och lägger sig. Och det heter fortfarande inte löv, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Löv har ingenting med kärlek att göra, förstår inte varför han envisas med att vara så fokuserad på vad träd fäller när han borde jobba sig till en finalplats. Nu är jag trött på Mattias, om han inte rockar till det snart kan han fara och flyga, och så kommer jag på att det är kärleksballader nu på fredag och öronen drar åt sig täcket i förväg. Suck.

Evelina - Faith. Jag tycker hon är riktigt bra ikväll. Hon försöker, förgäves, få igång en publik som gått i ide, hon snurrar efter kameran på sin stol och tar i när hon sjunger. Låten är värdelös, men hon försöker, och hon är jävligt snygg när hon gör det. Men det har börjat kännas som en onödig kamp, vi vet ju alla att hon inte vinner, och då kan man väl egentligen lika gärna ge upp och åka hem. Vet inte om det finns mycket kvar för Evelina att hämta i den här tävlingen.

Marie - Ill be there. Marie kan ibland, som Daniel, gå överstyr med sina känslouttryck. Jag skrattar när hon gör det under en uptempo-låt, då är det ren glädje och äkta tjut, när hon vrider ihop ansiktet under sina många ballader skär det dock lite i bröstet. Har ännu inte blivit för irriterande, men som sagt är det om några dagar tid för kärleksballad, och då är jag rädd att hon fullständigt tappar kontrollen. Marie kan kännas lite bajsnödig, och måste fort och effektivt jobba bort Carola-stegen, annars blir hon för mycket. Utöver det är hon grym i fredags, som vanligt.

Amanda - Born to run. En riktigt bra låt, en otrolig talang. Ändå finns det så många sätt det kan gå åt helvete på. Men Amanda fortsätter rocka utan skor, hon äger hela Frihamnen den här kvällen också, och jag tror aldrig hon varit snyggare görandes det. Hon utstrålar mognad och barnslighet, så noga avvägt att man dånar, hennes föräldrar måste vara fantastiska bägge två. Om inte Andreas kommit ut ur garderoben på riktigt, hade hon varit bäst ikväll. Inga konstigheter.

Det är skamligt att Evelina åker ut innan Sam. Men nu vet vi om det, Breitholtz vet om det, Evelina och Sam vet om det. Det räcker för nu. Nu blir det inga fler tjejer som ryker på ett tag, den här veckan borde det stå mellan Sam och Mattias. Christoffer kan med rätt låt äga kärleksballadtemat, och Amanda måste tänka efter, men rätt och riktigt är hursomhelst att det blir antingen Sam eller Mattias. Det är dessutom dom som är sämst i inledningsshowen i fredags. Svenska folket brukar ha bättre minne än vad man tror, nu får det lov att visa sig.

Av Cim Efraimsson 29 okt 2007 09:35