Lagerbäck föredrar 30-åriga helsvenskar

Det är ingen slump att vi har så många invandrargrabbar med potential, men så ytterst få som fått en ärlig chans i landslaget.

Så här veckorna efter Sveriges 0-0 match mot Danmark och med det Nordirländska schabblet färskt i minnet, så är det nog dags att sluta fråga vad som händer med det Svenska landslaget och börja blicka in i framtiden. Just här kommer, ganska paradoxalt, fenomenet Danmark in. För det landet - degenerationens hemland - har en stank som smittar och den går att känna över sundet. Unga spelare med potential går, glatt visslande like lemmlar, mot en stupkant: Danmark. Resultat: Unga svenskar som är talanger och som spelar utanför Sverige i bra ligor i bra lag är inte ens nära landslaget och ibland inte ens med i U21.

Alla de spelare som dessutom gått unga, eller halvunga, till Danmark har med det slängt bort sin talang i en liga som ligger i knapp paritet med Allsvenskan rent kompetensmässigt. Dessa spelare borde få bära endast feghetens gula färg och inte den gula landslagströjan.

Bara tanken bakom en flytt till en klubb i Danmark är för vissa karriärkriminell, men lätt att förstå:
Man blir ju faktiskt utlandsproffs!
Man får en rejäl löneökning.
Man kan lära sig språket fort.
Man får det nära hem.
Man får kovteras in i landslaget i storsint svågerpolitisk glasnostanda.

Martin Ericsson är en praktexempel på det. En spelare som inte vågade flytta till England och som slängde bort sin talang - but then again why should he?

Lagerbäck jobbar inte med "mutual consent" utan med intern lojalitet och ett överfokus på fel sorts mentalitet hos spelaren samt en allergi mot ungdom du inte hittar i något annat landslag. Det är inte bra för ett sådant litet land som Sverige där vi verkligen måste jobba med en så stor grupp som möjligt eftersom "mutual consent" funkar åt andra hållet. En landslagsutagning ger
nästan alltid bara positiva effekter i form av förnyat förtroende, bättre form eller rentav en transfer uppåt men sånt fattar inte Lagerbäck, vars klubbmeriter på nämnda nivå är obefintlig.

Om där finns allergi mot ungdom så finns där en övertro på ålder. Lucic och Henke slutade på eget bevåg när det började bli pinsamt och vad jag har förstått skulle Lagerbäck gärna haft dom kvar ett tag till. Man tar sig för pannan. Att vi ett par år haft spelare i Holländska och Engelska
ligan, division ett inräknat, och andra bra ligor som inte ens blivit kollade på är bara ren okunnighet. Sverige är ett för litet land för att vi ska kunna välja ett lojalt grabbgäng och köra med det. Vi måste ständigt arbeta med en stor grupp nya ungdomar annars är svensk fotboll på väg in i ett mörker med okänd ände, för Lagerbäck ska ju sitta ett tag och enligt Simon Bank för han kan väl andå fotboll. Då har vi inga andra alternativ för vi "måste" ju ha en Svensk tränare. Samma skrå av journalister hyllar däremot gärna Svennis: Hans framgångar tillskrivs ofta direkt och indirekt hans Svenska påbrå som ger Lugnet, Lagomheten och Latergins attribut.

Att man sedan håller sig kvar med gamla vrak runt 30 på vänskapslandskamper, tourer och i betydelselösa matcher gör bara förändringsskräcken övertydlig. Lagerbäck har nämligen inte plockat fram EN enda egen ordinarie djävla spelare själv under all sin tid. ALLT är arvet från gamle U21-Tommy. När det väl ska provas nytt är det killar som till exempel Nannskog, 30 år från Norge. En kille som Kennedy som gjorde cirka 15 mål som högerytter i Twente fick knappt komma till bänken, fast det verkar som om han nu kanske kan få en chans då han snart fyller 30.

Men här finns också något annat. Något mörkare och svårt att ta på, men det finns likväl där.
Det är lika luddigt som synen på att vi måste ha en Svensk tränare och det där med Svennis, men ack så mycket mer farligt:

Hade Kennedy hetat Johansson i efternamn samt talat och uppfört sig som en rikssvensk är jag övertygad om att han hade fått chansen tidigare. Det är ingen slump att vi har så många invandrargrabbar med potential, men så ytterst få som har fått en ärlig chans i landslaget. Flera av dom här invandrarkillarna måste dessutom få en landskamp för Sverige direkt för att förhindra att en annan nation tar dom. I den sorgliga matchen mot Nordirland hade jag gärna sett en
Zlatan Muslimovic i blågul tröja, men tror någon på allvar att vi hade haft en spelare i blågult med det efternamnet? Förmodligen kommer vi tappa Goran Slavkovski i Inter till Makedoniens
landslag. Zlatan behöver inte prata skit om landslaget för honom. Han behöver bara berätta som det är.

Men det här med ungdomar och landslaget är likaså en svår fråga att betrakta. Moment 22 goes Catherine Wheel. Varför satsa på en rejäl proffskarriär utomlands om man ändå inte kommer få den där chansen i landslaget som kan ge den extra knuffen. Då är det bättre att ta Danmark i
stället. Tryggt och fint å så är man utlandsproffs. En annan av biverkningarna från Danmarksvalet är att det ofta blir som i Anders Svenssons fall inte danska meriter iofs men typexempel på en spelare som skulle ha flyttat ut till en riktig liga i sin ungdom. Tänk om? alltså raka motsatsen till en "fotbollslegionär" som provar klubb efter klubb utomlands.

Man provar Premier League eller en annan bra liga, man ger upp, man vågar inte mer, inga mer utsvävningar, en stor motgång och man backar.

Undra på att landslaget spelar som dom gör.

Av Stefan Holmqvist - SHQ 19 okt 2007 15:12