Ingen bryr sig - egentligen - om de hemlösa

"Välgörenheten" och den organiserade "Frivilligheten" är i sitt nuvarande skick både ovärdig och verkningslös och bidrar i själva verket till "hemlösheten". I den belåtenhet som för närvarande råder finns inga hem. Här byggs bara vidare på eländiga härbärgen och ovärdiga "istället-för-boenden". Kaserner som gjorda för diskriminering. Ihopsamlingsplatser där människor av en annan "sort" ska vistas under kontroll och förnedring. Det här är miljöer som vanliga människor sällan eller aldrig behöver befatta sig med. Om "godheten" inte vore så kuvad skulle den slå larm och avkräva riktiga bostäder av våra beslutsfattare istället för att medverka till denna förnekelse. Det är en utdragen systematisk kränkning som pågår.

Men godheten är rädd. Bakom de fromma fasaderna döljer sig hjälplösa människor som av någon anledning låter sig tystas. Varför gör de det? Kan det ha med pengar att göra? I Sverige finns idag cirka 30,000 avlönade människor som arbetar runt hemlösa enligt Ulla Beijer FoU. Det är människor som har ett eget hem att värna om. Människor som äger något som de är rädda att förlora. Precis som du och jag måste de betala hyra. Och precis som du och jag måste de också rätta sig efter de som betalar deras lön. Så styrs världen. Ju lägre lön desto svagare röst. De som jobbar gratis inom dessa organisationer har inget inflytande alls. Deras lön är att få tillhöra "Godheten". Att få tjäna som ett alibi för de som inte har den "inre styrkan". Men de gör precis som alla andra. De lägger också locket på. Trots att de ser det de andra inte ser. Det är ju ändå inte någon som bryr sig. Inte egentligen. Verksamheten bygger på förnedring. Representativ förnedring.

Om de hemlösa fick tala själva så skulle hela detta lönande komplex äventyras. Istället står de "goda" företrädarna i vissa fall med över 50,000 i månadslön och talar i deras sak. I FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter i artikel 25 står det att den enskilde har rätt till en viss levnadsnivå, en regel som ger rätt till ett "drägligt boende". Den här regeln får ytterligare stöd i 1966 års konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som slår fast att den enskilde har rätt till en viss levnadsnivå. Också här ingår rätten till boende. Dessutom står det inskrivet i vår regeringsform att det allmänna, alltså socialtjänst och diverse andra myndigheter, "skall åläggas att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning". "Tak-över-huvudet-garantin" härbärge är som ett bittert hånflin. En spottloska i ansiktet på den som slussats runt år ut och år in mellan trappstegs och förnedrings boende. Det är bara om grundläggandet kränks som den tomt ekande "godheten och frivilligheten" kan växa.

Av Rolf Nilsson 18 okt 2007 09:04