Det är skillnad att själv ha varit ett offer

Jag känner att debatten om våldtäkt är för okunnig om vad offer går igenom. Det är bara synpunkter på vad alla andra, som aldrig själva har blivit utsatt för våldtäkt, anser.

Men tänk om Ni har fel! Tänk om era åsikter inte åstadkommer ett jälva dugg, utan bara skapar mer sorg för offer. Är det vad ni strävar efter? Såra offer som redan ligger?

Ett offer var precis som Ni innan. Offret levde i en trygg verklighet där människor kunde uppföra sig som idioter men det kunde man ta sig vidare och glömma. En dag möter offret en gärningsman som hon såg som en vanlig trevlig människa - tills människan omvandlades till en gärningsman. Hur kan man se det innan det händer? Är det offrets fel att hon inte gör det? Kan man inte tänka att gärningsmannen KUNDE LÅTA BLI och istället uppföra sig som en vänlig person?

Efter att brottet har begåtts så lämnas offret ensamt i en kvaddad verklighet och hon inser att tryggheten bara är en illusion. Är det Offrets fel?

Offret går då till Polisen som inser vad offret har varit med om. I mitt fall så trodde polisen på mig och jag fick fantastiskt hjälp!

Men resten ifrågesatte mig. Åklagaren släppte min gärningsman fri och han flydde. De sa bara upsi och tog nästa fall.

Historien slogs sedan upp i media och alla skulle ha en förbannad åsikt. Ingen annan var inte där när det hände utan det var jag och min gärningsman. Ändå skulle jag hålla käften. Jag var inget riktigt offer! Men Polisen trodde på mig och jag hade bevis.

Vidare till sjukshus, kvinnojourer och brottsofferjourer så sitter människor där - ofta kvinnor - och tror de är så kärleksfulla och hjälpsamma. Men i verkligheten kör de över mig med sin arrogans och högfärdighet. Deras kunskap bygger på deras åsikter. När jag säger att de har fel så blir jag utskälld.

Att begära redskap för hur man hanterar sitt helvete kan man aldrig inom vården, kvinnojourer eller brottsofferjourer har inte det. De vill bara utnyttja min röst och föra min talan. Problemet är att de aldrig lyssnar på vad jag vill att de ska tala om. De lyssnade aldrig på vad jag behövde, så jag struntade i dem!

Jag tog mig igenom allt själv. Reste mig upp, skapade mina egna verktyg och lyckas komma över mitt helvete själv. Då blir jag inte trodd!

När jag använder min visdom på andra offer så ser jag genast resultat efter en mening, hopp efter fyra och styrka efter sju meningar. Men detta vägrar vården, kvinnojourer, brottsoffermyndigheter och media ta upp eller diskutera om.

Så jag har lämnat över detta till Polisen i varje kommun. Nästa gång någon kränker ett offer, tänk på en sak då: offers anmälan skyddar dig och din familj från lidande.

Av Missen 25 okt 2007 07:12