Jag var där 1983 och staden eller snarare samhället Ramona var en typisk amerikansk liten stad.
Vi hade åkt dit i en häftig husbil, som en vän till mig hade fixat. I en liten shop i Ramona hade han köpt en revolver och ett gevär. Vi skulle ha vapnen till att skjuta prick på ölburkar i öknen. Det var ett av lördagsnöjets utbud.
Jag minns natten i öknen och hur otroligt vackert det var. Den svarta himlen fylld med stjärnor och en öppen och vänlig befolkning, i alla fall alla var de vi träffade hjälpsamma och tillmötesgående på alla sätt och vis.
Nu brinner Ramona och tusentals människors fotografier och andra personliga tillhörigheter går upp i rök. Allt går aldrig att ersätta. Det är lika för fattig som rik. Elden bryr sig inte om vem som har mest pengar på kontot. Den tar allt som kommer i dess väg.
Men det är speciellt om man en gång besökt platsen, har minnen och återser upplevelser i sitt minne. Men elden kan aldrig ta dina minnen så länge den inte tar ditt liv.
Just idag är mina tankar hos alla dem som flyr undan elden i Californien och speciellt hos dem i Ramona.
Apropå prickskyttet klarade jag geväret hyfsat, sämre gick det med revolvern. Svårt med rekylen.
Av Ramona Fransson 25 okt 2007 06:37 |
Författare:
Ramona Fransson
Publicerad: 25 okt 2007 06:37
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå