Våldtäkt eller inte

För mig är det obegripligt att ett nej kan bli till ett ja.
Vissa antyder att i vissa sexuella sammanhang skall ett nej tydas som ett ja, hur tyder man då ett ja?

Att det finns ett antal människor som utövar sk "bondage" eller "sadomaschosism" i sin sexuella relation är väl okay så länge bägge är inbegripna med vad som gäller och vad det kan komma att innebära.

För att återknyta till det sk Stureplansmålet där det uppenbarligen handlade om sådant sex. Eller hur förklarar man en fjärrkontroll upp i kvinnans könsorgan, eller det antal blåmärken som kvinnan bevisligen hade i stort sett över hela sin kropp. Förnedringssexuell relation vill jag kalla det, andra får kalla det vad dem vill.

Kvinnan var uppenbarligen inte införstådd med att det hela handlade om förnedringssex varför hon, efter att ha förstått detta, sa nej. Normalt funtade människor hade omedelbart avbrutit akten, kanske en smula besvikna över att inte få tillgång till det dom ursprungligen ville, men kvinnan ville inte längre och sa ifrån, hon sa nej.

Om hon nu inte var införstådd med det, som vissa vill hävda, nämligen att använda sig av ett särskilt språkbruk för att säga nej så är ett nej fortfarande ett nej alldeles oavsett hur vissa vill tolka det.

Man skall ha klart för sig att traditionsenligt anses en kvinnas "nej" kunna tolkas som ett "ja" hos vissa män, män som alldrig lärt sig respektera kvinnan och hennes vilja utan endast utgår från sitt eget höga nöje och bryr sig föga om vad kvinnan egentligen menar med ett nej.

Dessa män kommer heller alldrig att acceptera att en kvinna verkligen menar nej när hon inte vill längre. Upplagt för egna tolkningar således.

Den handling som Stureplansprofilerna nu dömts för är inte ett respektfull förhållande till det motsatta könet. Något dom nu borde lära sig är betydelsen av vad ett nej innebär och dom har fyra år på sig.

Av Björn Alvebrand 23 okt 2007 10:25